Vaknade av åskans muller och konstiga drömmar. Två morgonpass denna vecka, korta men oändligt sköna. Lite efter fem klev jag ut i den mörka morgonen och fint uppfriskande regn. Sköna temperaturer gjorde turen enbart behaglig trots områdets obönhörliga backar. 

Brorsan höll inte med i regnets förnöjsamhet.

Tre kompisar följde med hem igår. Klasskompisen i lägenheten under är en kille och han hade två kompisar med hem. De kom upp till oss och ljudnivån samt intensiteten mångdubblades. Generellt är pojkar så mycket mer högljudda och våldsamma och mycket riktigt dröjde det inte länge förrän en av Lilltjejens favoritleksaker hade satts sönder. Stort tåreflöde, ut med odågorna och så pannkaksfrossa i lugn och ro.

Gillar valet av flagga som Lilltjejen gjorde till sin plats utanför klassrummet. Hon är inte riktigt hundra på dess betydelse men gillar den för dess regnbågsfärger. Det där med hbtq är ju inget hon behövt reflektera över då hon än så länge är kvar i barnets välsignade värld av icke existerande värderingar kring sexuell läggning. 

Min välsignade unge verkar dock ha en förkylning på gång. Välkommen tillbaka till skolverksamheten!

Nästa steg för min stora Lilltjej - Kulturskolan! Mamma och pappa satte mig i pianolektioner som femåring. Fiolen som erbjöds i lekis fick hänga med något år. Pianolektionerna var inte det roligaste jag visste fram till jag slutade i högstadiet, men oj vad nytta jag haft av det som vuxen! Lilltjejen har pratat om gitarr och trummor men för hennes ålder fanns inte det i utbudet. Hon fick plats på tvärflöjtsrytmik och har varit nyfiken och förväntansfull.

Åbys simbassäng fick ju stänga så simskolan har fått ställas in på obestämd tid vilket är synd. Fotbollen ville hon sluta efter denna veckans träning och match, men vid förslaget att hitta en klubb med ett rent flicklag var hon positiv till att fortsätta. Pojkarna är ju duktigare och tar gärna för sig så då hon är sådan att hellre stiga åt sidan fann hon det inte lika roligt. Får se om den andra klubben har plats och vad hon tycker om det om hon får chansen. Sedan börjar hon "riktig" gymnastik också förutom FlipKidz, så aktiviteter har hon så det räcker. Både jag och Johan vill ha med henne i så mycket och hoppas hon behåller sin vilja att prova och förhoppningsvis hitta något hon vill fortsätta med. Där är jag glad att vi också delar värdesättningen av fysiska aktiviteter. Min aktiva bakgrund har liksom pianolektionerna enbart bidragit positivt i fråga om självförtroende och utveckling. Barn gör ju som sagt som vi gör och sällan som vi säger. Kan inte tro annat än att Lilltjejen kommer att ha goda förutsättningar till en egen aktiv uppväxt och framtid med en morsa som instruerar gruppträning och springer (någorlunda) regelbundet och pappa som spelar innebandy och fotboll. Elena tävlar i vad det nu kallas, hinderbana? Toughest och sådant där barnen också är med där det erbjuds. Och geocachingen fick hon ju hänga med på redan som bebis i bärselen, högt och lågt i skog och mark. Ja, jag hoppas hon blir en sund och aktiv tjej som kommer finna lika mycket nöje och tillfredsställelse i träning som oss.

Och apropå det är det sovdags nu. Väckningen är inställd på strax efter fem för en löprunda. Dags att ta tag i den träningen nu och härda knäna!

Totalstopp i trafiken. Kommit till Frölunda, några kilometer på en timme. En trolig självmordsinsats på Älvsborgsbron har korkat igen och E6:an såg inte bättre ut. Än fler kör väl igång idag efter semestern och skolan börjar.

Nu har jag det dokumenterat. På film dessutom.

Minns själv hur spännande det var att börja skolan - varje år. Köpte pennfodral, pennor, dokumentmapp och sådant till henne. Älskar att frossa i kontors/skolmaterial! 

