Sugmärken

(null)
Jag. Är. Helt. Slut.
Vad har jag gjort? Typ ingenting!
Upp tidigt då C åkte till Borås för fortsatt tävlande innan jag åkte till mitt pass i Majorna.  Efteråt tänkte jag däcka i bastun med förhoppning att mjuka upp nack-axel-grejen som blivit riktigt jobbig. Istället stötte jag ihop med Marcus, instruktörskollega i alla möjliga koncept men också massör med mottagning på klubben. Jag har tänkt på det ett tag och här var tillfället att inte missa.
Han klämde lite och konstaterade att jag inte bara var stenhård utan också sned så fick en halvtimme direkt. Jäklar vad ont det gjorde! Han använde någon form av sugkoppar också gör att dra blod och annat till muskeln och således har jag nu gigantiska sugmärken på axlarna nu.
Han ställde de vanliga frågorna om stress, dålig sittställning framför datorn eller någon plötslig rörelse som kunnat orsaka den inflammation han misstänkte. 
Smärtan i både axel och huvud kändes bättre efteråt och hade lätt kunnat lägga mig och sova direkt. Men jag hade massa ärenden att göra så det var bara att beta av dom. 
Nu är smärtan tillbaka och benen värker men jag har fått mycket gjort. Handlat, ärenden, kompletterat  klappar och födelsedagspresenter och allt är nu också inslaget. Trött som en gnu men sjukt skönt att ha detta gjort!

De körde månadstävling igår som jag kunde vara med i. Galet mycket folk så det var in med iPodsen men huvudet var inte särskilt nöjt ändå. Det var kul ändå och mest nöjd är jag över att jag klarade mig kvar i tävlingen en omgång längre än C, hoho!
(null)
Lite rökt röding och oxfilémiddag strax innan stället stängde och vi åkte hemåt.

Idag går det bra för C i tävlingen och jag har däckat i sängen med Mini intill. Kan man somna innan nio en lördagskväll?



Mini i knät

Det är ganska trångt men Mini tycker ändå om att knö sig ned i mitt knä. Det är varmt och mysigt - och pälshår överallt!
Apropå knä så var jag lite orolig inför torsdagen pass så tejpade ordentligt och kände i princip ingenting, skönt! Fick lite stresspuls när jag i bilen på vägen dit upptäckte att spellistan försvunnit. Höll på att greja med iTunes under dagen för att ladda in nya releasen och vid synkningen försvann alla spellistor jag hade. Att leta fram låtarna från mina sextiosex releaser blev lite stressigt men hann till i princip sista minuten. Extra surt att jag inte hann smaka våra lussekatter när de var så färska som de kan bli direkt ur ugnen. Första plåten åkte in när jag var tvungen att åka.
Det blev åtmindstone en för mycket till middag när jag sedan kom hem! Och ja, jag gick med på att strössla på pärlsocker, detta påfund som kommit på sista åren. Varken Christer eller Ronja gillar russin så blev den där medelvägen. Är ju så gott!
C talar fortfarande med rejäl whiskeyröst och ser lite allmänt glåmig ut och jag själv kände det där oroväckande trycket i bihålorna imorse. Tänker att jag tränar bort det till morgondagens pass...!
 
I helgen är det Flipper SM men jag står över, dels på grund av mitt pass som jag inte fann vikarie till och dels för att jag inte känner att jag har marginalerna för anmälningsavgiften på sjuhundra spänn. Jag följer dock med ikväll för möjligheten att spela lite vid sidan av och en god middag ute, C är ju god vän med Christian som är arrangör så han brukar vara ok med att jag är med i periferin. Kan ju ta med virkningen också och få lite miljöombyte.
 
Och apropå marginaler fick jag stå och kolla räkneverket när jag tankade bilen häromdagen. Kunde inte vänta till löningen och kunde inte tanka på till fullt. Men de flesta julinköpen är gjorda, endast lite kompletteringar som kanske kan avhandlas nu under "Black Friday/weekend". Har igen testat Aliexpress och fått allting hittills levererat rätt snabbt faktiskt. Perfekt för Lilltjejens önskningar och återstår endast en produkt där aviseringen nyligen meddelat att varan landat i landet. Den är lite större än de andra...
 
Huvudvärken, tja är som den är. Har fått ont i den där trapezius(?)-muskeln som går från nacke till axel. Den eller vad det nu är som kan bli bråkig när jag burit till exempel axelremsväska eller ryggsäck. När vi varit på Liseberg ock jag burit ryggsäck i flera timmar fick Lilltjejen hjälpa mig av med tröjorna eftersom jag inte kunde lyfta armen. Det är sjutton till att ålderskrämporna börjar ramla på en!
Stödköpte ju en sådan där vetekudde av lilltjejens Pandaförsäljning förra året och har nu packat upp den och lagt över axlarna. Om inte annat är det alltid skönt med lite extra värme.
 
Inför jul blev det lite rockader i planerna eftersom Johan inte fick ihop det med alla på sin sida - så nu får jag ha Lilltjejen på julafton ändå trots att det är hans vecka och så firar hon nyår med dom då de föredrar det så, och inte mig emot. Jag tycker det är jättmysigt att vi två eller nu tre har julafton i lugn och ro och så får hon uppleva festligt nyår med massa folk och allt vad det innebär. En nyår med mig och Christer hade inte inneburit någon större skillnad mot en vanlig helgkväll.
Ju fler man är och med bonusar dessutom blir det onekligen svårare att få ihop sammankomster. Tänk de som har barn med flera olika, snacka om pussel!
 
 

Julmiddag

(null)
Senast jag var på julbord med jobbet var en hög med år sedan, då hela IT klämdes ihop på Valand. Nu kallas vi "Digital" istället och varje avdelning får bestämma själva. Min valde en vanlig middag med någon form av jultema istället för traditionell julbuffé. Lax, hjort och kaneldoftande äpple kan ju anspela på jul och var helt ok men lämnade mig inte sådär proppmätt som det traditionella och obegränsade alternativet vanligtvis gör.
Hjort är ju ingen favorit heller samt i den blodiga form den tillhandahölls. Tartarbiff tycker jag är fantastiskt gott men det är också bara den eller carpaccio jag föredrar i rå köttform.

Jag placerade mig strategiskt, som jag oftast försöker - längst ut vid ett av borden för att minimera antalet personer att konversera. Det var trevligt men jag kände hur jag medvetet fick aktivera min sociala modul i hjärnan genom att aktivt engagera mig, ställa frågor och framför allt vara en aktiv lyssnare.
När efterrätten av avnjuten noterade jag lättat att det några som snabbt bröt upp, då behövde inte jag vara först!
En gammal kollega som visade sig ha lånats ut till oss kom och pratade lite. Han är superextrovert och har alltid tyckt det varit så roligt att jag är introvert. "Du är den mest extroverta introverta jag känner till!" Proklamerade han när vi uppdaterat varandra om nuvarande arbetssituation. Han är med och driver projekt som ska bygga nya fabriken i Slovakien vilket verkar jättespännande.
Trevligt och dränerande men fick visat mig lite för kollegorna och fick gratis middag för besväret. 

C är vrålförkyld vilket inte händer så ofta så får se huruvida jag klarar mig. Nu är jag trött.

Myyys!

(null)
Norrbottningarna kom med snön! Hoppade in och vikarierade ett 45-minuters i Kallebäck och fick med sprittande lyckokänslor sopa fram bilen. Man kan bara konstatera att den där punkteringen inte kunde ha skett mera lämpligt! Hade den inte skett och vinterdäcken lagts på hade jag snällt fått vänta på min bokade tid i december och då hade det blivit spännande att ge sig ut på vägarna! Såg många puttra i försiktig snigelfart till att kana rakt fram i kurvorna.

Trots dubb kom jag inte upp för backen till C utan kanade otäckt baklänges och fick backa upp istället. Fick gasa mig ned till asfalten och greppet. Helt knäpp backe de har, om den inte hinner plogas och sandas eller saltas när man ska ned lär man hamna i grannens trädgård!


Lulebesök!

