Kortvecka

(null)
Det var onekligen en väldigt skön känsla att komma hem till en färdigmålad övervåning. Vardagsrum, lillrum och mellanrummet där emellan inklusive lister och element. Vilken skillnad och är nöjd med hans färgval! Rätt likt hans tröja faktiskt.
Nu har jag kunnat packa upp majoriteten av de kvarvarande kartongerna - jisses vad böcker jag har! Tycker dock att soffan blir för stor så får se hur jag gör med den framgent.
Skönt att avyttra både grejer och flyttkartonger via säljforum och återvinning - en produktiv helg.

Vädret den resterande påskhelgen har varit lika varmt och vackert som på östkusten så passade också på att vädra golfsvingen för första gången i år. Det gick riktigt katastrofdåligt medan Christer dammade iväg sina över tvåhundra meter. Jag testade driver, trä och en järn och de stackars bollarna flög åt alla håll och kanter - när jag väl fick in en träff. Visst blev det några bra träffar också men de var klart i minoritet. Skitsport.
(null)


Paltbröd

(null)
Välkommen till Lilla- och Storasysters bakblogg! Idag har vi (läs Lillasyster) för första gången bakat paltbröd, av spad från vår (läs Lillasyster igen) igår självklart egentillverkade palt. Tre saftiga och mumsiga bröd att avnjuta med rejält mycket smör och gärna ost (Storasyster skippar osten).

Så här gör du!
Låt spadet svalna och häll bort eventuellt klart övre skikt. 
1 liter spad
1 pkt jäst
1 dl ljus sirap
1 msk flingsalt
En väldans massa mjöl, typ 14 dl

Värm spad till 37 grader och lös upp jästen. Tillsätt salt, sirap och hälften av mjölet. Låt storasyster röra ihop under ett gäng minuter, den är rena vällingen så fattar inte riktigt varför men så stod det i det andra receptet.
Arbeta in resten av mjölet tills det släpper från  kanterna, i Lillasysters tycke i lösaste och kladdigaste laget men vågade inte sätta i mer.
Låt jäsa en timme.
Under tiden applicerar Storasyster omtänksamt på Lillasyster sin gåva i form av ansiktsmask som enligt utsago ska ge ett "chic" (eller var det "kyck"?) resultat.
(null)
När den kalla, slemmiga och tvivelaktigt välbefinnande kycklingmasken avlägsnats kan du smöra och mjöla tre avlånga brödformar. Tycker bröa borde funka minst lika bra så välj själv.
Sätt ugnen på 175 grader.
Låt degen rinna ut på arbetsbord och kladda  in mer mjöl, Lillasyster behövde en hel del, tills du får den i så pass hanterbar form att du kan dela den i tre delar och placera en kladdklump i respektive form.
Låt jäsa en halvtimme.
Här ska man också enligt receptet snitta i degen, syfte okänt då det bara kladdade och sedan ändå försvann vid gräddningen.
Grädda 35-40 min.
Svalna på galler.

Storasyster ikläder sin ögonhimlande Lillasyster ett förkläde och arrangerar entusiastiskt bakresultatet på ett kulinariskt och hemtrevligt tilltalande sätt. Et voilà! Paltbröd a la Lilla- och Storasyster! 
(null)






Skärtorsdag

(null)
Två utmattade morsor är i säng samtidigt som sina avkommor. Nöjd att jag kom ut på en löprunda imorse där jag som väntat fick ont i knät. Blev drygt fem kilometer i alla fall i det strålande vackra och sköna vädret.
Fyra timmar därefter på Järfällabadet då vi mot slutet också anslöt till barnen i vattnet. Väldigt lite folk så rätt skönt att simma några längder i egen bana. Tyvärr gjorde det riktigt ont i knäet att simma också.
Bakning av morotskaka med dubbla satser gegga - anledningen till att man äter morotskaka över huvudtaget, och supergod oxfilémiddag signerad av min syster. Längesedan jag åt potatisgratäng också och till skillnad från den inte särskilt goda färdigköpta så fick jag inte ont i magen av denna. Mums för egengjord!
En jägare och två påskharar betade av grannskapet på godis. Roligt att Otto lånade mina skor och Lilltjejens rosa tröja. De blev supersöta båda två!
Inte ens halv tio... zzzzzz!


Testat

(null)
Blev lite shopping i MoS med efterföljande premiär för min del på KFC. Jag gillar ju kyckling och gillar friterat så vad skulle liksom kunna gå fel? Har visserligen bara hört mindre smickrande omdömen och kunde själv också föreställa mig hur kvalitativt ett skräpmatsalternativ med amerikanskt ursprung kunde vara, så nog mest för grejens skull var jag nyfiken, att ha den där klassiska "hinken" att plocka ur. 
Det var kyckling, och friterat. Friterad kyckling rätt och slätt så vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig egentligen. Kanske mera droppande fett men misstänker att den centimetertjocka paneringen absorberat överflödet. Bäst av allt var helt klart majskolven, jättegod!
(null)
Förutom kläder till Lilltjejen hittade jag också nya skor till mig själv, hoho! Kan aldrig få för många gympadojjor!
Sedan blev det såklart - bakning! Hittade ett recept på chockate chip cookies som blev sådär perfekt sega. Sedan ville Otto firas i förväg medan vi var här så det fick bli en tårta också, en mastig sådan! Nina uppvaktades också i efterskott där jag för första gången lyckades pricka in en dubblett av Muminmuggarna. Tjugoen räknade vi till att hon nu har men finns mer än fyra gånger fler så jag har ett gäng till att försöka pricka in! Tycker de är supersöta och hade gärna haft en egen samling, men då jag inte dricker kaffe själv hade det varit fullkomligt onödigt. Jag har en gedigen samling muggar istället, ändock inte i något tema vilket jag finner är just tjusningen med Mumin, att det är en serie, en användbar samlingsserie dessutom.

