Fåtöljmys

Om inte filten hade räckt så tillser två grå värme till mina ben. Den tredje grå i min säng och en Lilltjej i sin. Nöjd efter dagens combat i Frölunda som blev en teamning med Elin och varenda låt utbytt förutom nedvarvningen. Tur man har några i ryggmärgen att plocka fram.

Det ser lite...ynkligt ut. Nästan lite fel. Dukat för två, mig och min dotter. Igen kommer den där känslan och insikten att det nu bara är hon och jag. Likaså när vi var på väg till Stockholm. Det är en trygghet att vara två vuxna. Att ha någon att fråga, be om hjälp och förlita sig på. Nu är det bara jag, har bara mig själv att lita på. Det känns ok, mer bara den där känslan att det liksom är, tja, fel. De ser så...ensamma ut de där två tallrikarna. Samtidigt känns det också mysigt, att det är hon och jag mot världen liksom. Vi sitter där och äter våra fiskpinnar och pratar lite om sådant som en femårig känner för.
Från soffan efter middagen kommer det: Hur kommer bebisen in i mammas mage?" Hade hoppats att Johan skulle få den frågan! Vi borde kanske synkronisera oss utifall...
Så många tankar, funderingar och - konstateranden. Ord man önskar man kunnat fånga med inspelning, komma ihåg tillräckligt länge för att skriva ned. Spontana tårar i saknad efter dagiskompisar, kusin och gudmor Ida, farmor och farfar och sin pappa, till att kiknande av skratt om och om igen låta sig falla baklänges ned i soffan.
Min Lilltjej, min duktiga, glada, tokiga, matkinkiga och goa Lilltjej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0