Avklarat
Jag hade en uttalad ambition att vi skulle dela upp dagarna till för- och eftermiddagar att alternera kring men anade redan på förhand att det skulle fallera. Vi har diskuterat mycket kring våra roller och hur deras förväntningar behöver omarbetas till kommande år. Planansvarig, plan- och trygghetsvärdar är uppdrag från Gothia och kan inte bemannas med vilka som helst när det är åtta planer. Det finns förväntningar och krav från organisationen, domarna och framför allt deltagarna och besökarna.
Ungdomarna kan och gör ett fantastiskt arbete och tjejerna vi hade jobbade nästan lika långa pass som oss men med det viktiga administrativa kring matchrapportering och ålderskontroll. Kanske omodernt och omständigt med pappershantering men med de omfattande fusken kring ålder och spelare måste någon form av kontrollmekanismer finnas.
Värmen passerade trettio grader, stekande sol och stiltje. Vi hade färre planer än ifjol med slog säljrekord av allt vatten och Powerade folk köpte. Jag var genomsvettig innan matcherna hunnit köra igång för dagen och bidrog till vinsten med mina Loka-inköp.
Det rullade på relativt väl efter sedvanliga måndagskaoset. Fässbergskolans kök renoveras så där jag förra året kunde samordna med kockarna och tillse det vi behövde till domarna och de andra, var nu helt beroende av köket i Almåsskolan därifrån allt levererades. De unga tjejerna slet som djur i det begränsade utrymmet med endast ett handfat att tillgå och vid fler än ett tillfälle tappades de stora kantinerna.
Det rullade på relativt väl efter sedvanliga måndagskaoset. Fässbergskolans kök renoveras så där jag förra året kunde samordna med kockarna och tillse det vi behövde till domarna och de andra, var nu helt beroende av köket i Almåsskolan därifrån allt levererades. De unga tjejerna slet som djur i det begränsade utrymmet med endast ett handfat att tillgå och vid fler än ett tillfälle tappades de stora kantinerna.
Våra lunchransoner räckte nästan aldrig så jag fick tjafsa med Gothias matansvarige, jag menar, två deciliter pastasås till vuxna män som springer runt på planen hela dagen!?
Jag fick gå via organisationens domaransvarige istället som tillsåg att extra portioner kördes ut när det blev extra illa en dag.
Vi svettades, stektes och vandrade runt, runt, hit och dit på området och har klockat in ett genomsnitt på drygt två mil per dag. Men framför allt är det alla timmarna på fötterna som gjort att man liksom förra året lagt sig på kvällen med pirrande smärta från fotsulorna och upp till knäna. Varje steg smärtade till slut, bekräftade hur stillasittande ens tillvaro varit.
Det åskade med tillhörande ösregn här och var, såpass att matcher pausades eller planer stängdes men vi var förvånansvärt förskonade. Freja pausade en match men domarna i Åby beslöt att rulla på och vi fick lite behövligt svalkande regn men inte till den nivå som förra året utan det sögs relativt snabbt upp av gräsplanerna. Sista matchen på en av dem blev det dock till slut så trögspelat att vi beslöt att flytta till en ledig konstgräsplan.
Torsdagen, den längsta och varmaste dagen samt slutspelets temperament gav upphov till känsloyttringar både på och vid sidan av planen. Både domarna och sjukvårdarna uttalar hårdare stämning och spel, skadorna blir allvarligare, även generellt senaste åren.
Fredagen, vår sista arbetsdag stod vi utan domare på två planer till morgonens första matcher. Det var onekligen intressant att försöka kommunicera med ett lag som inte kan engelska som dessutom är säkerhetsflaggat. Google translate var ovärderlig i detta fall!
Alla Lilltjejens matcher hade förlagts på andra planer runtom i stan så kunde inte se en enda vilket jag heller inte räknat med men hon hälsade på några gånger för att se deras andra lag spela. Både Ronjas och Zoes åkte tyvärr ut redan i sextondelsfinalen efter straffar. Motståndarlaget var tydligen helt chockerade att de vunnit och våra tjejer bistert konstaterande att de måste träna både avslut och straffläggningar. Avkomman bröt ihop såklart, det var inte så här de tänkt sig årets Gothia cup, men hon hämtade sig relativt snabbt, konstaterande faktum.