Mot kvällen fick jag en uppdatering från målaren. Ser ju superfint ut och dessutom hade han också hunnit fixa lister och element! Helt klart nöjd med hans färgval, otroligt skönt att bli av med de blå och gula tapeterna! Nu ska det bli så skönt att komma hem och fullfölja inredningen.
(null)



Huvudstaden

(null)
Perfekt körväder med klart väder och väldigt lite trafik. Svängde förbi Kila möbler utanför Nyköping för en egen inflyttningspresent jag fick upp ögonen för vid Torgils avskedsmiddag. Det blev visst två då jag samtidigt hittade ett nattygsbord i ek. Uppenbarligen är det vitt och svart som gäller nu på möbelfronten - överallt. Typiskt när jag behöver komplettera med just det till kök och sovrum. Högg ett av favoritsnasket vid lunchstoppet...
Stolt över mig själv som rattar genom centrala Stockholm och lyckas följa navigatorn utan att kollidera med någon eller något!

(null)
Nåväl, vi hann göra lite av Stockholm efter vi checkat in på hotellet. En promenad över Sergels torg och vidare till Slottet och Gamla stan. Hon tyckte det var jättemysigt, morsan också! Vi bockade också av tunnelbanan då vi skulle till caféet där flera mysiga och busiga katter tassade omkring. Är ju ett jättebra koncept, varför finns inte det i Götet?
(null)



Påsklov

(null)
De ihopfösta möblerna i vardagsrummet var rena parkourdrömmen för katterna. När målaren nu slagit in allting i prasslande papper kan ni föreställa er vilket liv det är där uppe! 
Men nu ska blått med bård och gult äntligen förvandlas. Jag med mitt obefintliga estetiska sinne har låtit målaren välja färg till fondväggen. 
     "Jamen välj typ nåt grått, som din tröja kanske? Resten vitt! Nyans på det vita? Tja, öh, vitt som inte är skrikvitt utan eh, snällevitt?" Vi får väl se om vi kommer hem till rosamålade väggar... 

Bråkat med takbelysningen i Lilltjejens rum. Drog ut säkringen och helgarderade med kretsprovare men likväl lyckades jag få mig en jäkla kyss. Varför är det två jordkablar och de enda som kopplats till den föregående lampan? Jag är ju ingen elektriker men i min värld kopplas inte två jord ihop. På de båda ligger hundra volt medan två av de tre nollkablarna har full spänning. Eh?

Nåväl, får bråka vidare en annan dag för idag åker vi till huvudstaden för påsk med syster och kusinerna, fast vi börjar med en natt i centrum. Tyckte det var mysigt när bara jag och tjejen hängde där tillsammans så blir en repris och hon ville besöka Vasamuseet igen. Har bokat Java Whiskers ikväll vilket ska bli mysigt!

Var nog deltagarrekord för mina Frölundafighters igår, himla kul! Nya releasen har satt sig och många tycker den är riktigt bra. Jobbig så det förslår med en härligt tung pumpande sista låt.


Två stycken

(null)
Jag tyckter jag skruvade ihop min beskärda del av Ikea-möbler när jag flyttade senast och i princip allt mitt möblemang fick inhandlas. Likväl har jag nu kånkat och monterat ihop två spegelgarderober till hall och sovrum. Bläurgh. Men åh vad nöjd jag är över resultatet! 
Nu ska det bli så gött att få målat i vardags- och lillrum där uppe så man kan flytta in där också. 

Bara för att...

(null)
Fick chansen att delta i en studie som innebar att köra ute på AstaZeros bana som ligger intill Volvos ute i Hällered. Mina kameralinser tejpades över av oklar anledning då det inte fanns något av fotointresse ändå. Visserligen hög sekretess på testet men några bilder hade ändå omöjligen kunnat ge någon hint om vad det handlade om. Nåväl, på vägen därifrån svängde jag in till ett litet närlivs som påminde mig om närlivset i barndomens Sikfors. När man nuförtiden enbart kör sin scanner och egna utcheckning på Ica Maxis stora multiaffärer är det lätt att glömma den mysiga och personliga stämningen på en liten lantbutik där det mesta trycks in på den lilla ytan och de för tillfället i tjänst inte är fler än två.

(null)
Kollade igenom mitt gamla hem en sista gång, det hem jag hade turen att kunna köpa där då Johan hittat sin lägenhet i området. Minns hur jag budade från tjänsteresan i Indien, planterade ett symboliskt träd utanför deras nya kontor i Mumbai samtidigt som jag nervöst hade koll på inkommande sms. Ville ju ha ett boende i närheten för Lilltjejens skull och visst blev det bra! Har som sagt trivits väldigt bra men det har ändå på något sätt alltid varit en känsla av tillfällighet. Det var ett hem av nödvändighet, inte av eget val.
Det hem jag nu har är just efter eget val och det känns tillfredsställande. Ett litet firande fick det därför bli efter jag spontanhandlade hos fiskhandlaren. Fick därefter däng i Dinogenics...


Phu!

(null)
Sista morgonen i gamla och första frukosten i nya, lördag respektive söndag. Utan den ovärderliga hjälpen av Monica, Tomas, Christer och Robert hade det aldrig gått så snabbt som det nu gjorde. Tomas har tillgång till skåpbil som gjorde att vi kunde ta så mycket mer varje sväng men det är ruskigt trångt på vägstumpen in!
(null)
Vi hann ta så gott som alla kartonger innan grabbarna kom för att ta det stora. När alla var på plats fann jag mig i en stressad känsla och närapå ångest. Allt gick så fort och jag tappade kontrollen, jag som alltid fått hantera själv i det tempo jag själv förfogat och behärskat hade plötsligt - för mig en massa människor där för att hjälpa mig! Oförberedd fann jag mig stående på sidan av, ombedd att dirigera medan grabbarna monterade ner, bar, och monterade upp. Det tog ett tag innan den jobbiga känslan gick över till fullskalig lättnad över att just kunna minska på ansvaret och acceptera den hjälp jag så förutsättningslöst hade lyckan att motta. 
Plutten och Bror fick åka bur till sitt nya hem medan Brorsan följde mig i hasorna och tydligt skeptisk fick motas över tröskeln. Plutten som inte varit ute mycket installerade sig snabbt medan Gråbröderna undrade vad som var så välbekant men ändå så fel.

