Under PI planering är tillgängliga mötesrum dock en än större utmaning så då hamnade vi här. Över fyrtio olika mötesrum på ett och samma ställe. Det är fascinerande hur mycket folk som kan sitta i möten och obegripligt att det kan kräva så mycket folk som uppenbarligen fyller något form av syfte för att bygga en bil! Okej, några olika modeller då men själv har jag svårt att få ihop den affärsekvationen. Men så kostar bilarna runt en halv miljon och uppåt - men ändå? Så mycket folk! Vad pratar alla om egentligen? Senaste åren har möteshysterin ökat, till och med högsta hönset Jim proklamerade inför vår nu verkställda nedskärning att det var "för mycket snack och lite verkstad". Det är möten för mötets skull och man bjuder in den ena och den andra "utifall" och alla klagar men få ifrågasätter och kommer inte ifrån kontrollbehovet eller känslan av att "måsta vara med". Det pratas och ska kollas av med alla och man kommer inte till skott. Ju större organisation desto trögare maskineri. Det ska stämmas av och godkännas till höger och vänster och alla berörda är nästintill omöjligt att få in i samma möte eftersom de är dubbel- eller trippelbokade. Mina produktägare har ibland haft fyra möteskallelser samtidigt!

Med så mycket människor som springer på möten känns det betydligt mer relevant och tillfredsställande att betrakta skiftbyten i fabriken. Mitt raljerande till trots förstår jag naturligtvis komplexiteten och omfattningen för en bils livscykel men där jag ser alla människor sittandes i över fyrtio mötesrum och samtidigt i vetskapen att det ser ut på så sätt bland majoriteten av kontorspersonalen, känns det likväl mer tillfredsställande att betrakta alla människor som flödar till och från fabriken. Alla dessa tusentals som faktiskt bygger bilarna. Ja, visst föregås den där bilen av alla de där mötena vi kontorsnissar springer på, men det är så häftigt att se hela detta stora maskineri snurra och bevittna hur det kommer ut en bil i slutänden - vilket de facto innebär att ännu ett annat maskineri tar vid i form av eftermarknad och kundvård, det som tillgodoser en så stor del av det kapital vi är beroende av. Vi utgör stora och komplexa länkar i den kedja som håller verksamheten igång, som trots våra beroende till varandra likväl ofta hamnar i konkurrens när pengapåsen ska fördelas och silomentalitet och det egna värdesätts högre än det andras. Naturligt, men ineffektivt för den gemensamma slutprodukt vi alla är där för att leverera vad som kan låta vanvördigt men i det stora sammanhanget likväl bara är en vanlig bil!