Trötter


Såg att det kommit snö under natten men inte hur mycket det faktiskt var. Då snöröjaren inte varit framme ännu var det tokkört att komma upp för backen. Grannen i hörnet hade kämpat en stund men de hade inte ens dubb. Dubbelt tokkört. Det var bara att vänta men behövde som väl var inte så länge. Väl plogat slirade vi oss upp. Då var jag försenad och medan jag sniglade längs väg 190 kämpade mitt inre en kamp. Ännu ett tråkigt löparpass kontra one-time-opportunity Mustafa Mohammed som tränare. Då metorn lägligt nog fått ställa in och därmed sluppit vänta i snön då jag skulle hämta honom på jobbet hade jag inget som hindrade mig att skippa träningen. Dessutom hade jag träningsvärk efter PT-sessionen. Och var rätt trött. Och skulle bli tvungen att parkera en halv dagsmarsch från jobbet efter genomförd träning. Sade jag att jag också var grymt omotiverad?
Vid skiljevägen, rondellen som innebär jobbet åt höger och stan rakt fram höll jag höger. Började svänga höger. Och plöjde genom plogvallen tillbaka till rakt fram. Blev sen till passet men fullföljde!
(Belöning!)

Mustafa körde teknik och intervallträning. Tre minuter i såpass lugnt tempo att man hade utrymme för tre ökningar. Därefter två minuter, en minut och sist två trettio sekunder på maxfart. Trettio sekunders vila (en minut?) mellan varje. Detta upprepades tre gånger. Döm min förvåning när jag, jag fann det ganska roligt!
Med högre tempo på detta sätt skulle då kroppen finna det vanliga tempot rätt behagligt. Eller som han sade: "Istället för att göra milen på trettio minuter gör jag den på 26-27." Eh, just det tyckte vi andra.

Apropå citat måste jag dokumentera ett uttalande av en kollega. Säger inte en icke insatt så mycket men vi som var där och hörde garvade gott.
"It doesnt matter if all the KPIs are green if the system sucks." 

Är duktigt trött i kroppen nu. Träningsvärken från PT-sessionen visar med all tydlighet ett behov och möjligheten att slippa ryggsmärtorna ter sig allt mer logisk. Det är dock bara dagtid som skulle funka och möjligheten till flex på jobbet ger ingen utsäkt. Då återstår bara kostnaden som jag tycker är hutlös, nästan förolämpande rent ut sagt. Känner mig gammal. Och trött. Var det inte vid denna tid jag lade mig förra  fredagen, kvart över åtta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0