Till bröllopsfesten hade Monica med sig en massa frukt som vi skulle ha framme till gästerna. Vi fick plats med en bråkdel, resten fick ligga kvar i äppelkartongen de kom i. Helgen som nu passerats drog jag fram den från dess hylla för att gå igenom den, och fick en våt sörja över golvet! Mysigt! Dessutom fick jag en hel svärm bananflugor omkring mig, vilket föranledde denna fälla som är väldigt effektiv.
Lite vatten, vinäger och lite diskmedel för att ta väck ytspänningen. Jag lade också till en guck sirap för att fresta flugorna lite extra. Voilá, en rejäl skörd på några dagar!

Igår, i natt och denna morgon har vi haft ett mysigt välbehövligt regn. Extra mysigt blir det med takfönster, då smattret blir högre och mera stämningsfullt. Vi hade en lugn kväll, där Oo slumrade någon timme i mitt knä medan jag virkade vidare de två sista delarna. Men nu inser jag ju att jag faktiskt saknar ytterligare en del. Som jag inte tror står med i boken! Och när jag nu ser så gott som alla delarna, så inser jag att jag måste göra om två av dom. Så kan de ju inte se ut! Eller hur Elin!? ;o)

Direkt efter jobbet ska jag och Oo till banken. Till slut hörde bankmannen av sig efter att Oo bara jagat honom som en galning i flera månader! Vi vill gå igenom huslånen och lägga upp vår gemensamma ekonomi. Jag har ju mina konton i Swedbank, han hos Nordea. Vi har vårt nuvarande gemensamma hos Swedbank, men vill nu alltså ha allting i en och samma bank. Eftersom lånen ligger hos Nordea, blir det ganska naturligt att jag flyttar över dit. Jag är inte överförtjust i att lämna Swedbank som jag ju kan och är van vid. Deras dosa och Internetbank är smidig, och jag har alla, och då menar jag alla tänkbara betalningsmottagare inregistrerade och klara, samlade sedan Internettjänsten introducerades för herrans massa år sedan. Puts väck!

Men jag antar att det är ett ganska snabbt övergående bryderi. Det jag har svårare för är att släppa "kontrollen" över mina pengar. Oo tycker att vi bara ska ha ett gemensamt konto dit våra löner hamnar, och användas för allting. Det tar mig emot. Visst, vi är gifta och ska dela allting. Jag vill dela allting, men det tar emot! Jag tror det skulle kännas fel att shoppa från ett konto som inte bara har mina pengar. Jag vill inte spendera hans! Och jag vill inte att hans pengar ska gå till att betala mitt studielån till exempel. Jag kommer inte ifrån det där med mitt och ditt i detta pengasammanhang! Det handlar om det där med skuld igen. Trots att vi ska och jag vill dela allting, så känner jag mig själv så pass att jag inte skulle känna mig bekväm i att låta honom betala mina grejer. Jag skulle inte våga spontanshoppa, vara orolig att jag överskrider min andel. Helknäppt jag vet, och jag tror det är sårande för Oo att jag tänker så här.

Men det hjälps inte. Mitt ena alternativ är att vi har kvar våra respektive lönekonton, fast jag får ju skapa nytt hos Nordea. Därifrån ser vi så till att det dras en lika del till vårt nya gemensamma. Det använder vi så till räkningar, gemensamma nöjen, mat och så vidare. Därifrån betalar vi också in till låne/räntekontot, så vi får alltså ett enda konto där vi tydligt kan se in- och utflöde.
Sedan har vi så våra egna lönekonton till helt egna utgifter, så som mina CSN-inbetalningar, shopping osv.

Mitt andra alternativ är tvärtom. Vi har ett gemensamt dit våra löner hamnar direkt, vi får alltså samma lönekonto. Därifrån dras sedan en lika del till våra egna privata konton som jag kan använda utan att behöver känna dåligt samvete. Det faller dock lite på att, om jag låt säga skulle bli föräldraledig. Då kanske min andel överskrider den som min föräldrapenning faktiskt bidrar med. Men vid det laget har jag kanske fått bukt med mitt knepiga samvetstänk, eller om inte annat, så stillar jag samvetet med att jag är hemma och sliter med en skrikig, kladdig, bröstvårtsbitande unge, vilket borde vara värt hela min föräldrapenning och hela hans lön!


Bara för att byta ämne, så måste jag ju bara visa att min Guling nu finns att beskåda i Facebooks fanclub "Gul bil (leken)"! Hamnade där av en slump, och erinrade mig att en elev faktiskt boxat till mig och på min frågande min förklarat leken. Det är över 22 000 medlemmar! Fniss!
Nu har jag också introducerat leken för Oo, så det är rena slagsmålen så fort vi åker någonstans tillsammans!
Leken är alltså ganska enkel: Sitter du i bilen, och ser en gul bil, så ropar du "Gul bil!" och klappar till den närmaste på axeln. Låter helkul va?
Man bör dock göra reglerna klara för varandra innan man börjar... Räknas företagsbilar? Stillastående bilar? Metallic?

Jag vet, ibland är jag synnerligen lättroad, men jag är i varje fall inte ensam! Och lite kul tanke också att min Guling kanske orsakat en och annan rallarsving i en mötande bil!