Att hjälpa mig pumpa bollar och patrullera området blev en bra distraktion.
Det är ändå ett häftigt arrangemang och en upplevelse för så många ungdomar. Det är engelska med den utpräglade skotska dialekten till bred amerikanska, afrikansk, spansk, asiatisk och tragglande försök genom AI tjänster. Man bevittnar engagemangets alla positiva och negativa sidor och den påverkan tränare och förändrar har på sina barn.
När jag hade lämnat sista dagens dokumentation till Gothias chaufför kände jag mig totalt utmattad, det gjorde vi nog alla i core-teamet. En fördel jag konstaterade var att jag gått ned två kilo dessa dagar, något vi genast tog itu med genom en brakmiddag på "stenstället" som vi kommit att kalla det där Christers favorit är en oxfilé som serveras på het stenhäll vid bordet. Med en lite väl creme-fraichedränkt toast skagen till förrätt och jordgubbar med glass hemma efteråt var det snabbt återhämtat. Sedan totalsågade jag i sängen.
Denna lördag är det så lite aktivitet som möjligt som gäller, krypkörde med våra cyklar för medhavd frukost vid havet. Det är alldeles för varmt för skyddskläder, därav krypkörningen och sedan dess är det skuggan på terrassen som gäller.
Det blev….
Grillkorv med mos är grymt underskattat! Har senaste turerna kört in till Backaplan, väldigt bra träning med all trafik, korsningar, cyklister, gående, elsparkcyklar och så vidare.
På vägen hem körde vi via Almhult och den nya glassbaren som öppnat med Lejonet & Björnens sortiment och som blivit vårt nya glasställe.
Kan fortfarande inte riktigt fatta att jag klarade teorin!
Nu när man inte har räntor och amorteringar som äter upp ens lön varje månad kan man köpa sådant som man aldrig annars ens kommit på tanken att ens överväga. Som en motorcykel, eller en snipptränare! Jajjemän, här ska det knipas så inte minsta droppe ska slinka ut när jag gör mina jumping hacks på passen eller nyser. När jag pratat med mina gravida deltagare har jag alltid påmint om vikten av att knipa och jag är inte den enda som alltid slinker iväg precis innan start för att klämma ut de där ynkliga dropparna som likväl ofta ändå inte är tillräckligt. Ibland har det känts som att skyddet ska lossna och klaska ned på golvet av bara tyngden...
Det finns ju alla dessa minnesknep och rutiner att ta till för att träna sin bäckenbotten så som rödljusen när man kör, under tandborstningen eller när man lagar mat. Har aldrig funkat mer än en gång för mig.
Nu kör jag in en minidildo, startar dess app och flyger flygplan, styr fåglar och hoppar häck, helknasigt! Kul eller bara nyhetens behag återstår att se.
Första delen!
Så här glad ser man ut när man klarat teoriprovet! Har inte riktigt sjunkit in ännu, detta var ju det av de två proven som jag gruvat för mest. Knappa timmen innan jag skulle åka hann jag göra några övningsprov till och det sista, till slut, klarade jag med alla rätt och fann det bäst att sluta.
Kände mig ganska trygg ändå, men självklart var det helt andra frågor, scenarior och bilder så nervositeten slog till med full kraft. Använde hela provtiden med fåtalet minuter till godo, tryckte med viss bävan på knappen och fick resultatet direkt, halleluja!
Annat värt att fira var Christers 60-årsdag i tisdags! Fick inte med katterna till morgonsången vilket kanske var lika bra. Han blev uppvaktad på jobbet också vilket jag tyckte var gulligt, tydligen hade han råkat avslöja att han gillade Frosties flingor och deras minskade sockermängd som han ondgör sig över. Ballongen fick han gå omkring med hela dagen, fäst i bakfickan och jag kan se det framför mig, haha!
Till kvällen hämtade vi upp hans syster och mor i Örgryte för vidare färd in till stan och Sukki-Ne, en liten koreansk restaurang vilkens signaturmeny var fantastiskt god! Jag vågade mig på att trycka in hela det friterade ostronet i munnen på en gång, trots min första och ytterst tveksamma första erfarenhet där för flera år sedan.
