Sjukt nöjd med mig själv som kommit ut på tre löprundor denna vecka. När det är så lugnt på mötesfronten passar jag på under lunchen. Första försöket häromveckan irrade jag omkring inne på SKFs område. Denna gång tuggade jag helt sonika längs Gamlestadsvägen bort mot Alelyckan. Åt det hållet kan man inte göra så mycket mer än att springa fram - och tillbaka. Såvida man inte känner för att avnjuta uppförsbacken till och sedan runt Kortedala. I den formen är jag inte riktigt.

Drygt fem kilometer fram och tillbaka är rätt lagom men vill ändå gärna ha några kilometer till. Hörde en annan löpare tala om en närbelägen kyrkogård man tydligen kunde snurra på så googlade fram riktningen och testade idag. Kvibergs kyrkogård var ju enorm!  Lite kuperad dessutom vilket jag inte är så förtjust i, men där kan man verkligen snirkla sig omkring och tugga kilometrar. Höll mig nästan till ytterkanterna och fick lite drygt sex kilometer. Upptäckte att det fanns fler ytterkanter att utforska - och fler backar men känns bra med ett ok alternativ. Tycker det är mysigt på kyrkogårdar och kan föreställa mig hur vackert det kan vara där under sommaren. Trots att den var så stor skapade dess planering och kuperade ytterkanter många fina områden för alla dessa begravda. Visst kunde något fält med de nästintill likadana stenarna paraderande i linjära rader ge ett deprimerande intryck, rad efter rad efter rad, men också vemodigt på något sätt. Alla dessa människor, alla dessa personligheter, liv och erfarenheter som låg samlade där. Själv känner jag inte att jag behöver någon sten eller grav för Lilltjejen att känna skyldighet att förvalta. Jag kan låta min aska göda någon trevlig buske eller något. Varför ska man behöva gå till en grav för att minnas och visa aktning - eller vad man nu gör? Minnas kan man väl göra var dom helst och den där aktningen märker jag inte ändå där jag ligger. Men jag har också förstått att det ligger mycket symbolik och tröst i att ha en plats att gå till, till och med där den man minns och saknar faktiskt finns - i mumifierad eller pulvriserad form.