Mer än fyra plusgrader ute! Jag som vaknar om Ronja bara fiser, hörde tydligen inte när all is och snö rasade från taket ovanför oss. Gott att man tydligen är så biologiskt selektiv att bara vakna av väsentligheterna, som Ronjas sprak i blöjan eller hungergnäll.
Somnade som väntat i soffan och snarkade bort hela handbollsmatchen där Sverige tydligen gav Slovakien rejält med däng i Skandinavium. Tydligen nåt VM på gång eller nåt :o)

Kan notera att jag strax innan Ronjas ankomst var uppe i dryga 92 kilo. Igår ställde sig vågen på 81,8! Ganska trevligt att kunna hälsa på sitt skrev igen, det var ett tag sedan höhö! Har dock inte vågat prova mina gamla byxor då det var synnerligen obekvämt att knäppa täckbyxorna inför promenaden i fredags. Har ju åtmindstone fem kilo till ínnan jag är nere på min utgångspunkt, eller snarare vikt.
I posthögen som samlats medan vi varit borta, hade vi en del från Försäkringsklassan. Oos föräldrapenning, namnregistrering för Ronja och barnbidragsgrejs. 110104 blev ju födelsedatumet till slut, så Elin gissade mitt i prick! :o)

Oo har inget mellannamn, medan jag har två. Tea efter farmor och mitt koreanska Su-Jung. Vi var länge inne på att inte ha något extra för Ronja, men så kände jag för att ge henne Yeo, mitt koreanska efternamn. Har inga riktigt klara tankar bakom detta faktiskt. En känsla av att det vore roligt att låta en del av det koreanska följa med. En känsla av att hon kommer att ha massor med sig från sin pappas sida beträffande kontakt med farmor och farfar, men ingenting från min. Låter måhända lite grumligt, men det känns ändå bra att låta henne få detta lilla Yeo från mig.

Inkomster och utgifter. Årsbeskedet från CSN visar att min studieskuld nu snart är nere på en kvarts miljon. Tjoho eller nåt.
Betar saaakta men säkert av en liten bit i taget.

På onsdag ska Oo tillbaka till jobbet och jag sticker inte under stolen att jag gruvar mig!
Lakan och madrasskydd går i tvättmaskin respektive torktumlare. Blöjorna håller inte riktigt tätt alla gånger! 

Det är mycket snack om tv-serien Solsidan nu. Själv klarar jag inte av att se den, då den lilla glimt jag fick vid förbiflippande var alldeles nog. Jag klarar inte av den personlighet som den där Ove(?) skildrar! Och så den hjälplösa flathet som Felix Herngren illustrerar gör mig galen! Kanske för att jag känner igen mig? Nej, det kanske är kul för somliga och jag fattar poängen, men den är inget för mig!