När det största och mesta var avklarat, Lilltjejen på kalas och jag ensam igen återstod endast sådant som skulle avyttras samt få ting jag kunde ta själv i min bil. Röjde i köket och sovrum till klockan passerat midnatt och fötterna värkte så det kändes ända upp till knäna. Det är golvkallt nu när man inte har någon våning under som värmer.

Morgonen efter släppte jag ut Gråbröderna och när jag senare återvände till gamla hängde de inte oväntat på balkongen för att rusa in när jag öppnade. Tänkte de behövde se de tomma rummen innan jag motade ut dem. Detta fick upprepas några gånger och de lär bergis hänga på balkongen även efter den nya flyttat in, vilket hon är beredd på och inte har några problem med, kattvän också hon.
(null)
Tömde det sista under söndagen och fick en bilfull till återvinningscentralen. Konstaterat att jag behöver mer förvaring för kläder, hur nu det kan vara möjligt för en modeagnostiker som mig. Fast å andra sidan är det inte svårt att skaffa sig femtioelva uppsättningar myskläder. 
Avslutningsvis ett mysterium i form av en grunka i badrummet. Vad sjutton är det för något? Ser med spänning fram emot säljarens svar på min fråga.


Börjat

(null)
Sten har flyttat in och verkar ganska nöjd. Undertecknad är också ganska nöjd efter att nu hunnit tömma förråden, bära upp det som skulle upp på vinden och köra några billaster extra. Det var sannerligen en blixtförkylning. Lika snabbt som jag kände den inta mig under måndagen, lika snabbt verkar den lämnat mig. Flåsade som en hund på darriga ben efter en trappa på jobbet igår medan jag idag krånglade tunga kartonger i den smala vindstrappan utan problem. Svettades som en gris visserligen men kändes bara sådär gött som vid ett härligt träningspass. Lär ha träningsvärk imorgon...
När fokus låg på flytt fick middagen bli en enkel och sedan början på veckan överenskommen pizzamiddag. Lilltjejens första köpepizza! Liksom hamburgare, läsk och tårta har hon aldrig velat testa eller varit intresserad men nu är det bara läsken av ovan hon aldrig smakat och vad gäller pizzan har hon till slut vågat sig på hemmagjord med godkänt betyg. Så nu gick hon till slut med på att testa köpevarianten, enklast möjliga med köttfärs. Succé! Skräpmatsrätt för skräpmatsrätt fördärvar vi vår avkomma, hohoho!


Idag

Plutten är uppenbart könsmogen så sterilisering är bokad. Det är ett väldans gnäll, svansande och fjäskande där hon bjuder ut sig som en riktig slampa till de stackars Gråbröderna som varken kan eller vill tillmötesgå hennes lock och pock. Har förklarat för Lilltjejen att hon trånar efter en pojkvän och Ronja vill ju inget hellre än fylla hemmet med kattungar. Undertecknad hade förvisso inte haft något emot det heller men någon måste vara den tråkiga vuxna och dessutom med viss självbevarelsedrift undvika den självklara kampen när det sedan är dags att skilja Pluttens ungar från min egen för att komma till nya hem. Och tänk om man inte lyckades hitta hem? Varken jag eller hon hade klarat att avliva dem och då hamnar jag i valet att vara hjärtlös kattmördare eller definitiv galen kattkvinna med ständigt håriga kläder och odör av använd kattsand.
 
Det var rena sommarvärmen igår med tjugogradig värme och strålande sol. Den där isande kylan som brukar kunna övermanna allt annat hade gett vika och det var bara varmt, skönt och ljust. Gick förbi mitt kommande nya hem, kikade in genom fönstren till det tomma köket och försökte föreställa mig mitt och Lilltjejens tillvaro där innanför. Känslorna skiftar mellan högt och lågt, försöker fokusera på det praktiska, hur jag ska göra flytten så smidig som möjligt. Fasaden på huset ska målas om och ställningsbyggarna kommer på måndag. Vardagsrummet ska målas under påsklovet så allt som hör hemma där måste hitta förvaring tills det är klart. 
Men idag, om några timmar får jag äntligen nyckarna till nya hemmet så jag sätta igång. När mitt nuvarande hem nu är nedmonterat och gått på halvfart ett tag ska det bli skönt att montera upp mitt nya - eller ja, förutom vardagsrummet så gott det nu går. Och uteplatsen. Asch, det blir ju nästan halvfart där också!
 
 
 

Nära nu

Kartongerna är slut men det mesta är packat så vete tusan om jag införskaffar några fler. Tänker att man kan packa upp några direkt i nya hemmet för att fånga upp det sista i gamla. Det känns...konstigt. Jag har alltid liksom haft ett syfte med alla mina flyttar. Flytt på grund av jobb, flytta ihop, flytta isär, inte flytt bara för att liksom. Vill jag verkligen bo på två plan? Och planlösningen är onekligen bättre där jag nu är. Lite sent att ångra sig dock och det gör jag faktiskt inte men jag kan inte påstå att jag hoppar av iver att boa in mig på ny plats ännu en gång. Jo, ibland ser jag fram emot det men oftast känns det bara overkligt och ser mest fram emot att ta över nycklarna för att kunna sätta igång och göra verklighet av det hela. 
 
