Fåtöljhäng har hunnit bli sängläge


Får som sagt dokumentera lite civila bilder också. Också snapshot på en Linda i ytterst välbefinnande. Blivit helt klart mer nöjd med tillvaron sedan jag lade ner läsande av många bloggar, Instagram men framför allt Aftonbladet och Expressen. Nyheter och inte skvallerpress erhålls numer från radio P1 när jag brummar till jobbet i ottan. Så lätt sugs man in att lägga massa tid på att följa andras liv att man glömmer sitt eget. Många av mina kontakter är naturligt nog knutna till instruerande och exibitionister som vi är flödar statusuppdateringar och bloggar med selfies, gröna smoothies och salladstallrikar. En del bloggar är tänkta att verka inspirerande för hälsa och träning men jag insåg att effekten blev det motsatta. Liksom hashtag för Nordic Wellness på Instagram blir det som jag nämnt tidigare för mycket. För mycket uppdragna tröjor och svankande ryggar, för många spända armar och putande läppar. Hyckleri kanske av en som sprutar selfies i vart och vartannat blogginlägg. 
Missförstå mig rätt, lagom tränade och välmående avbilder är både snyggt och ok att vilja visa. Jag tillhör bara inte längre målgruppen som ser alla dessa ankposer som inspirerande. 
Kanske jag bara är avundsjuk. Jag är ju faktiskt grymt imponerad av den disciplin som hård träning men framför allt rätt kosthållning kräver. För mig är det sistnämnda ett mål jag ser lika fjärran som att kunna gå ner i split igen. Det kräver helt enkelt en större insats än jag anser mödan lönt. Avundsjuk och lat. Ett tydligt exempel på det sistnämnda: Inte käkat någon middag idag. Ligger här med missnöjt knorrande mage för att jag inte orkat att ens bre smör på en sketen limpskiva. Inte bara inte orkat, känner ju inte för tråkiga mackor. Var är potatisgratängen, köttbiten som badar i sås?
"Lathet och kräsenhet blev hennes död, svalt ihjäl för hon inte orkade smöra sitt bröd" - texten på min gravsten.

Imorgon blir det vab igen som sagt. Lördag till söndag blir Johan borta på fotbollsläger med sina tjejer. Oj vad jag kommer längta till min egna helg på Vann! Tycker det är lite konstigt att jag inte redan är ute och promenerar med John Blund efter nattens icke-sömn. Måste vara endorfinerna och kicken från passet som fortfarande sitter i. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0