Det är som det sägs, att det mesta smakar bättre när det är friterat - på gott och ont! Just ostronet var kanske inte gott, men i jämförelse med dessa råa form blev det i varje fall ätbart. Allt det övriga på menyn var nya fantastiska smakupplevelser så där blir det garanterat minst ett till besök! Ägaren som också var där var väldigt trevlig och när hon hörde att vi skulle till Seoul erbjöd hon sig att skicka lite tips eftersom hon också kom därifrån.
Annars har veckan varit helt hysterisk på jobbfronten. Det ska avslutas innan semestern som de flesta, inklusive undertecknad går på från nästa vecka. Vaknade denna morgon till strålande vackert väder och kände för att sticka ut och springa, så då gjorde jag det. Man har ju bara en höft, men vänstra höften, eller snarare vänster höftled kändes konstig de första hundra metrarna innan den kom igång men bara någon kilometer senare protesterade vänster knä. Tuggade mig förbi det tills det släppte något och testade en ny väg västerut(?) mot Lilleby, en lång dold cykelväg genom bostadsområden och lummig skog. För att inte behöva vända och ta samma väg fick det bli de öppna raksträckorna från Lillebygrillen tillbaka, längre än jag planerat och grinigt knä men tillfredsställt sinne som belöning.
Nu är jag vrålhungrig och blir att fira genom att ta motorcyklarna någonstans i det fina vädret och äta middag!
Montering
Glömde ju dokumentera ytterligare en helgaktivitet...montering. Kanske för att det är så jämrans tröligt, men belöningen är oftast god. I uterummet har Christer alltid haft den matmöbel som egentligen hemmahör på utsidan, ingrodd och föga tilltalande enligt min mening. Bord hittade vi på Marketplace men efter fruktlöst letande efter Christers väldigt specifika preferenser hittade han till slut hos någon webbhandlare med bra pris. Utan order- eller leveransbekräftelse från det som jag förstod kinesiska företaget lade vi inte allt för stora förväntningar, men till slut dök aviseringen upp att hämta.
Att till en exempelvis garderob montera ihop en låda brukar vara ok, men när byrån har fem lådor till blir det genast tröligt, likaså ett halvt dussin stolar. Det slutade med att Christer stod i bara kalsongerna och svettades medan vi skruvade ihop dom ändock relativt enkla konstruktionerna.
Att till en exempelvis garderob montera ihop en låda brukar vara ok, men när byrån har fem lådor till blir det genast tröligt, likaså ett halvt dussin stolar. Det slutade med att Christer stod i bara kalsongerna och svettades medan vi skruvade ihop dom ändock relativt enkla konstruktionerna.
Ta-daa!
Jag är ju mer för höga ryggstöd med dess bekvämlighet medan Christer prompt ville ha denna typ av design och jag får väl erkänna att det blev både ljusare, luftigare och helt ok sittkomfort. En matta därunder hade varit mysigt men mindre funktionellt ur matspillosynpunkt. Vi båda föredrar den mer avskalade inredningsstilen men där till och med jag enligt mitt tycke är nedtonad är Christer mer åt asketisk munk. Det är dock att föredra, skönt att slippa pryttlar och dammsamlare eller ett envist vidhållande av en stil och smak som är helt fjärran min.
Mitt inredningsintresse är ju som alla vet närmast noll och engagemanget blir än lägre både för husets in- och utsida när min inställning någonstans i bakhuvudet är att vi inte ska bo kvar särskilt länge. Lilltjejen har inte många år kvar innan hon är redo att bli självständig och huset är alldeles för stort för bara två så varför lägga massa tid och pengar då? Fokus är mer förberedande för försäljning på framför allt utsidan men kliar lite i fingrarna nu att ta tag i det övre garaget. Misstänker dock att det är mera mitt ordningssinne som är orsaken till klådan, ungefär som att se ett kaotiskt kylskåp vill jag in och röja, helst när det är någon annans...!
Blött
Förhoppningsvis ger det sig till imorgon så vi kan komma ut en sväng på tvåhjulingarna.