Tänker tillbaka till flytten från Olofstorp och hur fruktansvärt ensam jag kände mig. Samtidigt var det också en känsla av tillfredsställelse och symbolvärde i att jag var just ensam, på egna ben och klarade mig själv, att jag hade tagit tag i min situation och gjort något åt det. 
På något sätt känner jag mig ensam nu också trots att jag denna gång både vågat be om samt ta emot hjälp. Det är jag och Lilltjejen mot världen. Det är inte den kompletta familj jag en gång trodde mig ha och det gör fortfarande ont ibland. Livet blir sällan som man tänkt men det kan bli bra ändå, bara på ett annat sätt. 
 

Mitt i

(null)
Alltid lika roligt att betrakta sin sovande avkomma. Sovställningen denna morgon var synnerligen behärskad till skillnad från den mest vanliga formen - armar och ben åt alla håll.
Förkylningen är ett faktum med skinnskavd näsa och dess självömkande ägare. Snorpappren byggs på hög, liksom flyttkartongerna i vardagsrummet. Det är nära nu! Ännu overkligt att vi har ett nytt hem om bara några dagar! Bläddrade i kalendern och inser att Göteborgsvarvet är få veckor bort, shit. Volvo har ju dragit sig ur som sponsor så de har ingen egen startgrupp längre vilket har sänkt min motivation rejält. Träningen har varit bortom all kritik så vete tusan hur detta ska gå...

April

(null)
Att be om varsam hantering hjälper tydligen föga men den omsorgsfulla emballeringen medförde endast en mindre skada. Ännu ett spel, eller snarare ett med dess lika stora expansion har levererats. Det såg lite väl omfattande ut för min smak men vi får väl se när vi känner för att sätta tänderna i det. Vi spelade Dinogenics fler gånger istället, gillar det verkligen.
Testade nya pizzerian i området, familjesize... burp! Plutten surade för att hon inte fick smaka.
Packat fler flyttlådor så en mur har rest sig i vardagsrummet. Decimerar köksutrustning till det nödvändiga, liksom garderobsutbudet. På fredag får vi nycklarna och då ska det bara vara att börja bära!

(null)

Under påsklovet åker vi till huvudstaden - som som vi nog gjort varje påsk senaste åren. Fick nys om ett café som hyser katter, så det bara måste man ju besöka! Alla katter behöver nytt hem så ett nytt, roligt och mysigt sätt att introducera katterna och idka välgörenhet för besökarna. Besöket måste bokas och kostar - som en del av välgörenheten. Lilltjejen blev full av iver när jag berättade och frågade förstås om vi kunde ta med någon kisse hem...

Känner de typiska symptomen på annalkande förkylning. Blä. Passet igår kändes dock bra men hade tänkt komma ut med löparskorna i veckan. Får se hur det blir med det nu...

Trettiotre

(null)
Det var visst trettiotre och inte trettio år som Torgil jobbat på Volvo. Coolt! Mysigt att efter avtackningsfikat jobba lite med tårta i magen och cider en armlängd bort.
Tarun följde med mig till min klass och vi hann tillbaka i perfekt tid till middagen då de övriga började med förrätt. Kul med flera nya också på passet!
Jättegod torsk blev middagsvalet och gudomlig chokladfondant på Olivias restaurang innan man trött och mätt satte sig i bilen igen. 
Vårt agila Scrumteam famlar ännu lite men samtidigt ger det ganska bra möjligheter för alla att komma ombord. Två sprintar avklarade och jag är förtjust över att underhålla vår fysiska board med allehanda grejer, kämpande med perfektionisten i mig som kräver att saker görs om tills jag är nöjd.

Recap

Medan Lilltjejen är på sin gymnastik springer jag en vända på sega ben. När jag passerar genom Lindomes kyrkogård passerar jag en äldre man som sitter invid en gravsten. Det är andra gången jag ser honom, den första i kyla och isande duggregn och denna dag i försiktig vårsol. Han sitter i medhavd fällstol, väl påbylsad med en filt över knäna så det är tydligt att han antingen suttit där, eller ska sitta ett bra tag till. Jag sneglar bakåt medan jag passerar, på de gyllene tecknen i sirlig skrift mot den mörka och blanka stenen. Invid en kvinnas namn med födelse- och dödsdag skymtar ett mansnamn där något dödsdatum ännu inte finns. 
På vägen till jobbet idag fick jag ännu en gång den där bubblande känslan av glädje, fashination och ödmjukhet. Solen genom morgondis där jag rullar i kön på motorvägen som plöjer genom staden. Människor som går, cyklar och morgonjoggar, spårvagnar och människor i den stadiga och trygga rytm som kännetecknar vardagens puls. I kontrast ser jag mannen framför mig där i kyrkogårdens tystnad, endast ackompanjerad av vårpigga fåglar och mina fötter mot gruset. Tänker på den relation som måste ligga bakom denna berörande handling. Tänk att ha varit del av en sådan enhet, en av de två.
 
Tog Lilltjejen och Isabella till Volvomuseet och stötte ihop med ett par som hade sin stuga mitt emot oss på StV. Var lite bitterljuvt att prata om ön och det som händer där ute.
 