(null)
2011, 2015 och 2022! Förväntansfull var min Lilltjej inför besöket från Luleå i form av Anna och Idde då hon visste att de träffats men inte mindes. Jag undrade huruvida de skulle funka ihop men det sade klick med en gång och tjattret var oupphörligt från baksätet hela vägen från Landvetter. Kul!
Så fort vi kom hem väntade en skattjakt på dem att sysselsätta sig med medan vi förberedde tacomiddagen.
(null)
Måla sina önskemål till morgondagens frukost och sedan ge sig ut på jakt efter de tolv bokstäver som skulle avslöja den dagens aktiviteter.
Med lite hjälp på vägen och paus för sen middag fick de till slut ihop orden "Liseberg" och "Cats". Idde fyller tolv på måndag så detta var en present, som också vi fick ta del av! 
Klockan hann passera midnatt innan det blev tyst från deras rum, så himla roligt att de kommer så bra överens!
Tjejerna fick bestämma om de ville besöka nöjesparken både före och efter musikalen och deras svar tog dom ungefär en mikrosekund att komma överens.
Så när parken öppnade hängde vi på låset och de kunde åka loss utan några köer över huvudtaget.
Anna köpte superfina vantar och det såg så himla mysigt ut med den varma chokladen!
(null)
(null)
Som vanligt var det kallt som sjutton så tacksam att jag pälsat på mig till Michelin-gubbeform!
(null)
Lilltjejen var fem tror jag då hon såg Cats för första gången men den gjorde intryck på henne och blev superglad över överraskningen. Jag ångrar att jag inte köpte en hoodie till mig också!
Jag lipade två gånger under föreställningen, så fort tonerna av "Memory" spelades upp, oerhört bra framfört av Gunilla Backman. 

Tillbaka i parken kunde tjejerna åka hur mycket de ville - för det var jättelite folk! Det var premiärdagen för Lisebergs jul och jag hade således väntat mig galet mycket folk, så som det alltid brukar vara. Alla gånger jag varit där har det knappt gått att komma fram till försäljningsbodarna, trångt och eländigt överallt. Nu kunde man avnjuta allting ordentligt, jättemysigt!

Två duktigt trötta morsor här nu, konstigt egentligen för vad har man egentligen gjort?


Svårt val

 
Vid nåt möte startades vi upp med en "ice-breaker" där alla skulle komma på några frågor att ställa till en annan. En av mina var vilket godis man skulle välja om man bara fick äta en sort resten av livet. Det är en viktig och mycket svår fråga enligt mig själv. Spontant säger jag gröna tennisracketar. Men så finns det ju Toffifee, och nu också de där m&m´s med nöt inuti! Jag har alltid föredragit de utan men så fick jag en mega-gigantisk påse av syster när jag fyllde år och är nu helsåld. Snacka om beroendeframkallande! Nu är vi halvvägs igenom november och enkilospåsen är faktiskt inte slut men det kan nog endast tillskrivas det faktum att jag varvar med racketar och Toffifee. Det är helt klar nackdelen med att jobba hemifrån där frestelserna bara är några steg bort!
 
Ute är det nära nollstrecket och vindarna så där isande kalla som endast västkusten kan uppbåda. Det var täckkjol, tjockmössa och fejk-Canada goose jackan vid lunchpromenaden med herr hund och ja, det blev onekligen svettigt trots det långsamma tempot som den fyrfota plutthunden har. Skönt att komma ut i vilket fall.
 
Vid vår avstämning under helgen vi nu lämnat var det igen inget specifikt någon av oss hade reflekterat kring. Stundtals får han ångest när minnena ramlar över honom och vi pratade om vi medvetet tänker tillbaka på allt som hände. "Bränt barn skyr elden" säger C och visst är det så. Även om vi pratat så mycket om det tillsammans, och tillsammans och enskilt med professionell tredje part så gör det fortfarande ont att tänka tillbaka på, som vilket trauma eller vilken sorg som helst. Det handlar inte om att vilja förtränga eller glömma tror jag, utan helt sonika den grundläggande oviljan att minnas något som gör ont. Det hjälper inte att klia på skorpan, den är där och man vill och har gått vidare med läxan att inte öppna eller skapa något nytt sår.
För min del ramlar minnena som sagt sällan över mig nuförtiden, det är mer sporadisk osäkerhet som gäller nuet kring honom och hans tankar, känslor och göranden. Den där tilliten helt enkelt som inte är så enkel men där tiden och vårt arbete bara kan verka.
 

Mitt i veckan

(null)
Den där pojken hade sina guldbyxor men jag har något nästan ännu bättre, en Muminburk med gröna tennisracketar! Det var tissel och tassel mellan avkomman och C när han igår kom från sin träning och jag grejade i köket. 
Efter den kokta torsken med äggsås var det till Lilltjejens förnöjsamhet morsan som fick det varmt, kallt och fågel, fisk eller mitt emellan. Och vilken skatt som väntade i slutet då de fåtalet kvarvarande racketarna hade fått sällskap. Nomnomnom!

Jag fick mig också lite träning medan Lilltjejen körde sin tvärflöjt och orkester. Jag hakade på Annas pass i Mölndals centrum och som oftast när jag är deltagare känns det mycket jobbigare och tråkigare. Jag behöver uppenbarligen pressen och ögonen på mig för att ge det där extra.
(null)
Blev förmiddagen inne på huvudkontoret för möte och lunch med Jennie. Vi brukar alltid hamna på Gustav Trägårdhs restaurang Chang som han öppnade mitt i Volvoland. Denna gång upptäckte jag lyckokakorna och roffade tre stycken! Till skillnad från vad som verkar vara de flesta så tycker jag dom är jättegoda.
De där spådomarna kan ju oftast tolkas så de passar in så ska jag göra ett, eller tre sådana försök kan vi ju ta den första till mitt instruerande av anledningen jag nämnde ovan. När jag har pressen så levererar jag. Eller så kanske man kan säga att jag befinner mig i centrum för C just nu och trivs förunderligt bra!
Den andra tyckte Jennie var jag mitt i prick och jag kan ju hoppas. 
Den tredje, tja har fått mycket gjort idag och det känns ju trevligt men fick ett mycket överraskande och tråkigt besked gällande en kollega så riktigt underbar blev dagen inte. Nu har vi helt oförberett förlorat två personer ur ett team och de kämpade redan innan med för stor arbetsbörda. 

Fotbollsträning nära nollstrecket medan jag avslutade framför skärmen och höll henne sällskap när hon sedan gjorde läxor. Mysigt att sitta där med nya virkprojektet och småprata samtidigt. Gör en ny halsduk till C då den förra blev för kort men jag hade glömt hur tidsödande mönstret var då så gott som hela mönstret består av smygmaskor, och i de bakre maskbågarna dessutom så det blir det ett himla pillande. Inget flyt med andra ord där man kan släppa blicken från arbetet.
Men kul att ha ett projekt att jobba med då det var lite trögt med uppslag där ett tag. Har ju förresten glömt att dokumentera mina första tofflor och tovning! Helt fascinerad att det virkade resultatet kunde förvandlas så totalt.
Imorgon är det en sådan där dag med back-to-back-möten hela för- och eftermiddagen. Huvudet var förresten rätt illa nästan hela dagen igår men bättre idag. Gonatt!


VoC

Jahopp, skulle fixa ett ärende under lunchen och hamnade i en sådan där sylvass trottoarkant som de belagt hela vägen genom Mölndals centrum. Inget pys där inte utan pannkaka direkt, bara att puttra in på närmsta parkeringsplats.
(null)
Det är ju trevligt i oturen att den relativt höga leasingkostnden ger en knapptryckning i biltaket till Volco on Call och en bärgare är på plats inom en halvtimme. Nu sitter jag ute hos verkstan och väntar medan de gör sina kontroller eftersom det är en testbil och sedan lägger på vinterdäcken som jag förvarar här.
Enda nackdelen är att de nygräddade kanelbullarna de brukar servera här var slut. Attans.
 