Med anledning av situationen på Älvsborgsbron går tankarna till alla de barn som inte alls ser fram emot denna dag. Som istället känner ångest och rädsla. Barn och unga kan vara så fruktansvärt elaka och obetänksamma. Men ser man på hur vi vuxna beter sig är det heller inte konstigt. De är barn - vad ska vi vuxna skylla på?

 Jag tror de flesta kan bli mobbare i direkt eller indirekt form på samma sätt som de flesta kan bli offer. Från min lärartid mötte jag ingen fysisk mobbing men såväl psykisk med maktlösheten och frustrationen som bara kan vara en bråkdel av vad offren upplever. Hur hanterar man rent utanförskap? Kan man tvinga barn och ungdomar att umgås? 

Fick fylla på lite Lilltjej i helgen lagom till vädret slog om. På vinst och förlust lämnade vi ett åskdånande Mölndal och krypkörde norrut genom hällande ösregn. Väl ute i Marstrand tog vi mackorna i bilen innan det lättade såpass att vi gjorde ett försök. Blev en skön sväng längs kusten och lagom till vi var tillbaka till bilen kom solen fram.

Lilltjejen har börjat fråga lite om sin mormor och morfar så plockade fram de album jag har. Blev en mysig stund som mynnade ut i att vi också gick igenom bilderna från hennes egen bebistid, från förlossningen i Varberg till första åren i Olofstorp. 

Därefter blev det klädesshopping inför skolstarten och hösten samt en sväng till Universeum. Hon växer så det knakar, sorterade ut mängder av kläder varav en del knappt använda. 

Bra med folk i Frölunda och kroppen kändes bra, skönt att köra igen efter den smärtsamma upplevelsen av Body Pump...!

Nästan en vecka med syster Ninas familj har fyllt dagarna och lämnat bloggande därhän. Hoppas och tror min Lilltjej har fått några fina minnen av denna sommarens veckor med mig, två intensiva veckor som snart är till sin ände.

Minnen jag tar med mig:

- Den avslappnade känslan och mysighetsfaktorn från campingen i Skara

- Min systers skrik i Lisebergsbanan och Balder som fick mig att skratta mer än jag gjort sedan jag inte kan minnas.

- Den ambivalenta njutningen av att glida fram i en kajak bland de västkustska kobbarna och obehaget av den påträngande havsbottnen.

- Glädjen hos min Lilltjej tillsammans med sina kusiner, från timmar av bad till huvudena tätt ihop över någons iPad.

- Känslan av faktisk semester och att bara vara i ett tryggt och avslappnat sällskap. 

- Fixande av mat tillsammans och gnabbande över brädspel sedan avkommorna till slut somnat. 

- Min fantastiska Lilltjej. Hennes vackra bruna ögon som oftast glittrar av den där oförfalskade och oskyldiga livsglädjen. Att stryka de silkeslena kinderna och betrakta hela hennes lilla gulliga ansikte medan hon sover. Förundras över vad hon är och den hon är. Min Lilltjej. Min älskade unge.

Ett nytt cykelställ av märket Thule kändes säkrare än det gamla från Biltema, men tydligen är det svårt att tillverka dem så att två cyklar kan få plats utan svettig rygg och frustrerat trixande. Ett extra spännband säkrade ihop abrovinshen hela vägen ned till Österlen och Ales stenar.

Följde kusten till Smygehuk innan vi landade i Malmö för en skön cykeltur till Beijers park för att spana in vart vi skulle bege oss följande morgon.

Vi var där lite mindre än en timme innan start och fick följa repetitioner och publikuppvärmare. Med en kulle ned mot inspelningens fokus var det publikvänligt men solen gassade rakt på. Jag anser mig vara hyfsat värmetålig men blev ändå på gränsen till outhärdligt. Då det sedan körde igång var Ronja inte så intresserad längre och då det inte var live blev det ingen sammanhängande show utan omtagningar och sekvenser som inte hördes. Vi drog efter en stund för välsignad fartvind på cyklarna.

