Det förrädiska vårvädret har gjort sitt intrång med strålande sol och iskalla vindar. En lucka i kalendern och överhoppad lunch tillät mig handla åt mina två hemmahjältar. Jag levererar inköpen till dörren och backar någon meter så vi kan småprata lite.

De börjar se ut som ledsna växter i en mörk källare och väntar närmast desperat efter vaccinet. 

Lade mig i sängen efter jobbet och höll på att somna. Tvingade mig upp och ut i det ännu klara solljuset, genom skogen och över Torrekulla- och Hills golfbana till en led jag noterat försvinna rakt in bland träden. Med en luddig föreställning om dess sträckning vek jag av och avnjöt för årstiden förväntade partier av lera och vatten. Med den intilliggande skjutbanans övningar ekande mellan stammarna och omisskännliga melodin från Hemglassbilen i fjärran var det ändock underbart härligt att komma ut i skogen. När jag nästan två timmar senare var hemma igen hade mörkret fallit sedan ett bra tag så min plan att vika ut mot bebyggelsen och Kållered för tillbakavägen var klok. 

Klockan är inte halv tio ännu men nu kan det väl ändå vara ok att sova.