Intressant att prata med bärgaren på vägen ut och den ökade arbetsbelastning de sett sedan el- och hybridbilarna kommit ut på marknaden. Främst startproblem på grund av urladdat batteri, men inte körbatterierna som man spontant tänker på utan det "vanliga" 12-voltsbatteriet. Gemene man med dessa bilar kör inte tillräckligt långa sträckor för att bibehålla laddningen och extra intressant om de där smygfaktorerna som dränerar batteriet.

Romanesco

Vid föreningens städdagar bjuder vi på lunch och ett lotteri. Detta gång vann jag, kors i taket och priset var en fin liten trälåda full med primörer. Sparris, tomater, salladslök, paprikor med mera - och denna som jag fick bildgoogla. Romanesco. Vad gör man med en sådan? Försökte sälja in den med sitt udda utseende till Lilltjejen och receptförslag jag googlat men fick ingen översvallande respons precis. Jag gillar ju blomkålsgratäng så tänker att man borde kunna göra något liknande eftersom de verkar vara släkt.
 
Vi hann förresten spela Ark Nova en lite längre stund igår och jag sprang iväg på poängskalan - för att jag uppenbarligen missat en detalj i regelboken. Självklart var det för bra för att vara sant! Den uppskattade speltimmen var vi inte ens i närheten heller denna gång och vi är visserligen nya men likväl endast två spelare. Det känns som vi missat ytterligare något när vi nu satt åtmindstone dubbla tiden men ändå inte ens kom i närheten av halvvägs till ett möjligt slut.
Innan vi satte oss provianterade vi för kommande veckan men härjade också rejält på herrbutiken Wagners på Frölunda torg. C uppdaterade sin garderob rejält med både byxor, skjortor, tröja och rock, en sådan där halvlång som är så himla snyggt! Synd att den snälla expediten inte jobbade på provision! Det är alltis så mycket roligare att shoppa åt andra än sig själv, kul att gå och välja och se honom prova och dividera resultatet. Synd att jag inte tänkte på att ta några bilder, det var verkligen många snygga kombinationer vi fick ihop!
 
Jag tänkte försöka föra lite bok över huvudvärken. När jag gick upp inatt och pinkade var det riktigt illa men somnade ändå om utan problem. Nu på morgonen var och är den ännu rätt liten, tillbaka i bakgrunden. När var det jag började notera dess konstanta existens? Har för mig jag skrev något i något tidigare inlägg.
Nu nästa möte!
 
 

Huvudelände

Jag får bara vara tacksam att det inte är den dunkande varianten av huvudont man har. Det värker rätt och slätt, gör ont, hela dagen, från morgon till när jag nu ligger i min säng. Energin var inte lika galen som i torsdags men väl nog och man skulle kanske kunna tycka att hård fysisk ansträngning skulle förvärra men inte denna. Den bara var där från uppvärmning till nedvarvning. Den har blivit min konstanta medföljare.
Innan konserten igår tog jag en förebyggande Ipren utifall ljudvolymen skulle förvärra värken, men öronpropparna dämpade bra och det blev inte värre. Den gick inte över heller och har aldrig riktigt gjort de gånger jag tagit tablett. Värdelöst.
Nåväl, den är som den är, det var mycket folk idag men knappt hälften vill vara med på mina groupies. Kanske jag skulle få med några fler om vi tog bilden innan passet men jag tycker själva poängen är att vi är just så som passet gör oss, svettdränkta, rödflammiga och endorfinstinna.
(null)
Hämtade Lilltjejen efteråt och efter lite kvällsmat blev det pyssel med tema jul. Det var nog något år sedan Lilltjejen fick denna speciella modellera av sin moster och nu först fick vi tummen ur!
Plutt levererade en mus under tiden…
Imorgon väntar en mötesspäckad start på arbetsveckan.

Fre-lör

(null)
Åt tills magen stod i fyra hörn och toppade med popcorn, snarr och snacks. Black Panther, Wakanda forever kändes lång men var helt ok.

Denna morgon var det pass med stammisarna i Majorna innan jag anslöt till föreningens städdag och svettades vidare med stålkrattan. 
(null)
Avslutat med Howard Jones på Trädgårn, senast jag var där hade jag ordningsvaktsbricka på mig… 
Är helt ofokuserad märker jag då vi ligger framför Modern Family.

Upp och ned och egoboost

Vilken märklig dag det blev igår.
Fick massa fin feedback av kinserna och en skrev till och med ett långt separat mail med bilder och skärmdumpar. Från att öppet erkänna att han var skeptisk och inte alls intresserad av kursen, klämde han in den parallellt med pågående tidskrävande testkörningar. Det var därför vi såg honom sitta utomhus under ett tält - han satt intill testbanan! Hans mail gjorde mig både ledsen och väldigt glad, för han bekräftade en del av den kultur som finns i det stora landet i öst. 
 
"I find a lot of smiles. Which is not easily find in Chinese youngers. So at this moment, I decide to take this training very seriously, including taking notes and feedbacks."
 
 
Så med hjärtat fyllt av värme och tacksamhet lämnade jag C och mitt hemmakontor för att åka in till kontoret för alla eftermiddagsmöten. VCATS-gängets grabbighet med godmodiga pikar och verbala axeldunkningar var uppiggande och resten av arbetsdagen forsade fram. När jag lämnade kontoret var det kluvna känslor men beslöt att åka förbi AniCura för att hämta askan från Bror. Jag vill att han ska vara hemma igen när Lilltjejen kommer på söndag och jag såg ingen annan tid att hämta honom, men eftersom jag visste att jag skulle bryta ihop drog jag mig för det då jag skulle köra mitt pass i Frölunda kort därefter.
Tjejen i kassan såg att det inte fanns många ord att säga när hon räckte över den fina påsen och väl i bilen unnade jag mig själv att fulgråta några sekunder. Hann hem och lämna honom och tillsammans med C snora lite till mot hans axel medan han körde oss västerut igen till gymmet.
 
Medan jag innan passet gick runt och samlade in närvarolapparna fångade en återkommande deltagare in mig för att framhäva "...att jag var den bästa instruktören av alla!" Hur hon och hennes man gått på många olika combatpass för olika instruktörer, men jag var bäst.
Jag vet att jag har många fleråriga stammisar och alla har förstås sin föredragna smak på instruktörer men jag blev så glad av hennes ord att det gav mig pepp när jag med svullna och rödflammiga ögon äntrade den lätt upphöjda scenen och tvingade mig själv att koppla bort och fokusera - och körde enligt min egna uppfattning mitt bästa pass på länge. Jag fick så mycket energi att jag var redo att köra en timme till efteråt, inte en enda låt kändes jobbig! Är det inte konstigt det där?
 
 
På vårt intranät där jag efterlyst en vikarie hade jag fått napp och då jag vet hur svårt det kan vara att finna en vikarie tackade jag översvallande. "Det är en ära att vikariera för dig", får jag till svar från den nyutbildade tjejen jag endast träffat ett fåtal gånger. 
 
Jag får groupie-bilden Desirèe tog häromveckan när vi varma och goa var klara med vårt spa:ande och yogande och ska gå en våning upp för middag, en påminnelse om den trevliga dagen i Gekås och avslutningen med tjejerna.
 
Jag åker på däng i kortspelet "10 phase" men ser lovande ut i "Ark Nova" när vi testar det igen. På drygt en timme, den uppskattade speltiden är vi inte ens i närheten av att skönja det som krävs för avslut men jag har kommit längst på poängskalan - för en gångs skull.
 
Efter att ha börjat arbetsdagen med non-stop-möten beslöt vi oss för att ta eftermiddagen hos mig. Vi testade kinesiska handgjorda nudlar i Krokslätt och av de vackert dekorerade väggarna full av skrivtecken fick jag ett återuppväckt sug att ta tag i kinesiskan igen. Galet mätta sitter vi nu här nästan axel mot axel och rundar av veckan. Det är mysigt.
Jag har mycket föreberedelser inför PI Planeringen att ta itu med nu när det knappt är några möten under eftermiddagen. Sedan avslutar vi arbetsveckan med middags- och biodejt!
 