Apropå gamla grejer så gick jag igenom förrådet och beslöt att dumpa kartongen med alla cd-skivor samt min prissamling. Känns så onödigt att slänga så många skivor men det var bara att inse att jag aldrig kommer att lyssna på dem i det formatet, inte ens har något att spela dem i och att ingen annan heller är intresserad av att ens få dem gratis. Mina priser had jag en luddig föreställning att tillsammans med framtida barnbarn rota runt och berätta mina historier kring. Nu fick Ronja en liten skymt av en näve medaljer innan de två kartongerna med definitivt skrammel hamnade på botten av kontainern. Lite tråkigt men nödvändigt. Jag har släpat runt på dessa kartonger länge nog och hur intresserad skulle barnbarn egentligen vara av en gammelkärrings antika prispokaler?
Nu återstår två kaffeserviser och en matservis i kategorin medsläpade kartonger. De med mina fotografier och dagböcker blir naturligtvis kvar, men vad gör jag med min gamla brudklänning? Har inte hjärta att slänga, men vad sjutton ska jag göra av den? 
Har fortfarande alldeles för mycket kvar i de två förråden jag haft lyxen att inneha under dessa år, men ändå nöjd att nu lyckats avyttra en billast full.
Testade Manfreds(?) lunchställe i Linné häromdagen och vågade testa nytt. Premiär för surkål, knödel och korvar av annan sort än Scans. Snacka om robust käk som kanske förklarade den nittionioprocentigt manliga gästensemblen, men riktigt gott var det! Härligt med en lunch som man står sig på resten av dagen då man annars ofta är hungrig igen efter bara några timmar. 
 
Det vackra vårvädret lockar ut Gråbröderna och även Plutten vill så gärna men vågar inte mycket. När vi flyttat tänkte jag låta henne komma ut än mera. Sommarsulorna har fått komma på bilen och nya releasen nummer 79 kör jag ut på mina klasser, ibland själv och ibland med Robert.
 
Mera kulinariska läckerheter då vi gjort både palt och bullar hemmavid. Kul att Christer faktiskt gillar palt då de flesta som inte är uppvuxen med den sällan uppskattar delikatesserna. Testade också ännu ett nytt spel, "Dinogenics", ett spel från Kickstarter.com som var riktigt kul. Dessutom var det enklare att komma in i än många av de andra, men då också inte lika komplicerat. Lite snopet dock när mina köttätande dinosar käkar upp mina parkbesökare, men får de ingen mat i form av getter kanske man får skylla sig själv, haha!
 
Ikväll blir det avskedsmiddag för Torgil, en kollega som varit på Volvo i trettio år, jag var tio år gammal när han började! Blir att stressa direkt från min klass i Frölunda men har bett de andra beställa åt mig. 
 


Hoppas

(null)
Kunde inte säga nej när Lilltjejen ville läsa vid frukostbordet. Tycker det är så himla roligt när läsningen nu öppnat denna värld för henne och hoppas innerligt att hon finner den lika spännande och givande som alla vi andra som åtnjuter läsandets glädje. "Handboken för superhjältar" som hon fick av sin moster tyckte hon mycket om och när den nu lästes ut under dagen åkte vi genast efter skolan och köpte del två! Det liknar nog mera serietidningsformat än bok men tycker det är en bra övergång med bilderna som bidrar.

Blev helkonstigt på jobbet där jag gick med måndagskänsla medan resten stämplade ut efter lunch och önskade trevlig helg. 
Bokade förresten ny stuga i Sälen till nästa år, de går åt så snabbt! Framför allt de som ligger nära backen men hittade en än närmare där vi bodde denna gång. Visst kostar det mer men det är så otroligt skönt att slippa bängla med all utrustning i bilen och kunna åka in snabbt för mat eller fika när man känner för det. Enkelt och smidigt, så som man vill ha det på semester!


Hemma

(null)
Tjejerna fick var sin Sälen-tröja och så söta med dem på! De har verkligen gått jättebra ihop alla dagar, likaså deras morsor. Jag kände ju inte Veronica så kändes lite som en chansning att fråga om de ville följa med. Ville ju så gärna att Lilltjejen skulle få med en kompis - och då följer ju föräldern liksom med på köpet! Har ju bara träffat mamman så där ytligt som man gör när man ses vid hämtning, lämning och barnkalas. När vi dessutom inte har samma barnveckor ses vi inte när tjejerna träffas efter skolan.
Det har dock gått jättebra och vi är rätt lika på en del sätt, bland annat att vi inte är kramiga, haha! Satt och våndades lite inför hemkomsten och avlämningen, skulle jag ge en kram eller inte? Jag gillar ju inte det men oftast förväntas det så man gör det för att inte uppfattas som oförskämd eller något. Min uppfattning av dessa dagar var dock att hon som sagt verkade lik mig på den fronten och när vi så skulle skiljas gjorde ingen av oss ansats till en pliktskyldig kroppskontakt. skönt! Eller så var det för att jag tog skydd bakom förardörren, hahaha!
Rätt lika i vilket fall med erfarenhet av missbruk hos närstående som vi delade för varandra på det raka och krassa sätt man gör när man konstaterat, accepterat och bearbetat. Har nog inte pratat - eller lyssnat så mycket utan att känna mig så där socialt dränerad som jag kan bli med somliga efter en kvart. 
Det blev matstopp på Diner45 igen på hemvägen och denna gång lade vi kötid på efterrätt! Det tog inte många kilometrar söderut förrän landskapet var snöfritt igen och vägbanorna var torra redan på vägen ned från Sälenfjällen. Nej, kunde inte bli mycket bättre förutsättningar och resa för oss, snacka om tur!
 
Nu försöker Lilltjejen somna, andra maskinen tvätt är igång, allting uppackat och dammsugaren har undanröjt alla spår efter katternas partyn. Imorgon skola, jobb och vardag igen.
 

Sista

(null)
Blev ännu en perfekt dag med optimala förhållanden. Veronica som är halvvägs igenom sin graviditet kände av fogar och knän såpass att hon inte vågade åka idag så jag och tjejerna körde mest toppliftar, bland annat deras nya sittlift - med rumpvärme och kåpa som fälls ned och skyddar. Inte så nödvändigt en dag som denna men kan tänka mig lyxen under jalla och blåsiga dagar.
Lilltjejen har börjat uppvisa sina första riktiga humörsvängningar i form av trots och tråkig attityd så har blivit en del kontroverser och utbrott - som lika snabbt gått över. Blev bästa tänkbara avslut och vi har verkligen maxat skidåkningen dessa dagar. Tjejerna har verkligen varit superduktiga!