Vi hade stämt träff med Meja med familj för en dag på stranden och så mysigt att se hur de bara finner varandra direkt trots att de bara setts en gång tidigare detta år. Lomma strand var perfekt med oändligt långgrunt och Lilltjejen överraskade både mig och sig själv genom att bada - i timmar! Stundtals blev solen så pressande att till och med undertecknad övervägde att ta ett bad.

Meja fick sedan följa med oss till hotellet för - ännu mera bad i poolen. 

Torkan gör det tufft för lantbrukarna men likväl är de oändliga fälten så otroligt vackra där de breder ut sig så långt ögat når. Imorgon är vi åter tillbaka på västkusten.

Mulet men varmt väder passade bra för en kanotutflykt i Vättlefjäll. Tror det är första gången jag använde ett Trangiakök där största utmaningen var att komma ihåg hur den skulle packas ihop. Med strängt eldningsförbud var det perfekt att kunna hyra ett kök för inga pengar alls. Blev så sugen på att tälta och förvånade mig själv med att följa den sällsynta viljan att bada. Föredrar helt klart sjö framför hav. 

Vid rätt sinnesstämning kan de vara ganska mysiga att lyssna till de där sommarpratarna i P1. Av någon anledning brukar avsjölandet av årets pratare tilldelas rubrik på mediers frontsidor men av de som hittills haft sin tid i etern är dte faktiskt få namn jag känner igen. Inte så konstigt kanske för en i så många fall världsfrånvänd person som jag. Namnet Bianca Ingrosso har dock varit svårt att undvika med det flitiga promotande av familjens reality show i ens FB-flöde. Jag har dock aldrig tittat på det då det närmaste "reality" show jag numera kommer är Sveriges mästerkock och Hela Sverige bakar. I fallet Wahlgrens dotter hade jag väl de fördomar jag nog delar med många andra i frågan om de personlighetstyper som dominerar och konkurrerar i de sociala medierna, dvs rätt stora och säkert många gånger felaktiga då de är riktade till en medvetet och kommersiellt vald roll för att upprätthålla det som i detta fall hon själv kallar "Varumärket Bianca Ingrosso".

I vilket fall var hennes och någon ytterligare namn jag kände igen i SR-appens lista och valde att testa där inför morgonpromenaden igår. Anledningen var en kommentar i något flöde jag sett som någon fällt om hennes sommarprat som fick mig att förstå att hon pratat om sina föräldrars skilsmässa.

 

Jag fortsatte att lyssna i bilen på vägen till jobbet och när jag svängt av motorvägen för sista biten till Gamlestaden hör jag hennes sista ord i ämnet, hennes uppmaning och bön till föräldrar att inte blanda in barnen. Det har föregåtts av ingående skildringar kring bråken, ställningstaganden och sorgen över att föräldrarnas fokus låg på deras inbördes krig där barnen användes som bundsförvanter. Jag vet inte varför jag plötsligt finner mig sittande där bakom ratten på E20 med tårarna rinnande. För mig och Johan har det alltid varit självklart att inte blanda in Ronja, att aldrig använda henne som vapen så som mina, Biancas och så många andra föräldrar gjorde. Jag och Johan bråkade förvisso inte före separationen och vår sorg och frustration hölls inom rimliga proportioner och aldrig någonsin så vår Lilltjej skulle höra något ont ord från den ena om den andra. Jag vill inte säga att jag är tacksam för att Johan delade min uppfattning, då det för mig är sådan självklarhet att lämna barnen utanför. Ändå kände jag en sådan tacksamhet där igen eftersom jag vet att det finns så många föräldrar där ute som inte gör det, som ser sin egna stolthet och bitterhet större och mera värd än de barn de ska skydda och värna. Att vilja såra och undergräva deras trygghet genom att smutskasta den andra mest viktiga personen i deras liv är så otroligt själviskt och elakt. Mammas malande hur pappa knullade runt, slog och söp skapade ingen sympati hos mig för henne. Tvärtom var det mot henne min tysta motvilja växte fram, sprungen av den besvikelse hon själv gav upphov till genom sitt egna drickande, oförmåga att låta mig vara ifred och släppa sitt ältande. 

