Betydligt fler när jag vikarierade igen på Odinsgatan i lördags. Tror jag redan sagt det men denna release är verkligen tuff för axlarna! 

Målet var sedan Stadsbiblioteket men det var ju tydligen Trettondagen och sedermera stängt, typiskt nog. Fick bli Konstmuseet istället som jag aldrig besökt. Ganska mysigt att vandra omkring där. Förstod inte fotoutställningen liksom de andra abstrakta och ibland intetsägande verken. Förundrar mig över alla gränser hur flera lager nyanser av vitt på en stålplatta säkerligen värderas till femsiffriga belopp. Kan inte förmå mig att gissa på sexsiffriga - SÅ knäppt kan det väl inte vara? När jag kom in i det ljusa rummet med de vita skapelserna på väggarna trodde jag det var akustikplattor eller något!

Just tror min fascination över det obegripliga yttrar sig i min undran över vad som rört sig i hjärnan på den som skapade. Man måste ju tänka på ett speciellt sätt för att förmå sig till att måla vita tavlor eller arrangera porslinsskrot i ett torn.

Nåväl, en Lilltjej möttes av en lapp innanför dörren med snöre att följa. Genom dörrar, mellan bordsben och över soffan till skafferiet där hennes egna lilla symaskin väntade. Sedan låg resten och väntade på sängen. Från Johan ville hon ha med sig Stefans present - experimentlåda som hon inte kunde hålla sig med att testa. Förberedde en blandning som antingen skulle skakas - i minst tjugo minuter! Eller stå över natten.

Eftersom det är studiedag imorgon kunde vi vara uppe längre, jag kompar tid från jobbet och är hemma med henne. Hon hade svårt att bestämma sig vad hon ville börja med imorgon, experimentera eller sy, svårt beslut som diskuterades ända till sömnen infann sig. Min fina Lilltjej, min fina sjuåriga Lilltjej!