Aj så ont men så skönt!

(null)
Vaknade av tissel och tassel från köket och det omisskännliga ljudet av porslin som dukas fram. Onekligen rätt trevligt att komma upp till dukat frukostbord och glada småtjejer.
Utanför skönjades en klar himmel med sol på uppgång och vilken perfekt vinterdag det blev. Rosiga ansikten och trötta ben men skönt! 
(null)
Många turer genom Trollskogen igår och så toppliften idag. Så gott som vindstilla. Till sista åket hade vi turen att stöta på Valle, kul inte bara för de små!
Det är väldigt lite folk i backarna och inga köer över huvudtaget. Att åka mellan skolloven är definitivt något jag ska sträva efter så länge Lilltjejens skola går med på det.
(null)


Love it!

(null)
Alltså, har hört att man förr i tiden knödde in tre vuxna, fyra barn och en sanktbernadshund i en bubbla för två veckor i fjällen utan problem - typ. Om jag hade skippat maten hade jag kanske sluppit praktisera Tetris där bak så när vi ska hem räknar jag med att kunna ha fri sikt bakåt!
Diner 45 är ett trevligt ställe utanför Sunne, på lagom avstånd för lunch, vilket märks med kö för att komma in. Gick rätt smidigt i alla fall och gott var det. Kanske lika bra att kön hindrade oss från att gå loss på efterrättsmenyn.
Regnigt och trökigt större delen av vägen men när vi klättrade upp mot Sälenfjällen kom vinterväglaget med snöfall och lyckokänslan fyllde hela mitt inre.

(null)
Tjejerna röjde på utsidan medan vi installerade oss. Digital nyckel via mobilen och skidutrustningen levererad till stugan, otroligt smidigt! Imorgon blir det åka av, äntligen!


Grejat

(null)
Varför är katter så förtjusta i att lägga sig i ens väskor? 
Fullt upp hela dagen efter skön start i Majorna. Plockade de bästa i mitt tycke av nya releasen och blandade med gamla låtar. Sista powerlåten är för en gångs skull riktigt bra!
(null)
Handlat inför kommande dagar så vi slipper göra det där uppe. Kontrollfreaket Linda har planerat från frukost till lunch. Vill alltid ha med min egna stekpanna och några favoritredskap. Kommer att bli rätt fullt i bagaget! 
Fick en hel hög kanonfina flyttkartonger av Ronjas fotbollstränare, perfekt win-win när den ena behöver och den andra vill slippa avyttra. Fyllt någon låda till i Lilltjejens rum - hon har galet mycket pysselgrejer! Har ännu inte börjat i förråden. Har gått ner och tittat in, flackat med blicken och sedan gått ut igen. 

(null)
Jag pillar och pysslar med vår team board, det passar mig verkligen. Sedan får jag behärska mig för att inte också skriva lapparna åt utvecklarna. Till veckan blir det officiellt vem som blir vår Product manager så kan äntligen komplettera bilden när jag är tillbaka.

En förväntansfull Lilltjej har hämtats från Johan. Imorgon bitti hämtar vi upp Felicia och Veronica för semester!


Bra början

(null)
Efter ett omtänk har NW beslutat att låta instruktörerna själva bestämma när de vill släppa de nya releaserna. Följdaktligen testade jag en låt i söndags och tre på måndagen. Både kändes och gick rätt bra så får se när jag tar in resten. De låtarna är inte riktigt lika roliga...
Gomiddag och bio igår, Captain Marvel var riktigt bra och nu ser man verkligen fram emot sista Avengers-filmen!

Vår agila coach hade med en blivande coach som svans idag som var med på vårt daily stand-up. Kände igen henne men som vanligt kunde jag inte placera varifrån. Det visade sig att hon är en av mina Combat-deltagare! Liten värld som sagt men det blir onekligen lite hjärnvurpa att möta dem utanför träningslokalen i vanliga kläder och stylade för jobb. Väldigt roligt dock!



Kontroll

(null)
Så bra den var, Draktränaren 3! Alla filmerna är ju fantastiskt välgjorda men Tandlöse är klart största behållningen. Så väl man kan förstå hans ordlösa kommunikation och ansiktsuttrycken är ju bara underbara! Lilltjejen var som fastnaglad hela filmen och flyttade sig bara till mitt knä när det blev lite läskigt och känslosamt. 
Hade förvarnats om gråtkalas och undertecknad kunde bara konstatera faktum. Samtidigt såg jag och Lilltjejen på varandra, båda med tårfyllda ögon! "Mamma, vi bara måste köpa den här filmen!" Det kan jag gå med på.

Hennes rum är en enda röra nu när vi börjat gå igenom hennes grejer och packa inför flytten. Hon har mycket Lego. Galet mycket! Trots röran en hyfsad början med en liten trave fyllda kartonger i ena hörnet. Kvarstår ändå båda förråden samt skrubben. Gruvar!
Kaoset i Lilltjejens rum och de växande travarna av fyllda kartonger i vardagsrummet frestar på mitt behov av kontroll och ordning och reda. Inser att det kan vara nyttigt att ha det stökigt ibland men mest är det bara jobbigt. Kanske inte bästa timingen att åka till Stockholm över påsken då vi knappt hunnit flytta in med medförande kaos att sedan komna hem till. Jag vill ju bli klar så snabbt som möjligt, så att åka ifrån ett halvt uppackat hem kommer kännas jobbigt - men nyttigt. Vad gör det egentligen att jag blir klar lite senare? Att jag nu måste tänka på både Sälen och huvudstaden utmanar packningen så jag inte riskerar att gömma något vi behöver i någon kartong...


