Först och främst har jag lyckats återskapa större delen av bildförödelsen i bloggen... Inte allt, men det mesta.
Nu till min guling...

Före 07.00 var jag och Monica på plats utanför verkstaden i Mölnlycke. En viss förvirring uppstod efter deras samtal igår. Jag hörde knappt vad karln sade pga ett infernaliskt oljud i bakgrunden i verkstaden där han stod och kollade på min bil, plus att jag var stressad med jobbet.

Efteråt när man kommit hem och vädrat med Johan kom frågorna. Varför ville de att jag skulle dit? Hur kan en lack vara så dålig att den släpper? Lackar man inte en dörr lös? Varför tejpa?
Jag är ju ett mähä när det kommer till sådana här frågor, där det i detta fallet verkstaden slår ifrån sig och säger "Det kunde ju inte vi veta eller rå för!". Då tycker jag nästan synd om dom!
Därav fick jag sitta med nacken böjd medan Johan försökte mota in lite ryggrad i mig efter morgonens möte...
Vi fick se skadorna, och det är inte fint! Ganska precis som när man drar av tejp från ett presentpapper och motivfärgerna följer med. Dock är det inte vitt eller plåtfärgat under, utan ljusare gult. De lackar tydligen insidan lös, men hänger sedan på dörren och lackar den på plats...(?). Därav tejpningen.
Nu var den dessutom fortfarande tejpad över hela framskärmen, så vad händer när de drar loss den?
Karln som fått rycka in då en annan blivit sjuk, antyder att omkostnaden för att fixa detta är något som verkstaden inte tar på sig. Kanske försäkringsbolaget?
Mitt försäkringsbolag tar det inte, då de bara skulle se till att skadorna efter inbrottet åtgärdades. Skador i samband med detta ska verkstaden stå för! Hon råder mig att kontakta konsumentombudsmannen.
Monica funderar på om det kan finnas ett tidigare försäkrningsärende som medfört omlackeringen. Och då det är så dåligt gjort kan de få stå för kostnaden. Men då måste tidigare ägare spåras och frågas. Är det ett privat lackjobb är den vägen låst.
Jag fixar utdrag ur ägartrafikregistret från Vägverket, och får tag på den som hade bilen före killen jag köpte den av. Han har en bilåterförsäljningsfirma, men mindes min guling, trots att det var i februari 2006 han sålde den! Helt otroligt! Han mindes vem som köpte den, och släktförhållandena hos den som sålde den, varför den såldes, att den hade specialfälgar mm! Jag är impad!
Han hade dock inte lackerat om den, men hade dock aldrig hört talas om att lack skulle kunna släppa, hur dåligt underarbete det är månde vara. Maskeringstejp ska ju sitta löst, så vad tusan använde dom för sorts tejp?

Verkstaden ringer och meddelar att de inte står för kostnaden, och jag ber om att få återkomma, då jag inte anser att jag ska måsta betala. Att lackera bara taket går på 3500-4000 spänn, men vad händer som sagt när ´den resterande tejpen dras av? Och där är vi nu.

Så vi får dras med bara en bil ett tag till, och det blir ju besvärligt för Johan. Jag ska hoppa in på Frölunda imorgon igen, och han har Korpenmatch. Dock så tidigt denna gång, att han tar buss/tåg/spårvagn istället. Jag gillar inte detta! Varför ska det strula så?! Som grädde på moset blev vår namnansökan avslagen hos PRV...Det var inte unikt nog. Så då fastnade vi på bokningen av biljetterna till USA, där man ju måste ha korrekt namn.
Ingen av oss vill ju byta efternamn till den andres, så det nya gemensamma hade känts så bra. Så fick vi inte det, och då gick luften ur oss. Nu bokar vi i våra namn, och så får vi behålla våra respektive namn efter giftemålet, och lösa namnfrågan sedan när vi är tillbaka på svensk mark...

I-landsproblematik javisst.