En riktig sommarlovsdag som känns i skinnet men med behag i sinnet. Kan tänka mig att varje tillgänglig strandstrimla var knökad med folk så då varken jag eller Lilltjejen är särskilt förtjusta att bada i havet åkte vi till Arendal och njöt av tystnaden. Med undantag av några som flanerade förbi längs det fina promenadstråket var vi helt ensamma. 

Fiskade, flög drake, fiskade drake (förtvivlad Lilltjej, tack och lov att jag fick tag i den med draget och slapp ge mig ut i tången), solade och mös.

Vi började dagen med Water Obstacle Rush på Åbytravet. Barnsligt roligt och vi hade så tur att vi slapp de väldigt långa köer som tydligen uppstod. En del väntade nästan två timmar för att hämta ut sina biljetter(!) och likaså mycket väntan vid hindren. Vi hade nästan helt tomt förutom till sista jätterutschkanan, men ändock inte så illa som den hann bli när vi genomblöta hade kommit ner. Riktigt roligt!

Min avkomma ville göra en modell av mig och gjorde mig till bläckfisk. Ska man tolka in något i det? 

Fritids stängd denna fredag så fick en heldag med min Lilltjej. Planerna vi hade funkade inte för andra parten så blir nästa gång hon är hos mig. Det var faktiskt hennes idé så hoppas hon gillar det när det väl blir av.

Istället blev det några timmar på Universeum med ASCII-kodning, husbygge, reptiler och kemilabb. Ett årskort där är tacksam och lärorik sysselsättning.

Till kvällen hade Monica lyckats få tag på gratis HSB-biljetter till Pettson & Findus föreställning i Gunneboskogen som vi fick. Supersnällt och så mysigt vi fick med medhavda filtar och gottigt att äta. På hennes avslutning var det en kille bland presentatörerna som stack ut från de övriga med sin avslappnade självsäkerhet framför den fullproppade skolgården. Det fick sin förklaring när Ronja identifierade honom under sminket där han spelade en mycket aktiv del av de många mucklor på den naturliga scenen. Kul!

Väl hemma och i säng slocknade Lilltjejen på tre sekunder och det lär inte ta mycket längre tid för mig. Framför allt inte när jag måste korreträna. Release på måndag och jag har i vanlig ordning inte pluggat tillräckligt.

Förskolan eller nollan har i mina ögon aldrig riktigt ansetts vara del av grundskolan och därmed "riktig" skola. Kanske för att min egen förskola på min tid kallades lekis och rent geografiskt låg långt ifrån skolan. Idag firades i vilket fall avslutning tillsammans med de övriga årskurserna. Hänger på skolgården tillsammans med andra föräldrar, äldre syskon och närstående medan deras fröken har en egen stund med de små. En fantastisk pedagog som efter många år nu ska gå i pension.

Första avslutningen av vad som väl ska bli många fler. Med Den blomstertid och Idas sommarvisa, den sistnämnda som vi tragglat om och om igen och till slut kanske fått ordning på "vattnet i bäcken" och "smultronen åt barnen". Mot slutet överraskar fritidsungarna med en dans till Koukou move.

Vi tränger ihop oss i klassrummet för bulle och saft innan min stora lilla tjej får följa med farmor medan jag åker till jobbet. Under dagen får jag mitt medlemsskap bekräftat och första officiella golf-handicap registrerat. Både skämsigt och kul. Jag, spela golf, vem hade kunnat tro det? Allra minst jag! Nu är jag taggad att slutföra det gröna kortet och börja jobba mig nedåt i handicap!

Så var det nationaldag och därmed ledigt från jobbet. Firade med fyra varv på Albatross niohålsbana ute på Hisingen. Glad jag valde att testa den då det visade sig att alla utom en var rätt långa, genomsnitt runt 120 meter cirkus. Jag har ju nött rätt mycket på WOGs korthåls men behöver träna på längre slag också. Första varvet skrev jag inte ens ned då jag snabbt tappade räkningen. Tror jag slog bort fem eller sex bollar! Banorna var jättefina men både vattenhinder och omgärdande skog måste krylla av bollar! När jag tog kortare lovar i vegetabilierna i jakt på mina förrymda klot hittade man inte alltid sin egen - men väl andras! Det var nästan lite svampletning över det hela när man nästan blev lika glad av ett fynd, haha! Av mängden jag slog bort samt hittade gick jag nästan jämnt ut.