Grateful

Vi brukar avsluta med att låta alla sammanfatta känslan av kursen med ett ord. Mitt var för denna gång "grateful". Huvudet värker och magen kurrar men jag är alltid så tacksam för att jag får vara del i något som andra upplever positivt och givande, erfara hur deltagarna utmanar sig själva, bjuder på sig själva och får med sig lärdomar. 
 
Detta var en specialbyggd kurs för kineserna men vi fick också med oss en hel del lärdomar för våra kommande tillfällen nästa år. 
 
Det känns som man gått igenom en hel arbetsdag men till skillnad från kineserna har vår knappt kommit halvvägs. Back-to-back möten väntar hela eftermiddagen innan ett skönt combatpass!
 

Höstmåndag

Jag fattar inte varför jag inte blir av med min huvudvärk. Den ligger där bakom som ett lågmält men likväl påtagligt faktum, blev värre av Lisebergs och Kolmårdens åkattraktioner, fått Ipren men aldrig riktigt gett med sig. Från morgon till kväll har den blivit min följeslagare och kan bara vara tacksam att den är just såpass diskret att jag kan förbise den när jag är upptagen eller fokuserad på annat som till exempel gårdagens combat. Första på över en vecka och var så jämrans skön, trots att jag gjorde helt fel i muy thai-låten. Fram tills dess hade det gått klockrent, typiskt! När adrenalinet sjunkit undan och man kommit ur duschen gjorde sig värken påmind igen och klunkade vatten så jag fick upp och pinka tre gånger under natten - så vätskebrist är det då inte!
 
Uppe med tuppen, hej huvudvärken, för att köra utbildning med kineser och vilket gött gäng vi fick! Kinesernas kunskaper i engelska är väldigt olika och då jag vet hur några i mina team kämpar och knappt kan göra sig förstådda undrade jag och Desirèe ofrånkomligen hur en utbildning skulle gå där de förväntas vara väldigt aktiva. Men nu var alla väldigt duktiga och hängde med väl, bjöd på sig själva och bidrog till god stämning. Idag drog Desirèe tyngsta lasset och imorgon är det min tur.
 
I övrigt blev det en skön söndag efter den aktiva starten på helgen. Åkte över till C för lite flipper, spel och film. Har introducerat Lilltjen för Star Wars-filmerna och såg nummer två igår, vilket då egentligen är fyra(?) Jag blir aldrig riktigt klok på den där ordningen.
 
Det tråkiga med huvudvärken är att den nog påverkar mer än jag tror och vill. Jag blir lättare retlig, känsligare för höga ljud och trött. Eller så är det bara pms, ännu en faktor som stör mig eftersom jag aldrig verkar få någon form av regelbundenhet i mina cykler. Hade jag "hållit tiden" skulle symptomen inte visa sig förrän om några veckor men istället går jag här nu med ömma bröst, känner mig svullen, allmänt grinig och galet sugen på onyttigheter. Jag tror helt enkelt att jag inte är en särskilt trevlig person att umgås med just nu. 
Men livet tar ju inte hänsyn till ynkliga humörsvängningar eller lätt huvudvärk. Så jag är positiv och käck framför Teamskameran, levererar jävlar anamma under mina combatpass och låter stackars Christer få resterna som blir över. Han må vara grinig och tyken ibland men jag kan vara lika god kålsupare också.
 
När jag försjunker i dessa självömkande situationer är det på sin plats att påminnas om andra verkligheter. Som min stammis som anförtrott mig cancerbeskeded och behandlingarna som nu genomgås för hennes man, eller cancerbeskeded jag fick om en jag inte känner men känner till från tiden med Johan. Båda två är i min ålder, och min syster och så många fler som genomgått detsamma. Man ska vara ödmjuk inför livet och värdera det man har här och nu. Det är så mycket man inte kan påverka men ändå lägger så mycket tid och energi att oroa sig över. 
 
Nu blev vi klara med dagens agenda tidigare än vi trott så jag ska ta vara på det och ge mig ut på en förhoppningsvis uppiggande promenad i höstregnet. Någon av Europa, Mellanöstern- USA- eller Kinapodden brukar också ge lite perspektiv på tillvaron.
 
 

Kolmården

(null)
Vi har varit här många gånger nu men Lilltjejen uppskattar det varje gång. Andra gången för Halloween tack vare Christer och då vi anlände på eftermiddagen kunde vi insupa stämningen i parkens mörker där eldshowen kom till sin rätt. 
Skräckattraktionerna lät vi bli till Cs besvikelse och min lättnad!

Lite bad och bastu innan gomiddag där efterrätten var ren okynnesätning - som de oftast är. Duktigt trötta efteråt!
(null)

Vaknade till rejält regn och frossade frukost innan vi checkade ut och placerade oss vid parkens entré för upphämtning. Det var dags för Exklusiv djurvisning hos delfinerna!
(null)

(null)

När vi var klara hade parken precis öppnat så vi passade på att ta linbanan innan köer hunnit bildas.
Minidoughnuts, glass, churros, slush och popcorn, tigrar, kapybaras, snöleoparder, lodjur, sovande röd panda i träd och många fler. Köpte också fler Dunderhonungsburkar, de är så coola!
(null)
I dagsljuset vågade vi oss faktiskt på "Zonen" och "Barnhemmet", där Lilltjejen slapp den sistnämnda men tyvärr inte jag. Skräck är verkligen inte min grej! 
Snyggt gjort likväl och mysig vistelse. 
Hemma, uppackade och chill i sängen alla tre framför Croddarna som de andra två av någon anledning tycker är fantastiskt bra. De garvar medan jag himlar med ögonen så bloggar och fixar tvätten istället, hehe!


Priviligierad

Jag vet inte riktigt om Otto finner tillvaron här särskilt förnöjsam då han på tonårs vis knappt svarar i hela meningar. Blev full i skratt när han till slut konstaterade: "Du frågar mycket". Men säger man varken bu eller bä får man bara glida med och gilla läget - och det är väl det som min kära systerson mest gör. Jag ägnar största delen av tiden åt jobb så tror Lilltjejen har ganska tråkigt då det blivit väldigt mycket skärm dessa dagar, förkyld dessutom. Medan hon slank iväg på förbokad bio med farfar då farmor också blivit förkyld fick jag ned Otto för lite tillverkning av cupcakes. Någon vilja eller åsikter var omöjligt att få ur honom men han gjorde det i varje fall och så fick de dekorera när de svalnat lagom till Lilltjejen var hemma igen. Åh vad gott!
 
Vi fick också till hela två omgångar Pictionary häromkvällen där i varje fall tre i sällskapet fann det riktigt roligt. Jag kan inte minnas när jag spelade det senast, minst fyra som man ju måste vara.
 
Sista kvällen med kusinen blev det Liseberg där det onsdagskvällen till tack var betydligt glesare bland besökarna. Vi hade flyt med de virtuella köerna och de fick åka en hel del. När vi var här i söndags såg vi inga skådespelare men igår var det åtskilliga i den läskiga delen av parken kring Valkyria och också eldinslag höjde stämningen. Jag skulle aldrig våga gå in i någon av skräckattraktionerna och är tacksam att Lilltjejen heller inte är intresserad!
Visst kan inte Liseberg jämföras med de riktigt stora aktörerna i världen, men kände ett ögonblicks tacksamhet för att jag hamnade här nere där möjligheterna för upplevelser som dessa ligger praktiskt taget runt hörnet. 
När jag växte upp var det en stor sak att resa till exempel Stockholm och gå på Gröna Lund, kanske uppskattade man det mera som det unika tillfälle det var? Samtidigt ser man de stressade föräldrarna pressa sina barn att suga ut maximalt när de nu ändå är där, lagt tid och sparade pengar för att uppfylla förväntningar som inte får spoileras av att barnet i fråga har en dålig dag och inte alls vill posera med den läskiga stora gröna kaninen.
Jag är privilegierad som kan låta mitt barn besöka Liseberg hur många gånger hon vill, tack och pris för Guldpassen! Visst tar hon det för givet nu och uppskattar det därmed kanske mindre, eller gör hon det? Jag hoppas och tror hon får med sig minnen av skratt och fniss med kompisar och familj och om hon tar det för givet nu uppskattar hon det kanske än mer när hon själv är äldre och tänker tillbaka.
 