Semestertiderna är igång vilket märks på deltagarantalet, har aldrig haft så få i Sisjön och i morse var det också något färre än vanligt. Svettig och slut blir jag oavsett men idag var det väldigt stumma axlar och ben, kanske för att jag lämnade blod igår.
Semestertiderna är igång vilket märks på deltagarantalet, har aldrig haft så få i Sisjön och i morse var det också något färre än vanligt. Svettig och slut blir jag oavsett men idag var det väldigt stumma axlar och ben, kanske för att jag lämnade blod igår.
Efter dusch drog jag eftersvettig till Frölunda torg och shoppade loss. Trosor och sport-bh stod på agendan men fick med mig också några sommartoppar och linnen också på rea från Stadium. Med sport-bh:ar som väl närmar sig tio år med brustna sömmar fick till och med jag inse att det var dags att byta.
Igår fick vi tummen ur och kombinerade lunch med god gärning, två år sedan jag lämnade sist! Låga järndepåer och resor till Indien har varit orsaken men framför allt den där tummen som av någon anledning suttit väldigt hårt denna gång. 138 i blodvärde är helt klart godkänt, nere på 117 och svajade som jag gjorde där innan jag fick bukt med menstruationerna.
Christer är på bio med sina tjejer så jag intog min vegetariska middag med ostbågar till förrätt, hubbelibubbar till varm, eh kallrätt och snackoliver nu på bordet intill mig som efterrätt. Skriver som sagt teoriprovet på torsdag så sent omsider beställde jag teorin i bokformat trots att jag har den digitalt via körskolan. Jag föredrar ju ändå det fysiska formatet när det kommer till böcker. Den är relativt lättläst så lär hinna plöja igenom både den och dess övningsuppgifter ikväll.
När jag kom hem efter shoppandet var jag hungrig som en varg och körde in lunchlådan med mos och köttbullar som badade i sås. Mikron är placerat högt, i ansiktshöjd och med låsspärrarna uppstickande i övre hörnen på luckan som öppnas nedåt, ännu en idiotisk grej utöver all handpåläggning som krävs för att använda den, framför allt när den är placerad så högt.
Självklart fastnade jag i låsmekanismen när jag lyfte ut lådan och den med dess innehåll föll över en och en halv meter med i golvet. De där klippen man ser i sociala medier av stackars satar som tappat grytan med storkkoket? Ungefär så men jag kunde inte med att fota eländet.
Kan bara säga att vi lär hitta gräddsås på lite olika obskyra platser en lång tid framöver.
Gardinerna är nu tvättade men utöver dom var det förutom golvet, på väggar, köksluckor, knivställ, brödrost och ända bort till Kitchen Aiden, till och med uppe i taket! Jag hade satt mig på rumpan om jag inte velat ta hand om extra tvätt också och yla som en hund. Men en jycke hade förmodligen istället blivit entusiastisk och genast bistått med uppstädning på sitt egna omättliga sätt. Christer som bevittnade det hela såg ett ögonblick ut att fundera på om han skulle skälla, skratta eller himla med ögonen men gick istället och hämtade hink och trasa, klok karl.
När gardinerna torkat lär de behöva strykas, skit också. Jag tycker nästan det blev snyggare i köket utan dom.
Nu ska jag plugga vidare.
Nedräkning
Vi äter hubbelibubbar nästan var och varannan dag, eller i mitt fall kanske snarare grädde med jordgubbar...Christer föredrar att istället dränka dom i mjölk vilket låter väldigt blaskigt i mina öron. En av de varmaste dagarna hittills igår så välsignat skönt att efter middagen bege sig ut och övningsköra och känna den varma fartvinden svalka. För en månad sedan tyckte jag det var läskigt att låta hastighetsmätaren passera femtio och nu känner jag mig bekväm där skyltarna tillåter åttio. Jag har lärt mig behärska reglagen så det går på automatik och således inget oros- eller stressmoment, börjat lita på cykeln och hur jag kan och ska hantera den och känner nu inget annat än att jag vill ha mitt kort så jag kan köra fritt! Nästa vecka är teoriprovet så nöter övningstest varje kväll och har nu i varje fall fler godkända än underkända om än marginellt, sista veckorna har det i varje fall nästan bara varit grönt.
