Lurigt
Strålande sol från klarblå himmel samt flera dagar med sommarvärme och man blir genast bortskämd. Nästan förnärmad satte man sig huttrande bakom ratten och körde genom frosten igår. Detsamma denna dag. Såg så soligt och varmt ut men ack då förtog man sig. Men då andra delar av landet får två decimeter snö eller minus femton grader klagar jag inte nämnvärt. Förresten kanske det inte hade varit så dumt med femton minusgrader för att ta ihjäl alla uppväckta fästingar. Testar någon form av ekologiska(?) halsband på Gråbröderna så de springer omkring och doftar något som får mig att tänka på spa och massageoljor. Kan det vara eukalyptus?
Nåväl, några extra tröjor och så lite stadscaching i Örgryte. Långpromenad för korta dotterben och ond pappafot. Själv var jag utpräglat trött, otroligt seg och hade väldigt svårt att finna motivationen att kliva ur bilen. Men då jag vet hur psykiskt otillfredsställande det varit att stanna hemma i soffan bet jag ihop och hakade på. Och visst kändes det bra att komma ut lite och i det makliga tempot checka av några mysterycacher som Johan löst. Dessutom fick jag glass på Lejonet och Björnen som Johan mutat med.
När vi hoppat i bilen och velade mellan att styra Saabis till fler cacher eller någonstans att äta ringde grannen. De hade sett en bil stanna utanför vår infart, en man hoppa ur och promenera in i vårt förråd för att strax därefter komma ut igen men något dolt under jackan. Vi brukar vara duktiga att låsa förrådet men sedan Johans kompis var här och bytte däck låste han det inte efteråt av någon anledning. Grannen ringde polisen då han observant nog tagit registreringsnumret och vi rattade hemåt febrilt funderande på vad i vårt överbelamrade förråd som kunde vara värt att stoppa innanför jackan. Vi kunde inte komma på något. Och när vi kom hem och inspekterade och inte kunde se vad som saknades förstår man kanske hur överbelamrat med bröt det faktiskt är.
Polisen ringde upp på vägen och meddelade att de underrättats, men då han inte varit inne i själva huset skickades ingen dit. Det hade ju bara varit fullkomligt bortkastad tid men hyggligt att ringa upp iaf.
Rejäl middag, lite fåtöljhäng och sedan bullbak bara för att jag råkat nämna något om bakning igår. Tryckte i mig fyra stycken.
Började se den omtalade serien "Game of thrones" igår. Såg de fyra första avsnitten innan jag beslöt att välja bort den. På ett sätt fastnade jag lite men handlingen och scenerna lämnade ingen god känsla. Det är verkligen en serie där man vill fånga och bibehålla tittarna genom att utmana. Bara öppningsscenen påvisade detta tydligt med lemlästade kroppar och huvuden på pålar. Sedan följde naket, påtvingat sex, homosexuella inslag både kvinna-kvinna och man-man. Mera mord, blod pulserande ur uppslitna strupar, mera naket, frustrerande orättvisa under lama protester (livet är hårt och orättvist) och fler huvuden som rullar. Var det inte incest också? Hade lite svårt att hänga med i de olika karaktärerna.
Det var de fyra första avsnitten. Tydligen är serien inne på fjärde säsongen och jag undrar vad producenterna möjligtvis har kunnat hitta på mer för att hålla kvar engagemanget.
Vad fick mig att fastna då? Jag tror det är det där hoppet de flesta har vid åsynen av så uppenbar orättvisa. Man vill se upprättelse, snyggt och dräpande. Man engageras i de maktlösa karaktärena och ser fram emot den saftiga upprättelsen, att kompenseras och ersätta frustrationen med triumf och skadeglädje. Här börjar jag inse att det inte kommer att bli på det sättet. "Game of Thrones" är ingen feel-good serie. Den får då inte mig att må bra, bara bli illa berörd. I den filmatiserade "Les Miserables" lämnade jag biosalongen med närmast förtvivlan i bröstet men ändock fantastiska musikaliska insatser som viss kompensation. Här är det ingenting. När serien nu tydligen är så otroligt populär är det ofrånkomligt att jag undrar vad i hela friden det är som är så engagerande?
Kommentarer
Trackback
