Något som kan tyckas så oskyldigt och enkelt, kanske en kul grej eller romantisk mellan två personer som älskar varandra. Det kan vara en poäng att tänka till lite extra innan man faller till föga, ställer upp, eller kanske föreslår det själv. Kanske det kan vara läge att åtminstone se till att man själv får med sig några motsvarande bilder på den andre. Om rättsystemet inte tycker det är kränkande, kan man ju alltid fläka ut den andre till sina kompisar, eller varför inte hans? Öga för öga liksom.

Både Oo och jag diggar Stieg Larssons Lisbeth Salander och hennes förmåga till konsekvensanalys. Det vore något som många skulle ha nytta av att tillämpa ibland, jag själv inget undantag. Hur ofta resonerar man inte "Det händer inte mig"? Eller av rädsla för att uppfattas som misstänksamma och såra den andre? Eller att helt enkelt inte våga säga nej när gruppen, den man älskar eller bryr sig om pressar på? Ånger är en hemsk känsla, ånger för något man sagt eller gjort, vare sig det drabbat en själv eller annan. Grupptryck, kärlek eller hänsynstagande, så är det föga tröst när du vet att den enda som finns att klandra är du själv. Visst, det kanske kan finnas förmildrande orsaker, men det är föga tröst för den som har Ånger som sliter i bröstet, den som vet att man faktiskt hade ett val, kanske till och med tänkte: "Jag borde inte", men gjorde ändå. Konsekvensanalys. Lättare sagt än gjort.