I eftermiddag placerar vi Otto på tåget och springer jämte när det rullar ut. Imorgon åker vi själva åt samma håll då vi åker till Kolmården. Priviligierad som sagt.
 

Rubrik

Det var verkligen noll i hjärnan när rubriken skulle sättas. Det har ju blivit några stycken genom åren. Syster Nina berättade hur hon vid avgången gått längs tåget som en riktig mamma som vill skämma ut sitt tonårsbarn så jag och Lilltjejen ville inte vara sämre. Vi sprang fram längs vagnarna tills vi hittade rätt, hoppade och vinkade medan stackars Otto sniglade sig fram till tågdörren och ut. Och som den tant jag blivit genom att följdaktligen utbrista "så stor han har blivit!", kan jag ju inte annat än konstatera detta faktum. Nu har också Otto blivit en tonåring med hörlurar fastvuxna över öronen och enstaviga svar! Vad skola ske med min Lilltjej? 
 
 
Vi landade hemma för lite snabb och avancerad välkomstmiddag i form av korv och makaroner innan Lilltjejen skulle ut på bus eller godis med Emmy och Evelina. Otto följde med som den överseende vuxne.
Det knackade friskt på våran dörr och alla hade faktiskt ansträngt sig i sina utklädnader. Gulligast är ju de riktigt små barnen och deras entusiasm. Då är man glad att man pyntat lite extra på utsidan.
 
Gårdagen började bra där på morgonkvisten men det dröjde inte många timmar förrän energin störtdök och jag blev helt seg i knoppen. Inte fysiskt utan bara som att hjärnan lade av. Det kopplade liksom inte riktigt och jag fick en igenkännande känsla seden den gången jag som lärare nästan gick in i väggen. Jag blandade ihop teammedlemmar, fattade inte vilket team de tilhörde eller vilken sajt, och när jag läste på mina fusklappar fattade jag ändå inte vad där stod. Jag ställde en fråga till en jag trodde satt i Chengdu men i själva verket var i Daqing, försökte läsa på lappen eftersom det stod still i min hjärna men såg bara massa bokstäver. Jag var helt förvirrad i mötet med stackars Desirèe där vi skulle gå igenom nästa veckas kurs och jag skulle redogöra mitt planderade upplägg. Jag hade skrivit en plan men kom inte alls ihåg hur jag hade tänkt. Det kopplade helt enkelt inte och motivationen var helt under isen, kände bara att jag ville stänga ned och gå hem - om jag inte redan varit hemma, och ta ledigt resten av veckan. 
När de första små zombieprinsessorna ringde på dörren och de upprepade "bus eller godis" fattade jag inte att jag förväntades välja, jag var uppe i bladder om hur fina de var och hur mycket godis de redan fått. Jag vet inte hur många gånger de faktiskt upprepade innan jag registrerade att de bara stod och väntade och min polett ramlade ned.
 
När hade jag semester senast egentligen? Alltså riktig, avslappnande semester där man bara kan vara? Sommaren blev ju bra på ett sätt men när jag tänker efter var ju hjärnan inte bara igång utan på högvarv rätt ofta. Den fick vädra, ventilera och bearbeta fritt tack vare vår ständiga kontakt men fick den vila? Jag vill ju minnas det så, det kändes så, men varför då gårdagens härdsmälta?
Ottos ankomst blev en energiboost, liksom de fortsatta påringningarna och en arbetsdag med få möten känns bra. Resten av veckan är faktiskt relativt lugn vad gäller möten, kanske tack vare höstlovet och jag anammar mottot att "det ordnar sig" inför kursen nästa vecka.
 
Det är ofrånkomligt att reflektera över all tid jag numera spenderar med Christer, det har vi också gjort tillsammans. Det är en rejäl omställning för oss båda men från min sida har det inte bara handlat om behovet av att ha honom nära för mina frågor som nu är i princip obefintliga, och behov av bekräftelse - utan för att jag helt sonika vill, trivs och mår bra med honom. Både han och jag har diskuterat mitt uttalade behov av egentid som varit obefintligt i några månader nu men jag har efter rannsakan inte känt några större behov av det. Visst kan jag konstatera att det har blivit noll lästa böcker i oktober månad, inte så många löprundor som jag kanske önskat eller en enda pusselbit lagd. Men jag ville och valde tid med honom istället, liksom han också valt att prioritera mig och oss. Med tiden kommer vi säkerligen att ha mer tid ifrån varandra, han har sina grejer och jag har mina och då tar vi det då. Nu undrar jag bara med gårdagen i åtanke om jag faktiskt skulle behöva egentid, att jag behöver men inte känner? Men när jag tänker på en semester där jag bara kan vara, så tänker och känner jag att jag vill ha den med honom. Inte för att jag inte vågar släppa honom ur sikte eller något sådant, utan helt sonika för att jag kan och vill bara vara - med honom. Det är en skön känsla.
 

Sovit

Jag tror det var strax efter Åsnan retat gallfeber på Shrek och blivit utkastad som jag slocknade. Strax efter sex, nästan nio timmar senare alltså(!) vaknade jag av mig själv och kände mig utvilad, otroligt skönt! Jag minns knappt vad jag bloggade igår, kändes helt groggy.
Men med gryningsljuset utanför fönstren och huvudvärken nästan borta startar jag upp arbetsveckan som ser ut att bli lika fulltecknad som föregående. Specialkursen nästa vecka med kineserna måste förberedas och ledarskapsutbildningen har jag inte hunnit jobba med som jag borde. Alla mina tre produktägare åker till Charleston i två till tre veckor tiden innan PI Planeringen, snacka om bra planering... Känner mig lite stressad ja. Och vår bostadsrättsförening ska byta gruppavtal i slutet på november där jag är ansvarig för avtal och kommunikation så fick göra ett hembesök hos en orolig äldre medlem eftersom jag inte hunnit få ut pappersformatet på informationen innan Telenors returavier anlände. Dåligt planerat av mig!
 
Men kaktusblomman jag fick av Monica blommar som bara den! Jag har knappt vågat röra den sedan den anlände till mitt matbord och det är så fint med lite faktiska blommor i mitt hem som dödar allt med rötter fortare än någon hinner säga "konstgödsel".
Lilltjejen har höstlov liksom stockholmarna och därför får vi besök av Otto idag! Efter jobbet öörnar vi in till Centralen för att hämta Lilltjejens yngste kusin så de ska tillsammans med Ronjas två kompisar gå bus eller godis ikväll. Jag behöver ju jobba men tror nog att de två kan sysselsätta sig själva fint under tiden.

Vart tog helgen vägen?

(null)
Det blev en skön söndag där mina svullna ögon fick lindring av promenaden i den krispiga morgonluften kring Hills golfbana. Handlade inför höstlovsveckan, fixade lite hemma och ute samt testade ett nytt spel, "Ark Nova". Eller testade och testade, innan vi ens kommit halvvägs genom regelboken kom Lilltjejen från sin förmiddagsträning. Det verkar rätt komplicerat…
(null)

Lilltjejen kom tidigare eftersom vi skulle till Liseberg där Kvadrat bjöd in till familjeevent. Fika, "Allt-i-ett-pass" och "goodie-bag" på Hotell Heden innan vi äntrade nöjesparken.
Hade hyfsat flyt med de virtuella köerna och kunde beta av de bästa, inklusive bli blöta av Flum ride innan den gemensamma middagen på 1923.
Jag blev lätt illamående av Valkyria och rejält illamående av Helix vilket är så jäkla tråkigt eftersom de är så roliga.
(null)
Som vanligt har Liseberg byggt upp och pyntat helt fantastiskt så att bara vandra runt nästan är tillräcklig behållning.

Ytterligare en Ipren senare ligger jag nu under täcket innan klockan passerat nio, redo att sova bums. Lilltjejen ligger bredvid och första Shrek går på TV:n.

