Vi är bland de första på plats i vår lilla kokong som utgör vår solsäng denna näst sista dag i Hurghada, kramar ut maximalt av solen och ljuset innan vi återvänder till vårt snölösa mörker. Kan sammanfatta decemberklimatet här nere som en svensk sommar men med kortare dagar och kyligare nätter. 

Inatt vid ett kliver vi på bussen som ska ta oss till Kairo drygt sex timmar senare så har plockat på oss frukostmat för att avstå hotellets förpreparerade frukostpåsar. 
Jag har sovit kopiöst mycket dessa dagar, vi lägger oss vid nio och vaknar runt sju och slumrar sedan i solen. Försöker plugga nya releasen som ska sitta nästa söndag men löser mest korsord.

När vi gick genom mörkret från restaurangen igår slog det oss av vi inte hör eller ser något annat djurliv än de många katter som spatserar omkring överallt. Hundar har jag också sett men de verkar inte behandlas lika väl som katterna. En kvardröjande mentalitet från det forna Egypten?

 

 

Vi har betat av de flesta av hotellets restauranger som försöker profilera sig på olika internationella kök. De försöker i varje fall får man väl säga, och vad kan man begära när kockarna antagligen aldrig smakat eller upplevt originalen. En del försök var faktiskt helt ok och det är mest gulligt när den mexikanska majssoppan med kyckling är en klar grönsakssoppa utan minsta majskorn och den italienska Tiramisun består av en sockerkaksbotten med marchmallowfluff. De har inte grädde här utan det är detta fluff som gäller överallt. Antagligen för att grädden inte lämpar sig för timslånga buffébord, inte håller sig fräsch länge och dessutom smälter.