Jag kände mig onekligen lite vilsen när jag kom upp till HC1S och fann många redan på plats och de lediga skrivborden med uppenbara tecken på äganderätt. Vi införde ju tidigt de platslösa kontoren, men folk vill inte leva i sina ryggsäckar eller kånka en korg från ett skåp för att leta något ledigt. Som den nya eleven i klassen gick jag runt och försökte se ut som jag hörde hemma där för att på andra varvet våga slå mig ned på en, faktiskt ren plats.

 

Mina POs visade sig sitta i utkanten av landskapet och mina blivande teammedlemmar sitter i princip i Indien allihopa och då dessa är mitt ansvarsområde ser det lovande ut gällande att arbeta hemifrån.

När det var dags för lunch var känslan tillbaka, men hittade ett tomt bord där jag kunde försjunka in i min ljudbok.

Kul är dock att två inköpare från min första tid på Volvo har kommit fram och hälsat mig vid namn, medan jag såklart inte hade en aning om deras! Men deras ansikten var i varje fall lite bekanta, även om jag aldrig kunnat placera dom som tidigare elever för inköpssystemet, ett system i stordatormiljö som fortfarande används och nu ingår i mitt ansvarsområde.

 

Lite svårt att veta vart man ska börja så får påminna mig att skynda långsamt, att först bilda mig en uppfattning om produkterna, teamen och nuvarande arbetssätt. Jag vill ju gärna hoppa in och börja göra saker direkt, men om man inte har någon aning om hur man flyger ett flygplan ska man kanske inte sätta sig bakom spakarna på ett fullbokat sådant till Thailand det första man gör. Den här rollen är helt ny och träder i kraft på måndag så vi alla kommer att prova oss fram, även om min nya organisation tjuvstartat sedan denna PI - hela tre veckor med andra ord...

 

Det var förresten ingen fördröjning i föreningen som orsakade kylan utan grannen Nisad som råkat stänga av värmen helt och hållet när han markerade till- och frånflödena i förrådet på lördagskvällen! Ren tur att vi hade styrelsemötet så jag kunde slänga en fråga till honom och han konfunderat kunde logga in och konstatera att det inte fanns något flöde till mig över huvudtaget. Annars hade jag ju fortsatt tro på fördröjning och härdat ut ännu en frostnatt!