Visst ser det mumsigt ut? Det ska föreställa brända mandlar! De jag smakade (åt upp allihopa) hos Andreas och Elin, och hennes ord att det var så enkelt att göra, medförde att jag fick ett ryck och provade igår! Det var ett väldans rörande i kastrullen, men de blev rätt ok. Inte riktigt lika goda som de Elin hade, och så blev mina inte sådär blanka så hennes. Sockret smälte liksom aldrig, och när knäppandet satte igång skulle det ju liksom vara klart.
Nåväl, Maja hittade sig en bekväm(?) sovplats ovanpå min fullpackade väska. Oo har packat nu sedan vi kom hem från Sandared. Men jag kan ju ta dagen i rätt ordning.
Innebandyn är igång igen, men nu kör vi endast lördagar. Idag blev vi dock bara sex spelare, och jag blev inte alls på humör. Jag missar, passar dåligt, blir bortkollrad och frustrerad. Det blir ju inte lika bra spel som om vi är fyra i varje lag, så det blev väl sådär idag.

Därefter åkte vi förbi Bauhaus för inköp av ny slagborrmaskin. Så nu har vi äntligen fått upp tork- och hänggrejerna i tvättstugan! Dessutom köpte vi en häcksax, då det var 20 procent rabatt och vi verkligen behöver en! Grannens sida är vältrimmad och fin medan vår spretar åt alla håll och riktningar. Nu är vi redo inför våren!

Efter lite brunch styrde vi så Gulingen mot Sandared, och så roligt det var att träffa Anita och Roland igen! Mycket nostalgi och minnen flödade tillbaka när vi svängde in på området och närmade oss deras fantastiska hus intill Viaredssjön.
Vädret var så vackert, så vi tog en promenad över sjön till ön och hälsade på deras äldste son Joakim och hans familj. Oo fick låna en landslagsmössa av Roland som han var så fin i! Ön är liten och jättemysig, och förbunden med land med en pontonliknande brygga. Tre villor och en tennisbana finns på ön, och när jag var där bodde båda döttrarna i ett hus, sonen med familj i det andra och en annan familj som hyrde i det tredje. Joakims äldste son Hampus var bara liten grabb när jag var där, och Fanny nyfödd! Nu är Hampus 18 år och bor i grannhuset där jag bodde! (Det blå huset)  Deras boxer som heter Porsche fick springa av sig över isen, världens snällaste och goaste hund!
Anita har alltid imponerat på mig med sin matlagning, och detta var inget undantag. Jättegod förrätt med löjrom, någon form av räkgryta med pressad potatis och något jag inte minns namnet på till efterrätt. Gott, gott!
Anita (och Roland) kände ju mamma och pappa rätt väl, så det kändes bra att få prata lite med Anita om dom och hur det var, men även mycket annat.

Sedan fick jag också kila upp till lägenheten och visa Oo där jag bodde de andra somrarna jag var där. Det är fönstret i byggnaden till höger som är i anslutning till huset, ovanpå garaget. Där bodde jag och mådde som en prinsessa! Jättemysigt med sovrum, badrum, allrum och pentry med egen ingång från andra sidan. Det lilla huset som skymtar till höger i bilden rymmer bastu och litet relaxutrymme. På bryggan till den låg jag och solade och njöt av friden och av att bara vara för mig själv!
Underbara generösa människor som gett mig mer än jag tror de förstår. Jag minns att jag gjorde ett tafatt försök att visa min uppskattning med en ljuslykta och ett brev när jag åkte därifrån (de var bortresta då). Det enda av allt jag skrev som jag minns, är att jag för första gången fått uppleva hur det kändes att vara i en riktig familj. Det kanske säger en del om vad Anita och Roland kom att betyda för mig.