Fine Bror

Så har Brorsan fått sällskap av sin Bror. Världens snällaste. Världens finaste, lugn och gosig ända till slutet. Som om han förstod och ville visa att det var ok. Fine Bror. Sov gott.
(null)
Veterinärerna gör det så fint nuförtiden. De var förberedda när vi kom och iordningställde ett rum där vi fick den tid vi behövde både före och efteråt. Lilltjejen ville inte vara med då han fick sina sprutor, som för Brorsan tog hon farväl och åkte sedan med Johan igen.


Lite aw

Jamensåatte… fulltecknad vecka och så var det fredag igen. Onsdagen blev riktigt trevlig och jag hittade en del bra födelsedagspresenter och klappar till Lilltjejen. Tidigt på plats och innan löning var det inte hysteriskt med folk skönt nog.
Hann landa hemma en kortis innan det var dags att åka in till stan och Hagabadet där Desirée ordnat VIP-biljetter till oss. Två timmar avslappnade bad och bastu innan det sjuttio(!) minuter långa "Hot yoga med meditation". 
Det var "himmelsk shi", "sand i kroppen som skulle rinna ned ur kroppen" och "vätskor som skulle fyllas på". Inga avancerade positioner i varje fall utan just avslappnande men också stressande på ett sätt då jag fann värmen lite för påtaglig, på gränsen till uthärdlig och jag fick fokusera mycket på att just slappna av för att betvinga lusten att gå ut.
Trevligt prat och mycket god trerätters på Noot, framför allt deras blåbärsglass!
(null)

Denna fredagen med höstlov och Halloween för dörren fick de klä ut sig till skolan. Blev glatt överraskad när Lilltjejen kom förbi under förmiddagen med Noor och Isabella. Den sistnämnda skulle tydligen hämta något hos sig så då passade de på att slinka förbi. Glad mamma!
(null)

Ännu en after work denna vecka, pizza och flipper med mitt VCATS-team hos Christer. Sköna damer en kväll och goa gubbar en annan och arbetsveckan är all.
(null)


Vanlig tisdag

Undrar just vad "vanlig tisdag" egentligen innebär, det kan ju se så otrolig olika ut! Jag tänker ibland på någon kurs jag gick där en övning handlade om att poängtera alla människors olika förutsättningar och preferenser. Den var skitenkel men fastnade i min hjärna och även om jag inte minns alla detaljer så tog jag med mig kontentan.
Alla deltagare fick instruktioner att rita ett normalt hus, färglägga eller ange färg på huset. Sedan rita ett träd utanför och ett husdjur som bodde i huset. Typ så.
Vi jämförde sedan våra teckningar och alla var snarlika. Ett rött litet hus med ett klassiskt träd med stam och "bullig" trädkrona. Husdjuret var en katt eller hund. Nu minns jag inte om vi faktiskt hade eller om det var läraren som illustrerade hur en annan teckning hade sett ut av en medarbetare i till exempel Indien, eller Kina. Huset ett hyreshus eller platt brun byggnad med en palm utanför. Eller varför inte ett "svenskt asfaltbarn"? Vad som är "normalt" för oss kan vi inte förutsätta vara "normalt" för andra.
Det var ett tankespår.
 
Jag har träningsvärk! Och huvudvärken är tillbaka och lurar, för lätt för att tablett ska kännas motiverad med tillräcklig för att vara ett lätt störande bakgrundssurr. Jag bytte nästan alla låtar till söndagens pass och fick således hemsk värk i hela kroppen, till och med magen! Det konstiga är att övningarna och kombinationerna inte var särskilt annorlunda, bara betydligt fler armhävningar. 
Från Energy och Sportlife till Nordic Wellness firar de nu 25 år och i Frölunda firades det igår måndag. Dagen till ära körde jag ett extrainsatt pass och prestationen var inte alls på topp på grund av träningsvärken. Hade jag hunnit ta en bit tårta innan passet hade det säkert gått bättre! Det är så jag gruvar inför kvällens pass i Sisjön!
 
Som en pensionär behöver jag ofta upp och pinka minst en gång varje natt, denna inget undantag. Ett undantag var dock att C också gjorde det och således vaknade vi till lite båda två och jag fick en på senaste tiden ovanlig "flashback" som vi kom fram till att kalla dom, tankar kring scenarion och frågeställningar. Jag frågar ju ofta, kanske lite väl ofta vad C tänker på och denna natt fick jag "lite olika" tillbaka. Det är ett synnerligen otillfredsställande svar som han fick utveckla och det var tja, "lite olika" tvivialiteter. När jag fick frågan tillbaka besvarade jag med samma mynt "lite olika" och fick naturligtvis följdfrågan och jag vädrade mina tankar.
Det slutade med att det inte blev mera sömn denna natt men likväl löste vi ut det som ju egentligen alltid varit olösligt, så snarare skulle man kanske säga "behandlade" vi det som jag behövde lösa ut, nämligen de tankar som fick hanteras om och om igen där i somras men som sagt nu allt mer sällan. Det var nog någon vecka sedan sist tror jag. Pikar och kommentarer förekommer nog ganska ofta men känner att de ligger på en sund och nästan retsam skojnivå. Jag kan ha ett allvar bakom piken men han bemöter den på det sätt jag känner är bra för mig. Han varken förnekar eller ifrågasätter utan, tja, accepterar och bemöter den bara och så är det bra med det.
 
Imorgon blir det en social dag för hela slanten. Ska till Ullared med Monica, Anna, Ida, en vän till Ida samt Hampus flickvän. Det ska bli riktigt mysigt och blev så glad när Monica frågade! Direkt efter hemkomsten är det AW med tre gamla kollegor. Senaste var de med på mitt combatpass innan middag, så denna gång blir det 70 minuters yoga och meditation, snacka om att det både lär vara annorlunda men välbehövligt för mig. Tänk om jag somnar?!
 

Tröttisar

Vet inte riktigt vart vare sig veckan eller helgen tog vägen men känslan som sammanfattar är en kombo av stress och förnöjsamhet.
Ronja har hängt med Evelina nästan hela helgen så jag fick lite gjort med sticknålarna. Är inte riktigt säker på om jag gjort helt rätt eller så kommer tvättmaskinen att göra magi med tovningen. Tänker att jag får köra denna så ser jag om det är någon idé att fortsätta på den andra!
(null)

Körde ny mix till dagens pass och urk vad jobbigt det var! Riktigt roligt trots att det känns som jag körts över av ett tåg. 
Klockan har bara passerat nio och vi kämpar för att hålla oss vakna. God natt!

Mysigt!

När jag kom hem är hallen belamrad av skor och ryggsäckar. Lilltjejen och tre kompisar är ute med hundis och C sitter och jobbar. Kopplar upp mig och jobbar det sista innan jag börjar förbereda kvällens middag. Precis när C väntar på sin Uber för arkadspelsgängets middag i stan kommer farmor och farfar. 
Flera nya böcker och en kaktus som förhoppningsvis inte dör inom en månad! Monica fick vad jag tror är sista temuggen i Elsa Beskows serie, liksom Ninas Muminmuggar hinner jag glömma vilka de redan har.
(null)
Mysig kväll med världens finaste farmor och farfar med världsalltets finaste Lilltjej!

Nu är det högläsning av svenskaläxan till avkommans spott och spe, men blir det inte gjort under veckan blir det fredagskvällen om man inte känner för att göra dom under helgen.


Vackert

Herr Hund och jag fick en skön lunchpromenad igår medan C satt i möte. Det känns nästan som vår! 
 
Pratade lite med Ronja också om Bror och hon blev förstås jätteledsen när hon förstår och säger att det kanske är bäst om han får somna in. Vi förbereder oss men ser hur det utvecklar sig. Igår natt kom han ned och verkar lite som sig själv sedan dess men han håller sig mest på Lilltjejens rum. Hon vill dock inte att han somnar in här hemma då hemmet då skulle "bli som en grav" och kan kanske förstå henne på ett sätt, och hon vill heller inte vara med om och när han somnar in hos veterinär, bara ta farväl och sedan avvika. Jag vill inte ens tänka på den dagen.
 