Nu när vi i det fina vädret håller dörrarna öppna knatar Liten ofta ut, men det var tveksamt i början och oftast blev hon sittande innanför tröskeln för att väl ute vara osäker och redo att rusa in vid minsta tveksamhet. Att gå ut genom luckan gör hon dock inte så sandlådan får ännu vara kvar.
Lilltjejen svettas med Johan i Spanien några dagar till för att nästa vecka gå in i förberedande Gothiaträningar. De har helt klart förväntningarna att ta sig till final igen och denna gång också vinna, ganska naturligt medan jag med min pessimistiska natur i vanlig ordning håller förväntningarna låga.
I samband med turneringen går jag på semester, tar en vecka ledigt från jobbet samt avsäger mina combatpass för att volontärarbeta, liksom alla andra föräldrar i coregruppen. För de andra föräldrarna är det ingen pardon, alla måste tillse sina tilldela pass i café, grill, som trygghetsvärd och så vidare. Gothia är en stor inkomstbringare till klubben och lagen och som för i princip all ungdomsverksamhet är den beroende av de frivilliga föräldrainsatserna. Nyligen kommunicerades ytterligare arbetsuppgifter som föräldrarna förväntas tillse för att avlasta tränarna. Sociala aktiviteter, bemanning till A-lagsmatcher, försäljning och så vidare. Efter att klubbens ekonomi varit nära ruinens brant har styrningen, engagemanget men också det förväntade engagemanget stramats upp.
Läste att regeringen tillsatt en utredning för att gå till botten med det minskade barnafödandet i landet. Oavsett ålder, ursprung, samhällsklass eller ekonomiska förutsättningar så går antalet ned, såpass att man nu finner skäl i att ta till åtgärder, något man redan gjort i andra länder med liknande nedåtgående trender. För en oinsatt som jag känns det likväl inte särskilt konstigt, vem vill sätta barn till den värld vi har idag? Inte bara av den världs- klimat- och ekonomiska osäkerhet som nu råder utan den individualistiska och egoistiska samhällstrend vi skapat. Det egna livet ska vara lätt och utan förpliktelser, där platsar inte det mångåriga ansvaret för en annans liv och välmående särskilt väl. Vi får väl se om det finns tillräckligt någon att ta hand om mig och min generation den dagen jag sitter där på ålderdomshemmet...
Nedräkningen till dagen jag sitter där på hemmet känns onekligen otrevligt nära är man de facto nu närmar sig femtiostrecket, men än närmare och betydliget trevligare ligger nedräkningen till semestern som visserligen börjar med jobbet på Gothia cup men därefter sträcker sig hela fyra veckor ända in i augusti. Jag kan inte hymla med att jag, trots det faktum att jobbet sitter löst, likväl ser fram emot ledigheten.
De tre
Av de tre i juni rekommenderar jag två och avråder från den tredje.
Vem kunde tro att ålar kunde vara så intressanta? Engagerande och lärorikt i samklang med välgjort berättande blev detta verk en mycket positiv överraskning.
Från dessa onekligen mystiska långsmala varelser till lika verklig men mera känslomässigt berörande berättelse av Anna-Karin Karlsson. Bara språket gjorde att man lyssnade med behållning, detta gamla bruk av ord kanske kan upplevas högtravande av somliga men för mig bistod i förflyttandet till den karga men också kärleksfulla verklighet som rådde för endast tre-fyra generationer sedan.
Sofie Sarenbrants senaste i serien om Emma Sköld blev mer en pliktskyldig lyssning då jag följt de andra, men så snart jag börjat erinrade jag mig en skeptisk känsla jag troligtvis hade senaste gången också. Författaren har en irriterande förmåga att överdramatisera och försöka beskriva känslor och karaktärers handlingar som känns både orelevanta och orealistiska. Uppläsaren Katarina Ewerlöf är populär men för mig har hon en satsmelodi som gör Sofies meningsbyggnader än sämre. De nästan tolv timmarna fick jag försöka bortse från dessa störmoment och fokusera på själva storyn som jag nu knappt ens kommer ihåg. Vad jag hoppas komma ihåg dock är att inte lägga tid på nästa bok i serien samt undvika denna uppläsare.