Fötterna värker infernaliskt så de tio år gamla skorna jag hade kanske har gjort sitt. Vill bara inte spendera pengar på golfskor, så lågt vill jag inte sjunka. Nästan nog illa att jag tvingades köpa en sådan där keps av känt golfmärke med bara skärm vad-de-nu-kallas när jag en solpressande dag glömt min egna neutrala Craft. Har accepterat handsken av det faktum att jag får skavsår utan.

I vilket fall, förlorade bollar till trots gick det ändå rätt bra. Jag fuskade dock på så sätt att jag slog ut (läs bort) en, två, till och med tre bollar för att sedan fortsätta på den som slutligen behagade hålla sig från skog och vatten - och räknade från den. Efter första rundan förlorade jag nog lika många sammanlagt på de följande tre. Hyfsat ok ändå tycker jag.

Igår ringde fritids, Ronja hade ramlat och fått ett jack i ansiktet som troligtvis behövde mer än ett plåster. Det faktum att vi varit så förskonade från skador och sjukdomar hos vår Lilltjej gjorde mig, och också Johan när vi senare pratade, rätt ställda. Eftersom det var hans vecka hanterade han det och hämtade henne, men vi båda hade känt oss villrådiga inför den nya situationen. Vart ligger akuten? Eller ska man till en vårdcentral? Förskonade som sagt och mammahjärtat ömkade för sin Lilltjej medan fadern uppdaterade frekvent.

Med femton lager solkräm var vi redo för ett antal timmar på en fotbollsplan. Skugga existerade inte så stundtals ångrade jag att jag inte tagit med paraplyet som jag avfärdat som allt för fånigt.

Småtjejerna kämpade på jättebra och körde frekvent ned sina huvuden i den framtagna vattenhinken.

Lilltjejen genomgick någon förvandling till de två sista matcherna och började plötsligt ta för sig på ett helt annat sätt och drev bollen hela vägen till mål - så många gånger att jag tappade räkningen! Både tränare och föräldrar kommenterade och undertecknad fattade ingenting. Från att hjula och studera skalbaggar till full fart och fokus. Undrar vad det var i det där vattnet egentligen.

Obligatoriska foton efteråt och självklart ville de sedan att morsorna också skulle posera!

Ännu en högsommarvarm vecka går mot sitt slut. Ett kortare besök av välbehövligt regn och svalare temperatur påminde hur bortskämd man blivit. Köpte ny cykel att ha här och det blev att pedala till skolan för första gången. 

När värmen ska hålla i sig över helgen vad gör man då? Jo man ställer sig en stund på rangen för att sedan åka till Bounce! Inte helt otippat kunde vi nyttja studsområdet hur vi ville med endast några barnkalas på plats. Freerun och hinderbanan var helt tom så fick full fokus av hjälpkillen. Galet roligt och svettades som en gris!

Väcker min Lilltjej morgonen efter och sömndrucket stolpar hon direkt ur sängen och till bordet för att fortsätta bygga. Kvällsresten efter fotbollsskolan också, morgonen efter igen för att till kvällen äntligen vara komplett. Dessförinnan klämde vi in en tur med Blå tåget som hon länge sett fram emot och hon blev inte besviken. Tycker själv det är lika roligt och intressant varje gång.

Innan detta hann vi med simskola och efter våra respektive aktiviteter väntade minigolf med Isabellas familj där också Evelina följde med. En käck liten äventyrsbana nere vid Stensjön med kanotuthyrning som vi absolut lär besöka en annan dag.

Skönt att väl hemma bara vara, slumra i solen och soffmysa till film med Lilltjejen tryckt intill. Känns att man inte är van vid solen...