Satt hela dagen och kvällen framför skärmen i förrgår då det var månadens styrelsemöte och är så jäkla tacksam för höj- och sänkbara skrivbordet samt den riktiga stolen! Jag märker dock själv att tålamodet börjar tryta under dessa möten när samtalen sticker iväg i sidospår eller orelevanta detaljfrågor. Jag antar att jag sitter i så många hela dagarna att man tröttnar på oeffektiva sådana. När mina två år är till sin ända vete tusan om jag orkar fortsätta, tillgång till stuga i Tandådalen eller ej. Ändå är vår styrelse tydligen exeptionellt välfungerande enligt representanten från HSB som ju erfarit många andra. 
 
Ikväll blir det en kombinerad födelsedagsmiddag för mig och Monica så monterade tårtan imorse. Kör mousse som en fyllning och slängde på chokladknappar också innan locket lades på, det kan väl aldrig bli fel? Christer ska på arkadspelstävling hos Martin som startar upp med Schnitzelfrossa i stan så gissar vi båda kommer vara lika dästa när kvällen är över!
 
Första gången jag återvände till kontoret efter sommarsemestern hade mitt passerkort löpt ut så nu först, halvvägs igenom oktober är jag tillbaka! En ny teammedlem som ska sitta här börjar idag så vi Sverigebaserade medlemmar pallrar oss ut till Torslanda för att vara lite trevliga. Första gången på evigheter vi alla faktiskt ses öga mot öga!
 
Tre nya har och ska börja i Charleston och en i Chengdu så de ska onboardas och då de är heltidare kommer det centrala teamet i Göteborg att behöva anpassa sina möten till deras tidszoner, med andra ord i princip dubblera alla möten så som vi gjort i mina andra två team. Följdaktligen exploderar min kalender och det blir helt enkelt ohållbart. Det blir ingen kvalitet hos något av teamen och det är inte schysst och definitivt inte bra.
 
Att IT-branschen är mansdominerad är ingen nyhet men det är där jag alltid trivts allra bäst! Nästa fredag blir det AW med detta gäng, första gången för mig - och den nye teammedlemmen.
Nu är det denna fredag och jag ser fram emot en helg utan större planer. 

Höstsol

Så var himlen blå och vinden stilla. En ynka plusgrad visade termometern när C och hundis gick ut i det gryende ljuset. Idag verkar huvudvärken ha gett med sig till ett stilla bakgrundssurr utan anspråk på uppmärksamhet. 
Bror har hållit tätt sedan igår och varit ute själv men håller sig på övervåningen i Lilltjejens rum mest hela tiden. 
 
Vaknade denna morgon tätt omslingrad av C vilket ofta sker under nätterna också och så har han alltid gjort under alla år. Jag har förstås undrat om han gjort så med Rosa också och nu när jag skriver så minns jag inte vad han svarade, trots att jag nog frågat flera gånger tidigare. Det är lite så det funkar det där repetitiva att jag antingen helt sonika glömmer eller bara helt banalt behöver höra det om och om igen, för att därefter fråga hur det händes, vad han tänkte, om han tänkte.
Han kramar och småpussar, bildligt och bokstavligt omsveper mig med sina känslor och jag låter mig värmas, tröstas och övertygas. Vi fångar upp alla tankar och orosmoln direkt, frågar varandra ofta hur det känns, hur man och den andra mår och således hade ingen av oss något att lyfta under avstämningen. Men vi har den ändå för att aktivt tänka, känna och reflektera.
 
Jag har tänkt på familjeråd, något jag minns att vi hade när jag var barn, troligtvis på mammas initiativ men vill minnas inte blev särskilt många. Vi satt där i vardagsrummets mörka och tunga matsalsgrupp i barockstil och jag som nyligen börjat skolan föreslog att man skulle räcka upp handen när man ville säga något, ganska roligt när jag hörde att Lilltjejen föreslagit detsamma vid bonusfamiljens familjeråd eller vad de nu kallar sitt format. 
Jag antar att man kan se mina och Cs avstämningar som något liknande och kanske något som de flesta som lever i relationer, vare sig det är par- eller hel familjekonstellation skulle må bra av, en dedikerad stund att aktivt sitta tillsammans och reflektera och lyfta vadhelst det kan vara.
Tiden har ju en förunderlig förmåga att fyllas med hämtningar, lämningar, inköp, läxor, aktiviteter, utfodring, tvätt, städ, vänner, arbete och ja, det där livet som i slutänden kan ta sig en form av ändlös grå massa av måsten och nödvändigheter.
 
Nu befinner jag mig i en fas där dessa vardagligheter känns som rena nöjen. Det är mysigt att planera inköp inför vardagsmaten, tryggt att stå där tillsammans i köket och förbereda, äta och sedan duka undan. Det känns tillfredsställande och lyckligt när Lilltjejen kommer hem från skolan med en eller flera kompisar i släptåg och hälsar översvallande på lika lycklig hund. Det fåniga nöjet när vi viker tvätt och ska ryck-dra lakanen ur varandras händer, gemenskapen när vi åker och tränar eller gör ärenden tillsammans, till värmen inombords när vi går någonstans och han sträcker ut sin hand för mig att fatta. Det gemytliga munhuggandet vid matbordet och diskussionerna kring läxor och vardagsfrågor. Vardagen rullar på men inte i den grå och unisona massa den har så lätt att falla in i utan färgglad och böljande i mjuka pastellnyanser. En del vill och behöver grälla färger med höga toppar och följdaktligen djupa dalar, som finner böljande och pastell tråkigt och monotont. En del gillar grammatik och räntekurvor också och det gör inte jag.
 
Igår hade Lilltjejens orkester Tornado en liten minikonsert där de visade vad de jobbat med hittills under terminen. En del var något de kallade "musikalisk målning" eller något sådant som byggde helt och hållet på improvisation efter dirigentens olika tecken och gester. Jag kom att tänka på en person som hävdar sin ordning på ett synbart kaotiskt skrivbord. Det var en kakafoni med någon form av ordning och musikalisk konst låg näst på tur i min hjärna. 
Johan hade missat det men Christer och jag var som sagt där för att resignerat konstatera att hon inte tagit av sig jackan. Den är som en grov skjorta så visst, men det är inte första gången så man undrar lite eftersom hon hade långärmat under och med sin pappas gener således borde funnit det rejält varmt!
 
Nåja, det är på den nivån mina vardagsbekymmer sträcker sig som oftast när det gäller min avkomma. 
Min vackra Lilltjej och fine Bror! Plutt ser missnöjd ut som vanligt...
 

Blocker

 
Jag har lagt en blocker för långlunch men vet inte med vem eller vilka. Har ju inte så många tänkbara kandidater men ingen av dessa känner sig träffade. Skulle inte förvåna mig om någon hör av sig stående och väntande någonstans medan jag sitter hemma med mysbrallorna på.
 
Bror har magrat och börjat få svårt att hålla urinen. Ringde veterinären och det var ganska precis ett år sedan vi var inne och fick beskedet om hans svåra njursvikt. Prognosen var någon månad till något år och vi märkte inget speciellt med honom. Hostan försvann med medicinkuren han fick och njurfodret har inte varit någon favorit precis när de andra två fått sin vanliga mat. Han har alltid druckit väldigt mycket vatten, ett tecken på njurproblemen och därav också kissat mycket. Men nu verkar det som han inte hinner eller förmår hålla det tills han kommer ut.
Ringde veterinären som naturligtvis tyckte vi skulle komma in för en konsultation, men de kan ju ändå inte göra något annat än konstatera att värdena blivit ännu sämre, och varför utsätta honom för den stressen med blod- och urinprov som han fick genomlida förra gången? Jag önskar att han bara kunde somna in så som Maja gjorde och djuren instinktivt gör, går undan, rullar ihop sig och somnar. Fy sjutton, tårar upp bara jag börjar tänka på att Bror ska vara borta, och Ronja kommer bli förvivlad! 
En liten Bror, några månader gammal och nyligen ankommen till Olofstorp.
 
