Recap
Medan Lilltjejen är på sin gymnastik springer jag en vända på sega ben. När jag passerar genom Lindomes kyrkogård passerar jag en äldre man som sitter invid en gravsten. Det är andra gången jag ser honom, den första i kyla och isande duggregn och denna
dag i försiktig vårsol. Han sitter i medhavd fällstol, väl påbylsad med en filt över knäna så det är tydligt att han antingen suttit där, eller ska sitta ett bra tag till. Jag sneglar bakåt medan jag passerar, på de gyllene tecknen i sirlig skrift
mot den mörka och blanka stenen. Invid en kvinnas namn med födelse- och dödsdag skymtar ett mansnamn där något dödsdatum ännu inte finns.
På vägen till jobbet idag fick jag ännu en gång den där bubblande känslan av glädje, fashination och ödmjukhet. Solen genom morgondis där jag rullar i kön på motorvägen som plöjer genom staden. Människor som går, cyklar och morgonjoggar, spårvagnar och
människor i den stadiga och trygga rytm som kännetecknar vardagens puls. I kontrast ser jag mannen framför mig där i kyrkogårdens tystnad, endast ackompanjerad av vårpigga fåglar och mina fötter mot gruset. Tänker på den relation som måste ligga bakom
denna berörande handling. Tänk att ha varit del av en sådan enhet, en av de två.
Tog Lilltjejen och Isabella till Volvomuseet och stötte ihop med ett par som hade sin stuga mitt emot oss på StV. Var lite bitterljuvt att prata om ön och det som händer där ute.
Apropå gamla grejer så gick jag igenom förrådet och beslöt att dumpa kartongen med alla cd-skivor samt min prissamling. Känns så onödigt att slänga så många skivor men det var bara att inse att jag aldrig kommer att lyssna på dem i det formatet,
inte ens har något att spela dem i och att ingen annan heller är intresserad av att ens få dem gratis. Mina priser had jag en luddig föreställning att tillsammans med framtida barnbarn rota runt och berätta mina historier kring. Nu fick Ronja
en liten skymt av en näve medaljer innan de två kartongerna med definitivt skrammel hamnade på botten av kontainern. Lite tråkigt men nödvändigt. Jag har släpat runt på dessa kartonger länge nog och hur intresserad skulle barnbarn egentligen
vara av en gammelkärrings antika prispokaler?
Nu återstår två kaffeserviser och en matservis i kategorin medsläpade kartonger. De med mina fotografier och dagböcker blir naturligtvis kvar, men vad gör jag med min gamla brudklänning? Har inte hjärta att slänga, men vad sjutton ska jag göra
av den?
Har fortfarande alldeles för mycket kvar i de två förråden jag haft lyxen att inneha under dessa år, men ändå nöjd att nu lyckats avyttra en billast full.
Testade Manfreds(?) lunchställe i Linné häromdagen och vågade testa nytt. Premiär för surkål, knödel och korvar av annan sort än Scans. Snacka om robust käk som kanske förklarade den nittionioprocentigt manliga gästensemblen, men riktigt gott
var det! Härligt med en lunch som man står sig på resten av dagen då man annars ofta är hungrig igen efter bara några timmar.
Det vackra vårvädret lockar ut Gråbröderna och även Plutten vill så gärna men vågar inte mycket. När vi flyttat tänkte jag låta henne komma ut än mera. Sommarsulorna har fått komma på bilen och nya releasen nummer 79 kör jag ut på mina
klasser, ibland själv och ibland med Robert.
Mera kulinariska läckerheter då vi gjort både palt och bullar hemmavid. Kul att Christer faktiskt gillar palt då de flesta som inte är uppvuxen med den sällan uppskattar delikatesserna. Testade också ännu ett nytt spel, "Dinogenics",
ett spel från Kickstarter.com som var riktigt kul. Dessutom var det enklare att komma in i än många av de andra, men då också inte lika komplicerat. Lite snopet dock när mina köttätande dinosar käkar upp mina parkbesökare,
men får de ingen mat i form av getter kanske man får skylla sig själv, haha!
Ikväll blir det avskedsmiddag för Torgil, en kollega som varit på Volvo i trettio år, jag var tio år gammal när han började! Blir att stressa direkt från min klass i Frölunda men har bett de andra beställa åt mig.
Kommentarer
Trackback
