Jag har vanliga kläder på mig! Efter minst två veckor av hundraprocentigt arbete i mysbyxor klämde jag mig i jeansen och styrde kylaren mot kontoret. Det vankades innovation från en av våra nyckelleverantörer och även om man kunde ansluta via Teams kändes det mera rätt att dyka upp in person. Det var jag visst den enda från VCC att tycka och fick således skämmas lite å deras vägnar men belönas med extra mycket fika, choklad och frukt att kalasa på. Sedan anslöt också flera av mina kollegor via Teams och visst kan omständigheterna bli så ibland.

Hittade en av dylika bilder på min avkomma i mitt album, hon finner nöje i att fylla det med sin älskade nuna, knäppisen!

Hittade också denna bild i albumet som påminde mig om ett inlägg jag velat skriva ett bra tag för att ondgöra mig över bakåtsträvande moderna påfund. Det är spisen som Christer valde vid renoveringen som har denna fullkomligt idiotiska lösning att alla funktioner styrs från den där magnetiska pucken. Den är alltså lös, så tar man ett lite för svepande eller oförsiktigt tag med trasan så flyger den all världens väg, och nej, den är såklart femsiffrig för att ersätta. Det var den första idiotin och punkt på listan över frustrerande funktioner.

För att sätta på en platta, låt säga nedre högra krävs tre moment: Starta själva spisen på dess knappt centimeterstora touchknapp, dutta på klockan 4-5 på pucken och slutligen rotera på pucken till önskad temperatur. Jämför detta med en gammal hederlig spis där du utan att titta kan med en vridning åstadkomma alla dessa tre moment!

Samma sak med hans ugn som kräver SEX moment: Trycka för att sätta på, dutta och vrida för att välja funktion, dutta och vrida för att välja temeratur och trycka för att bekräfta.
Mikrovågsugnen samma sak: Trycka för att sätta på, dutta och vrida för att välja effekt, dutta och vrida för att välja tid och trycka för att starta. Gamla versioner, två vred och du var igång! Det är så korkat att man vill krevera, och samma upplägg ser man i bilarna där man ska dutteli-dutta för att reglera värmen eller hitta en radiostation, trafiksäkerheten har man istället försökt fånga upp med kameror, sensorer som piper, tjuter och trycker på bromsen vare sig man vill eller inte. Den ständiga föräntan på utveckling och förändring verkar ofta leda till verklighetsfrånvända så kallade lösningar än de faktiska förbättringar man borde förvänta sig. Så. Urbota. Dumt.

 

Det har varit dagar med konstanta möten och nu är jag vrålhungrig, trots en hastigt inmundigad lunch, julskinkepaj för sjätte gången. Under dagen har snickaren varit här och färdigställt vad som visade sig bli första versionen av vårt nya duschutrymme! Jacuzzin åkte med ett tillfredsställande brak ned i återvinningsstationens kontainer och nu kan vi äntligen stå ordentligt och duscha, utan att hela tiden ha en hand ockuperad av att hålla munstycket och samtidigt få vatten över halva golvet. Halleluja!

Varför jag säger första versionen är för att vi kunde konstatera att en annan layout är mycket mera praktisk och då snickaren råkat skada ena glasväggen och ändå måste byta ut den, passar vi på att ändra layouten. Missade att ta bild och orkar inte gå och fota nu så får bli senare.