Scrollade igenom bloggen i jakt på ovan bild och hamnade där jag fick reda på Johans svek. Kände igen mina känslor från då och nu, hela registret med avstängning till förväntningarna och kraven på svar jag aldrig fick. Hur det hela på något sätt rann ut i sanden av vardagen och de omständigheter man befann sig i där och då med en Lilltjej som precis fyllt ett, hus och ett sammanflätat liv. Hur detta var anledningen till att man stannade kvar tills man insåg att grunden var förlorad och bara fasaden fanns kvar. Skillnaden denna gången och den egna tryggheten jag innehar men hänsynen till Lilltjejen som vet och förstår så mycket mera nu spelar in desto mer. 
Igår yttrade hon för första gången sin oro, att C ska göra det igen. Hon messade att hon skulle stanna kvar efter skolan och spela lite fotboll men kort därefter ringde hennes lärare med ledsen Lilltjej brevid. Jag gick ut i regnet och mötte henne och så stod vi där under paraplyet med tårar i lika strida strömmar som regnet som vätte våra skor.
Hon visste inte varför det plötsligt kommit över henne men det är ju inte konstigt egentligen. Hon bad om förlåtelse för att hon ljugit i sitt mess om fotbollen när hon egentligen pratade med läraren och ville inte att jag skulle veta för att inte göra mig besviken. Försökte övertyga henne om att ingenting hon tycker eller känner gällande C kan göra mig besviken, att det var ok att hon var ledsen och bra att hon pratat med Sofia, sin lärare.
 
Senaste veckorna har jag frågat henne då och då hur hon mår och hur hon känner gällande C. Min dotter är ganska mycket som sin mor på så sätt att hon är ganska kass på att dölja sina känslor när det faktiskt gäller och det har inte visats några orostendenser. Men hon har ju inte fått samma "behandling" som jag när det kommer till frågor och intensiva försäkranden om Cs känslor och avsikter så det är inte konstigt om hon känner osäkerhet. Och som Sofia sade när vi alla var i telefon så kan det vara extra mycket känslor när man nu också börjar närma sig tonåren men vissa frågor är också endast för de vuxna att hantera.
Det är svårt att veta hur mycket man ska involvera sina barn, jag vill bara inte att hon ska känna att jag döljer något för henne - utan att gå in i detaljer, och att hon ska känna att hon kan prata med mig om vad som helst. Men visst är det ofrånkomligt att vissa saker, framför allt när det handlar om föräldern i fråga så är det svårare för barnen att prata med dom om det. Kanske därför hon var rädd att göra mig besviken, att hon var ledsen för att hon inte ville prata med mig eller för att det handlade om Christer. Jag kan bara uppmuntra att hon i varje fall pratade med någon
Jag frågar om hon vill prata med C eller att han ska prata med henne men samtidigt inte göra en stor sak av det, bara visa att möjligheten och viljan finns om hon vill.
 
Nu tror jag snarare att oron för Bror är större hos henne och informerade Sofia om det. Fine Bror!
 
 

Höstväder

Denna söndag började med sol, övergick till regn, sol igen och så åska på det innan mera sol och så regnstorm som avslutning nu utanför våra mörka fönster. Det är höst.
(null)
Gårdagen blev dock så vacker som bara hösten kan vara så när budgetarbetet med styrelsen var klart ville jag ut trots huvudvärk. 
Christer fick utforska sitt egna närområde när vi testade Sillvik ute i Lilleby med en fin liten utsiktspunkt i Sillvik naturreservat.
I den så kallade Trollskogen har folk genom åren placerat prydnadstomtar, en massa prydnadstomtar! 
Grillplatsen vi tipsats om låg vackert vid en liten tjärn och de pizzainspirerade pinnbröden  var efterlängtade!
(null)

En perfekt liten flugsvamp som förunderligt nog fått stå ifred på den öppna allmänytan förtjänade att förevigas!

Tillbaka i bilen eskalerade huvudvärken till den där nästintill outhärdliga nivån att man nästan vill spy. Varje fartgupp och grop i vägen fick mig att bokstavligen vilja hålla i huvudet i försök att hålla hjärnan stilla. Kastade i mig tabletter när vi kom hem och stod en evighet i varmare och varmare dusch tills de verkade och det värsta lade sig.
C beordrade mig i säng där han dukat upp smågott och dricka och mitt hjärta smälte lite till. Misstänker pms-relaterade orsaker då jag klunkade vatten som en kamel efter passet.

Värken har hängt kvar i bakhuvudet hela denna dag, lätt och lågmäld men ständigt närvarande. Fick fixat lite ärenden och kompletteringshandlat inför veckan innan jag åkte på dubbel utklassning i Carcassonne.
Passet i Frölunda gick kasst då jag hamnade i den när ofokuserade och nästan disträa känslan vilket är oerhört störande. Lite som en utomkroppslig upplevelse där man frustrerat iakttar sig själv och sin mediokra insats utan att kunna ingripa. Förhoppningsvis märktes det inte allt för mycket.

(null)

C körde spinning direkt efter min combat och hämtade barn och hund efteråt. Jag hämtade mitt barn för kvällshäng, flöjtträning och lite mat i magen. Hon stickar i skolslöjden så jag passade på att också påbörja ett mönster jag spanat in. Det var ett bra tag sedan jag stickade och glömt hur roligt det var. Får se hur roligt jag finner det när det börjar strula…

Lilltjejen bökar rastlöst intill mig i sina försök att somna. Själv ska jag hoppas mitt huvud kommer till ro efter en god natts sömn.


Ure

(null)
En annorlunda men mumsig burgare på Andra Långgatan innan konserten. Nu sitter C och tjötar med Martin här på en pub på Järntorget där vi hamnade direkt efteråt. En tapper trubadur underhåller med "Sommarnatt" för överförfriskade men måttligt roade gäster. Allsångsförsöken går sådär.

Man säger att det är på barnen man ser hur tiden går men jag lägger till artister också. Jag var inget superfan av Ultravox som ung men känner igen några av deras låtar. Höjderna av Mister Ures röstkapacitet har sedan länge passerats och även om man kan finna den ok med tanke på hans ålder kan man ändå inte låta bli att tycka det vore dags att lägga gitarren på hyllan. Han hördes ju knappt ändå!
Men det var många närvarande vilkas ungdomens ljuva minnen återupplevdes under knappa två timmar på Pustervik denna kväll. 

Upp tidigt imorgon för pass följt av okänt antal timmar med årsbudget för bostadsrättsföreningen. Lajbans.



Fredag

När man inte hann äta frukost tillsammans fick man den ännu en gång levererad och hans äggröra är så jämrans god!
Kursen är avklarad med mycket fin feedback men också konstruktiv för oss att ta tag i. Det är bara jag och Desirèe kvar som lärare till kursen och känner båda att det är läge för ett omtag. I december har vi ett gäng från Kina som önskade gå och eftersom vi måste anpassa efter deras tidszon får vi revidera hela kursen vilket blir spännande. 
Idag fyller min förre chef Nicklas år och jag slogs av tanken på hur jag saknar honom som chef, även om min nuvarande är helt ok. Det var synd att jag inte visade honom mera uppskattning för de möjligheter jag i efterhand förstått han erbjöd. Jag kan vara synnerligen senfärdig ibland...
 
Ikväll blir det Pustervik och konsert med Midge Ure. Ska man ta med öronproppar? Vid sällsynta tillfällen, senast igår kväll fick jag en ljus, ljus ton i högra örat som slutade efter en stund. Oftast är det i båda och inte såpass att det är besvärande, så ljusa och tunna att det bara är när jag lagt mig för kvällen som det är tillräckligt tyst för mig att uppfatta. Så kanske alla får emellanåt...? 
 

Min profilbild

- Nedflyttad -76:a
- IT på Volvo Cars
- Body Combat-instruktör
- Mor till Ronja 110104
- Två katter: Syster (Plutt) och Simba (Mini)

Tashmira är det alias jag kom på när jag för första gången år 1997 klev in i första Diablospelets Tristram. Sedan dess har det fått hänga med i alla möjliga alias-sammanhang!



Instagram:

tashmira

Maila mig






bloglovin


RSS 2.0