Visst är den fin? Det blommar som sjutton i köket! :o)

Det har varit hektiskt hela dagen, med obetydlig lunch och mackor framför skärmen. Morgonens kurs löste sig, då en annan dök upp i sista minuten. Lite datorstrul med accesser och sådant inträffade förstås när man skulle demonstrera det man gått igenom rent praktiskt, men vad gör man? Det är ju bara att nicka och le!

Asma messade som sagt imorse att hon var sjuk, så ikväll ska jag köra på Frölunda igen, dock hela passet själv.
Inför gårdagens pass kände jag mig verkligen botten! Trött, seg, kände inte alls för att köra. Men så kommer man in i salen, och det är ännu fler deltagare än det brukar. Adrenalinet strömmar till, och halskänningar med snor försvinner som ett trollslag. Passet går skitbra, och jag är pigg och vaken långt in efter midnatt! Låg och vred mig, sprang på muggen femtioelva gånger. Lyckades så slumra till, och vaknar av att regnet verkligen DÅNAR ned!

När så jag fick förfrågan från Asma, kunde jag bara inte låta bli. Det kändes så bra igår, och var så kul! Det verkar som jag klarar mig med en liten påhälsning bara, då halsen känns bättre. Nu är det mest späningar i näsan och lite snor  (okej, nån hostning också) som grusar humöret något.
Bara för att jag nu känner mig så pass alert, lär det väl gå apdåligt ikväll  :o)
Johan ska spela Korpenmatch på Heden, så det blir lite klur där när jag fortfarande inte fått tillbaka min bil. Menmen, det löser sig!