Föräldramöte
Efter storsamling i gymnastiksalen träffades alla i sina respektive barns klassrum för en dragning av klassläraren, två i vårt fall då de är organiserade som en enda stor klass men uppdelad i två. Jag fattar inte riktigt men så är det i varje fall. Jag fick flashbacks från när jag själv stod där framme framför alla föräldrar och man kände förväntningarna och ansvaret. Idag lär det vara än större och även om det hölls låg profil hos de flesta gavs det ändå uttryck för den trend som jag personligen anser är skrämmande och åt helt fel håll. Rektorn ombad oss att tillse att barnen kom i tid på morgonen, äter frukost, lägger sig i tid, tränar på att läsa. Det är så fundamentala grejer att man tycker det inte ska behöva påpekas. En förälder hade ett barn som uttryckte att det var "tråkigt" i skolan, att man aldrig gjorde något kul och önskade arrangemang av skoldisco eller liknande. Vilka förväntningar har vi egentligen förmedlat till barnen?
Jag tyckte lärarna hanterade det helt korrekt genom att påminna att de är anställda för att undervisa barnen och sådana andra aktiviteter ska organiseras av föräldrarna. En annan frågade om det fanns en fysioterapeut på skolan. En fysioterapeut?
Jag tog med mig nyttiga tankar kring betygssättningen som ju är så mycket mer annorlunda än då jag var lärare samt vikten av att uthållighetsträna läsning och att generellt "sitta och jobba" en längre tid. Pratade med Johan efteråt och det är så jäkla skönt att vi är överens om dessa saker, att vi förmedlar detsamma och har en enad front. Det blir så mycket enklare för Ronja än om vi haft olika uppfattningar som vi försökt övertyga henne om.
Intressant att se att hon verkar ha övergett tankarna på att bli veterinär till förmån för landslagsmålvakt. Proffsdrömmarna var många hos de övriga i klassen också men många var också blivande YouTubers. Inga poliser, brandmän eller läkare så långt ögat kunde nå. En "sykolog" och en lärare dock så finns ändå visst hopp inom det samhällsstödjande gebitet!
Vi lämnade en hälsning på insidan av hennes bänklock, hehe!
Och apropå förväntningar har jag ägnat dagen åt att undertrycka paniken jag känner när just dessa presenteras för alla representanter från verksamheten vid dagens PI planering. "Detta och detta kommer Linda att göra" - men jag har ingen förbannad aning om hur man gör! De ber en busschaufför att flyga ett flygplan från A till B istället utan att ge ens så mycket som en manual till hur man gör för att faktiskt flyga! Ja, stundtals känns det riktigt jäkla dåligt. Men jag är bra på att trycka undan oron och påminna mig om att det alltid löser sig på ena sättet eller det andra.
Kommentarer
Trackback