Hämtade Lilltjejen vid Stenaterminalen och berättade på vägen hem att jag laddat ned en ny app som hon kanske kunde kika på. Tillsammans gjorde vi det och kom fram till att man ju behövde ett Lego. "Då får du väl leta fram det då!" och med det klassiska "fisk, fågel eller mitt emellan" kunde det snabbt hittas. Hann inte mycket på grund av middag och läggdags men det verkar motsvara förväntningarna. Ska bli kul att se hur hon hanterar och tycker om det, men hittills är det odelat positivt.

Så har vi lämnat östsidan och landat hemma i väst igen. Det har varit en mysig vecka och tiden gick fort! Älskar vägsträckningen längs Vättern vilkens utsikt alltid gör mig glad. På vägen upp var den höljd i dimma men idag, perfekt! 

Tog den sista dagen inne i huvudstaden där fötterna värkte som besatt efter Nordiska- följt av Vasamuseet. Hade siktet inställt på Vasa men när Lilltjejen såg Nordiskas fantastiska byggnad ville hon dit vilket var ett lyckodrag. De hade flera riktigt bra aktiviteter för barn där vi bland annat hittade flera gömda ägg och uppnådde titel av Tidsdetektiver då vi löste vem som stulit den gyllene marsipanen. Ledtrådarna förde oss kors och tvärs genom museet vilket gav goda möjligheter att också bese utställningarna. Flera timmar senare kunde vi fascineras av Vasaskeppet och som Lilltjejen sade upprepade gånger: "Jag kan knappt tro att det är verkligt!"

Väskor uppackade, handlat, tvättat bilen och tvättmaskinen går. En lite hostig Lilltjej sitter intill och kollar på film, senare kväll då ingen simskola väntar imorgon bitti. Har själv så gott som tillfrisknat från min förkylning som jag lägligt nog fick i Stockholm. De medhavda löpargrejerna blev liggande synd nog men bättre att vara frisk nu inför nästa releasevecka. Från noll träning på över en vecka till sex combatpass på en annan. Med tanke på hur mycket mindre jag tycker om denna release finns risk att jag kommer finna det rätt tröligt... Men om inte annat får jag nöta in koreografin ordentligt.

Jag har lätt gått upp minst fyra kilo under dessa dagar! Men vem kan motstå bara åsynen av alla de olika munkarna som ligger där och bara ser så fina ut? 

Att man sedan också bakade tre sorters bakverk satte de sex munkarna i ett annat (överflödigt och diabeteslikt) ljus!

Chokladen krävde tre försök! Olika recept varav det sista slutligen fungerade - vanliga muffins. Så nej, man lyckas inte alltid när man bakar, men avfallskvarnen blev nog positivt överraskad i alla fall... Misstänkt likt blodpudding ligger försök nummer två och skäms i vasken.

Innan bakfrenzyn drog vi faktiskt och bowlade lite och undertecknad var verkligen långt ifrån sin senaste prestation. Alla barnen besegrade mig! Eller ja, som schysst vuxen ville jag ju inte trycka ned de små livens självkänsla så, ja, anpassade mitt spel litegrann. Kan man säga. Typ.

Idag blev dagens bak med Otto en Toscakaka. Så gott det är! Hade lätt kunnat äta mer än de två, tre(?) bitarna det blev. Lyckades att misslyckas med brända mandlar...jag som trodde mig fått kläm på tekniken. Morr!

Nina hade shoppat de där ansiktsmaskerna som bjöd på skratt och skeptiska avkommor. Ronja förstod verkligen ingenting, men det där med ansiktsvård inget hon är direkt van vid att se hemmavid när det vad mig betraktar räcker med lite vatten i ansiktet - kanske med tvål någon gång.

Lilltjejen fick en enhörnings-onepiece av sin snälla moster, och när hon efter att ha burit den hela kvällen också ville sova i den vet man att hon älskar den. Det roliga är att svansen går att ta loss vilket ser lika kul som brutalt ut. Självklart lyckades hon applicera det slajm ungarna fick av mig på den, så efter test av stinkande vinäger lyckades det bättre med galltvål. Min kära syster flyttade svansen inför tvättmaskinen...