Alltså, jag märkte och märker en rejäl skillnad med terminalglasögonen när jag sitter vid skärmarna, men nu verkar de istället ställa till det med det övriga seendet! Är det vanligt att det blir så när man har terminalare? Jag riktigt känner hur förvirrade ögonen blir när jag tar av dom, hur linserna kämpar för att hitta fokus och förutom att jag ser sämre så blir det också helkonstigt i hjärnan. Lämnade skärmarna och glasögonen för ett möte och upptäckte att jag knappt kunde se vad det stod på den stora vägghängda monitorn.

Det är såpass markant skillnad att jag nu drar mig för att använda dom vilket är synd eftersom det är så bra när jag just sitter vid skärmarna. Men morgonhuvudvärken är fortfarande kvar om än inte lika frekvent och när jag ändå är inne på kroppens förfall fick jag ju läkarens utlåtande från röntgen. Slutsatsen var kombinationen av den konstanta belastningen av träningen och åldern. Nåt lätt utskjutande i menisken och nåt med brosket där enda rekommendationen var att träna lårmusklerna för att avlasta. 

Höften hade kärl i leden med lättare svullnader som aldrig tilläts lägga sig av den troliga anledningen att jag tränar och således inte ger det tid att läka. Nåt litet med brosket också tror jag, sådant som hade med åldern att göra. Inte träna på tre till fyra månader tyckte han för att få ned svullnaden och smärtan, med troligt återkommande när den återupptas igen, en ond spiral helt enkelt. Han noterade mitt ansiktsuttryck och korrigerade att jag kanske i varje fall kunde anpassa min träning till att undvika de rörelser som just ger upphov till problemet, det vill säga belastning och rotationer. 

Handcykel då alltså. Och squats. Jahopp, ytterligare trehundra från kontot och tack och hej. Nu vet jag i varje fall vilket var hela syftet. Kan det bli värre? Ja. Kan det bli bättre? Ja, om jag inte tränar! Så kroppen skulle bli glad men knoppen implodera fullständigt. Men allt har väl en gräns antar jag, nu ligger jag ju här med värkande höft efter den där styrkelåten som alla älskar att hata men ändå vill ha där vi kör benet typ snett rakt ut, precis som doktorn inte sade.

Men det var kul och så rackarns skönt på så många andra sätt!