Fortsatt

(null)
Finalen i Schlagerfestivalen med flyttkartonger i förgrunden. Undrar hur många gånger jag flyttat nu egentligen? Det här blir femte gången sedan jag kom ned till västkusten. Hur många det blev under studietiden räknas kanske inte men få se nu... Mariehem, Tomtebo, centrum, Ålidhöjd, Nydala och Himlastigen. Fick jag med alla? 
Är ju mindre än en månad kvar nu tills vi flyttar och med nästan en vecka som faller bort i Sälen måste jag packa när tillfälle ges. Förråden är ännu orörda. Gick in i skrubben och gick ut igen.

Tog en efterlängtad och välbehövlig lunchrunda igår och fick ont i knäna, båda två! Så går det när man slarvat och inte lubbat på två veckor. Under Lilltjejens gymnastik idag tog jag en ny sväng i riktigt uschligt väder men kom inte ens en kilometer förrän knäna blev riktigt arga på mig och jag tvingades promenera istället. Jäkla skit. Ändå känns det på något sätt futtigt när jag hade SR dokumentären "Fallet Sofie" i öronen. Tårarna var inte långt borta och trycket över bröstet tungt och hårt. Ljudupptagningarna av polisförhören som också efteråt fick kritik, berörde mig så fruktansvärt illa. Är det konstigt man blivit den cyniska person jag är som slutat att förvånas över människors ondska och samhällets i många fall fullständiga inkompetens? Kan man inte bli annat än bitter på den värld som den ser ut idag? Man matas av exempel på rättssystemets haveri, sociala skyddsnät som stjälper istället för hjälper och deras pengar, våra skattebetalares pengar som giriga politiker finner alla möjliga sätt att dirigera om till sina egna bankkonton istället.
(null)
Vet inte om det var det eller min generella trötthet jag känt denna vecka, men till Lilltjejens match under eftermiddagen var jag helt frånkopplad. Att jag inte är någon fotbollsmorsa har vi redan konstaterat men här kände jag min distansering, som att jag betraktade det hela från en enkelsidig glasruta. Interagerade noll med de andra föräldrarna och tog endast hand om min Lilltjej. Andra föräldrar kallade henne vid namn och berömde henne medan jag inte ens har en aning om vad deras ungar heter. Föräldraföreningarna rasar när jag säger att jag inte vill veta det heller. Kanske är det min förbannade skyldighet att stötta och engagera mig i laget med allt som ingår däri i form av omhändertagande av alla ungar och inte bara min egen, chit-chat med deras föräldrar över en pappmugg med kaffe som jag inte dricker men för syns skull och självklar försäljare vid fikabordet. Nej, inte denna dag i varje fall.


Börjat

(null)
Min Lilltjej som gör sin läxa till frukosten trots att den inte ska vara inne förrän dagen efter, vår team-board som jag fått presentera ett antal gånger under dagen och mitt anställningsavtal för Volvo. År 2013 konverterades jag visst från konsult till Volvian, ännu ett bevis på hur tiden går. Jag har börjat förbereda inför flytten genom att gå igenom bokhyllan i sovrummet där jag hittade detta. Kvitton, gamla räkningar och Ronjas teckningar. Jag har en uppenbar förkärlek för anteckningsböcker men lika stor oförmåga att använda dem (då förstör man dem ju). De senaste tre åren fyllde en papperskasse och dumpades men likväl står nu tre fulla flyttkartonger i vardagsrummet.
Att flytta är ett jäkla meck - men den utrensning som följer med är synnerligen befriande.


Medan jag väntar

(null)
Lilltjejen blåser i tvärflöjt och jag väntar under den tiden som är för kort att egentligen hinna göra någonting annat än just vänta. Igår fick jag såklart inta en fettisbulle dagen till ära men hade behövt en till inför bunten med papper från banken som väntade i brevlådan där hemma. Är det någon som faktiskt orkar läsa igenom och förstå alla de där pappren som man faktiskt sätter sin signatur på? Har jag nu godkänt finansieringen av någon bankmänniskas sommarhus i Frankrike eller säkrat dennes shoppingmissbruk till den dag jag dör?
Gjorde ett tappert försök varje fall så jag kunde låtsas vara en ansvarsfull och självständig vuxen.

Trött i bollen också efter denna dag. Vår agila coach och jag må inte ha mycket gemensamt men känns som vi ändå funnit en form av acceptans till våra mindre kompatibla personligheter. Vi strävar åt samma mål på olika sätt där hennes yviga och för mig ostrukturerade strategi skaver i mitt behov av kontroll och tydlighet. Att hon pratar med hundra ord i minuten gör de flesta ganska utmattade och vi timida svenskar ryggar förskräckt när det ska kramas och ges high-five. Min frustration är tydlig när jag ifrågasätter och brottas med förståelsen och hon jämför min mentalitet med Bin Ladens. Samtidigt överöses jag med beröm och vår board och progress demonstreras som föredömlig och i framkant. Jag ombeds hjälpa de andra teamen och kommuniceras till alla att jag är en extra resurs. Har inga större problem med det, men man kan väl i alla fall kolla om det är ok först? 
Vi har som sagt uppnått någon form av ömsesidig respekt där jag knorrar men är så agil att huvudet som sagt värker och hon låter bli att dränka mig i parfymdränkta kramar. En som dessutom kan springa omkring i decimeterhöga stilettklackar med platå förtjänar ett visst mått av respekt.


