Varva ned
Bild när vi lämnade stranden alldeles nyss. Skuggorna börjar bli längre och jag undrar vart dagen tog vägen, trots att vi började den relativt tidigt. Medan jag låg där i solsängen kände jag mig med ens stressad över att min första semestervecka snart är slut och då endast två kvar. Två veckor kändes som ingenting när det är mer än många andra betydligt hårdare arbetande bara kan drömma om.
Insåg att jag har svårt att varva ned när jag funderade både en och två gånger på att ansluta till ett Teamsmöte, jag gjorde ju ändå ingenting annat än ligga där i solen! Det som till slut fick mig att avstå var kollegornas förmodade utskällningar och rädsla för att min närvaro skulle tolkas som skryt, plus det faktum att batteritiden på min fån är riktigt dålig och jag inte fick med mig min powerbank hemifrån och således tvingas hushållera med min användning. Antar att det är bra.
Gårdagen blev smått overklig och har knappt smält det ännu. Då jag varit inställd på en resa där vi skulle hålla oss inom hotellets murar och gå all-in på all-inclusive, visade det sig att Christer bokat två utflykter, en till Luxor och en till Kairo!
Således klev vi upp innan ottan och satte oss på en fem timmars bussresa mot Luxor igår. Vår guide Adel vad riktigt bra, märktes att han gillade sitt jobb och var mycket kunnig.
Karnaka tempel var magiskt och kunde trots trängseln inte hindra mig att både häpnas av dessa historiska byggnadskonstverk eller gråta över förstörelsen som efterföljande kristna ägnat sig åt för att utplåna dessa symboler av "hädelse". De obefintliga marginalerna igen.
Det är helt obegripligt att de kunde åstadkomma sådana arkitektoniska byggnadsverk och detaljrika inskriptioner för tusentals år sedan, fullkomligt obegriplig! Att de dessutom bibehållits så väl, till och med färger.
Vi åker vidare mot Konungarnas dal där kryptornas skydd bevarat färgerna ännu bättre. Magiskt!
Jag kan inte begripa varför de inte skyddar dessa artefakter bättre, nu fritt fram för alla att kunna ta och för de företagsamma, till och med klättra på dom. Ville snäsa åt dessa klåfingriga turister som petade och pillade på de snillrika inskriptionerna men insåg att jag själv också var en del av problemet, turismen de livnär sig på påvisas hela tiden. Vår buss åkte till en samlingspunkt där vi blev en del av en konvoj av säkert trettiotalet bussar med poliseskort längs fram, i mitten och längst bak.
Försäljarna är extremt påstridiga, mycket värre än i Indien och till och med personal och vakter vid turistmålen letar sätt att få dricks.
Men landskapet som avslöjades när solen gått upp, var vackert i sin karga helhet. Saharaöknen med sten, berg och sand så långt ögat kunde nå. Nilen som är deras navelsträng med den grönska den möjliggör. Vi fick åka båt från lunchrestaurangen över floden på vår väg till Konungarnas dal.
Jag har lite svårt att vänja mig vid att inte behöva betala för allt vi äter på hotellet. Känns konstigt och fel på ett sätt även om jag förstår att vi, läs Christer, betalat för det.
Idag har vi kunnat avnjuta deras utbud till fullo och går jag inte upp ytterligare några kilo efter denna vecka så är det en bedrift!
Idag har vi kunnat avnjuta deras utbud till fullo och går jag inte upp ytterligare några kilo efter denna vecka så är det en bedrift!
Kommentarer
Trackback
