Dagens skrivpuff
Långsamt sjönk hon ned i det varma vattnet och kunde inte låta bli att undslippa sig ett ljud av välbehag. Under några minuter låg hon bara där med bubblorna kittlande under hakan och njöt av dess väldoft. Så slöt hon ögonen och koncentrerade sig på andningen. Långsamma djupa tag och kände hur värmen omslöt henne, kramade henne och bokstavligt talat fick musklerna att slappna av. Försiktigt för att inte störa vattenytan lutade hon huvudet bakåt så hela hennes mörka kalufs hamnade under vatten. En sekund log hon lite över hur lustig hon måste se ut där med bara ansiktet stickandes upp över ytan, men tystnaden då öronen försvann under ytan var välsignad. I en varm skyddad kokong låg hon och bara njöt. Hon hörde knappt när han kom in, kände bara ett par stora starka händer som slöt upp under hennes huvud. Men hon blev inte rädd, det var ju väntat. Försiktigt masserade fingertopparna hennes hårbotten i mjuka små cirklar, knappt så vattnet kring henne rördes. Tummarna smekte tinningarna, löpte längs hårfästet och hade hon varit katt hade hon purrat högt. En stund senare försvann händerna med en avslutande smekning och hon var åter ensam. När hon slog upp ögonen såg hon i starinljusens sken att han lämnat ett högt glas på fot intill hennes huvud. Försiktigt satte hon sig upp och smuttade försiktigt. Hon kände igen de iskalla bubblorna som kittlade hennes tunga och log för sig själv, ett leende som blev bredare när hon på sin andra sida upptäckte en liten skål med de ljuvaste praliner hon någonsin smakat.
Omgiven av det luftiga badskummet och chokladen smältande på tungan tog hon ännu en klunk ur glaset medan hon lojt betraktade ett av de tända ljusens spelande låga.
Plöstligt fladdrade de till när dörren flög upp och ett barn i sexårsåldern störtade in.
"-Mamma! Rasmus säger att det är hans tur att spela nu, men så var det väl inte!?" Den upprörda barnrösten hinner knappt tystna förrän ett vrål hörs någonstans i bakgrunden: 
"-Det är det visst det!" Samtidigt kommer barnens far med andan i halsen genom dörren.
"-Jag är ledsen älskling, jag hann inte stoppa henne." Med ett beklagande leende föser han dottern tillbaka ut och dörren stängs bakom dom och de uppbragda rösterna. Försiktigt sjunker hon tillbaka i värmen, låter öronen än en gång försvinna under ytan och tystnaden återkomma. En stund. En liten stund till bara tänker hon och ler.