The Smurfs

(null)
Min förslappade hjärna är mos. Vet inte riktigt hur jag ska bedöma vår första sprintplanering men den kanske kan sammanfattas som ett gemensamt famlande för att hitta förståelse och gemensamma utgångspunkter. Definitioner och processer stöttes och blöttes och jag tackar min stjärna för att en i teamet hade erfarenhet av arbetssättet. 
Att förstå det där med estimering med hjälp av storypoints är som att försöka hålla slime kvar i händerna. Jag får aldrig riktigt ordentligt grepp om det!
Efter en hel dag lyckades vi ändå prångla fram ett antal features, stories och tasks som jag om jag uppfattat estimeringarna rätt, ska fylla  vår första sprint.
Landskapets väggar har tapetserats med alla teamens fysiska sprintboards och cementerar därmed vad som nu framgent kommer bli permanenta platser. Jag kan äntligen boa in mig!
Teamen formeras och de neutrala applikationsspecifika namnen byts ut till "Avengers", "Money makers" och "Akula". Är ju faktiskt ett rätt enkelt sätt att göra det roligare.
Gick upp till femte våningen och Connected Car som jobbat på detta sätt några månader nu. Sneglade på deras ART-board och alla fyndiga namn de har på sina team. Är lite avundsjuk på "Unicorns" och "Dementors" fast som Richard i mitt team påpekade så finns inga karaktärer att representera ens alter ego bland dom, till skillnad från smurfarna. Han valde Klok-smurfen medan det kanske är en smula oroväckande att David har svårt att bestämma sig mellan Lat-smurfen och Klump-smurfen?
Stoffe hade inget val, han är ju självklara Gammelsmurfen medan den som nu blir Product Manager får bli Azrael, Gargamels katt!

Apropå katter så kunde jag inte låta bli att fånga morgonens scen. Är så himla mysigt när de alla är samlade och otåligt väntar på sin frukost!


Den 51:a!

(null)
En hoper instruktörer högst upp från igår och en del av mina fantastiska Frölundianer från idag. Plus min ännu mer fantastiska Lilltjej som motvilligt försöker somna i rummet intill.
Nästa release är nummer 79. Det innebär att jag då sedan min instruktörskarriärs början kommer att ha instruerat 51 releaser. Femtioen! Med fyra releaser per år blir det snart tretton år, woha!
Undrar hur många fler releaser och år det blir? 

En skön söndag där vi testade ännu ett nytt spel jag inte minns namnet på. Det som är bra med alla de där invecklade brädspelen är att de ofta har med en introduktion där de i praktiken förberett en enklare spelomgång som man följer steg för steg. De kan vara nog så knepiga att förstå men underlättar ändå framför att på egen hand läsa sig fram i regelhäftet.  Vi krånglade oss igenom detta spelets introduktionsomgång, verkligt snyggt fantasyinspirerat där vi som spelar ska samarbeta för att tillsammans kunna vinna. Käkat semlor och bakat kubbar också där fem stycken fick bli kvällens middag tillsammans med en näve ostbågar. Eller kanske två-tre... 
Hämtade Lilltjejen hos farmor och farfar ikväll eftersom Johan åkt till fjällen. Fick några flyttkartonger som fyllt sin funktion hos dem och insikten börjar sjunka in. Jag ska flytta! Om lite drygt en månad har jag och min Lilltjej ett nytt hem, endast femtio meter bort men ändå. Egen ingång och två plan, kul!
Vi åker ju också till fjällen snart, så med de dagarna borta måste jag faktiskt börja förbereda nu. Tiden går så fort! Märks inte minst också på Lilltjejen där jag fått köpa nya byxor igen då de knappt ens årsgamla nu är för korta. 


Mars

(null)
De har poppat upp lite här och var, vårtecknen. Jag visste inte ens att jag hade krokusar inneboende utanför mitt fönster.
Blev en trevlig middag igår där vi hade beställt mindre om vi vetat storlekarna och därför lämnade pinsamt mycket kvar på tallrikarna. Likväl svepte jag och Julietta i oss den gigantiska brownie-glass-och-grädd-efterrätten i ett nafs! Burp! En mätt post-febersjuk Christer och en äckelmätt undertecknad däckade sedan i sängen.
(null)

Börjat sedvanlig varannan-lördag med att köra skiten ur mig själv för Majorna. Som vanligt grym stämning så den lilla ambitionen att spara på krafter inför eftermiddagens kvartal gick åt fanders. Fick galen håll sista powerlåten, fantastiskt icke-skönt!
(null)
Dog en stund i omklädningsrummet efteråt. Sedan var det storhandling och snabbstädning innan det var dags att smaka på nya releasen. Inte mycket till återhämtning alltså. Kändes jättemysigt att snöra på sig de kalla och svettfuktiga, nej svettgenomdränkta skorna. 
Av det lilla jag hunnit lyssna på nya musiken var jag som vanligt skeptisk. Efter Hannas presentation kändes det lite bättre så får se när den satt sig. Jobbigt var det i alla fall och inte ett dugg lättare med förmiddagens pass i kroppen. Tant är otränad!
Hann ju ingen lunch så högg en milkshake på vägen ut till Björlanda. Den var så tjock att man till en början fick suga sig blå, men åh så gott!
Efter den trötta tanten petat i sig sin tacksamt serverade middag har det varit sängläge. En sjukling och en klening. Otto ringde och beordrade mig att sticka en "Thneed" till honom, ögonaböj! Christer trodde jag ljög när jag aldrig hört talas om filmen Lorax så fick kolla på den och se den beryktade "Thneeden". Fattar fortfarande inte vad det är och något mönster kunde inte ens Google skaka fram. Av den info jag hittade uppfattar jag att det inte finns något mönster eftersom den just inte är något så specifikt - vilket är hela syftet i filmen. En totalt meningslös och odefinierbar grej som skapar invånarnas omotiverade begär, och filmens budskap om människans konsumtion, brist på självinsikt och egoistiska sinne är lika subtil som Lorax mustasch var liten och diskret.


Min profilbild

- Nedflyttad -76:a
- IT på Volvo Cars
- Body Combat-instruktör
- Mor till Ronja 110104
- Tre katter: Syster, Bror och Brorsan (Gråbröderna)

Tashmira är det alias jag kom på när jag för första gången år 1997 klev in i första Diablospelets Tristram. Sedan dess har det fått hänga med i alla möjliga alias-sammanhang!



Instagram:

tashmira

Maila mig






bloglovin


RSS 2.0