En tidigare elev och vän på FB hade kommenterat ett inlägg från Sverigedemokraterna varav det poppar upp i mitt flöde. Jag ger mig aldig in i trådar som dessa då det helt sonika är meningslöst. Majoriteten är blinda och döva för sakargument och ser minsta försök som en provokation och anledning att klassificera en som "inte för, då är du emot". Just denna fråga råkade jag dock läsa om och kunde därmed inte låta bli att kommentera. Dumt, jag vet då det inom trettio sekunder mycket riktigt kom det nyanserade motargumentet att det mycket väl handlade om att tillmötesgå "icke svenska barn". Frågade var i artikeln detta stod varav svar uteblev.

Varför jag inte kunde hålla fingrarna i styr var när jag såg de snabba kommentarsskrivarna mycket riktigt vrida skolledningens beslut till att handla om islam och att tillmötesgå nyanlända. Blir så ledsen att se hur SD tar sina chanser att hitta stöd för sin agenda genom att utnyttja människors brist på källkritik. Det är en sak, lite att jämföras med företag och lurendrejare som passerar diverse gränser i jakt på profit. En annan sak och som gör mig mest ledsen är just alla dessa som kommenterar som så uppenbart hugger på SDs bete och utan förbehåll underblåser dem. Skolchefens namn, mailadress och telefonnummer läggs ut i tråden, versaler, arga emojis och utropstecken florerar.

Jag kan själv tycka att luciatraditionen är mysig, men jag skulle inte gå i taket om den uteblev och Lilltjejen skulle knappast heller gå under. Lika delar mysig som ett stressmoment med majoriteten av knoddar stående likt rådjur i strålkastarljus medan föräldrarna försöker klämma till den perfekta Instagrambilden. Undrar hur många lussefiranden som föregåtts av skrik, gråt, hot och mutor i hallen medan tomtedräkten trycks på av stressad småbarnsmamma med svetten rinnande mellan brösten och de torra lussekatterna klämda under armen. Mysig tradition värd att skapa upprop för att bevara?