Wee!

Inte var det några trettio centimeter när man förhoppningsfullt öppnade persiennerna denna morgon, men ett ljust och vackert landskap ändå med påfyllning på gång!
Det pirrade sådär lyckligt i kroppen på mig när vi kom utanför dörren, men vad Ådi tyckte om det hela kan man se av hans rumpa som pilar tillbaka hemåt direkt efter avklarat morgonbajsande.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0