Stadsjakten 2013
Det är inte många muskler som inte ömmar just nu hos tant och farbror Iglamyhr. Sex timmar av klättrande, springande, bollande, paddlande, hoppande och så vidare kommer garanterat att kännas både en och två dagar efter denna. Men oj vad roligt! Grymt initiativ av en kille och tjej som tyckte Göteborg behövde något kul att engagera sig i.
Registrering för drygt hundra lag där t-shirt, nummerlapp, armband och dricka erhölls. Inga andra färdhjälpmedel än kollektivtrafik så som buss och spårvagn var tillåtna. Johan hade sitt årskort medan jag klarade mig med ett dagskort.
Jakthövdingen figurerade ute på gatorna och kunde utmanas om man träffade på honom. Vi varnades dock för kusliga påföljder om vi förlorade. Nu träffade vi aldrig på honom när vi väl var igång så vi behövde inte fega ur.
Marlene, platschef i Partille och instruktör stod för grym uppvärmning. Med sin utstrålning och sitt engagemang visste hon hur hon skulle få oss grönklädda att röra på fötterna.
När starten så gick satt plastfickor med ledtråd och stadskarta i stängslet för alla att rusa fram att hämta. Femton ledtrådar som skulle leda till en plats där en utmaning väntade. Flera av ledtrådarna var riktigt svåra, exempelvis " "Bullshit!" Sade Robin Hood till Wilhelm Tell under den stora fotbollsturneringen." Den knäckte vi faktiskt aldrig utan andra lag avslöjade den sedan.
Vi började med att sprinta till Esperantoplatsen ("Stadensinternationellaspråktorg"), där Santa Maria sponsrat med ett kryddidentifieringstest. Dock var så många andra lag före så vi drog vidare. Med buss och fötter hamnade vi på andra sidan Göta Älvbron ("År 2020 kommer denna 910 m långa sak ersättas. Nedanför och österut hittar du bolaget.") Där var vi helt ensamma och en liten elbil skulle manövreras i slalom, backas och så mera slalom tillbaka.
Vi träffade på flera geocachare innan starten, bland annat en från Gråbo vi ofta stött ihop med tidigare. Därför var det föga förvånande att vi snabbt stötte ihop igen på nästa vi tog i ordningen vilken ledtråd endast bestod av koordinater. Där var dock en av de svårare utmaningarna enligt mig, lära sig tio tjeckiska ord!
Jag med mitt guldfisk minne hade aldrig klarat detta utan Johan, för som tur var fick vi ju hjälpas åt att memorera och rabbla upp dom. Vi började med fem var. Sedan blev det tre för mg och sju för honom, varav han satte åtta och jag två. Bedömaren var rätt schysst också tack och lov. Sedan blev det rask promenad till en fotbollsplan för att jonglera fotboll tio gånger, varannan träff. Om man inte klarat det efter tre minuter fick man gå vidare till nästa. Hade Johan fått jonglera med sig själv hade vi klarat det på en halv, men då utmaningen nu var fotboll och inte längdåkning gick det också därefter. Tre minuter senare gick vi vidare till fotbollsmålet, jag med värk i pannbenet.
Där skulle man träffa fem valfria markörer och samla ihop tusen poäng. 200 för de marknära och 500 för de höga. Den var ju överkomlig i alla fall.
Buss tillbaka till centrum och Gårda brandstation där vansinnigt snygga brandmän in tighta mörkblå t-shirts och rumpnära byxor tog emot och tilldelade uppgifterna.
Byxor, jacka, hjälm och syrgastuber. Upp till tornets fjärde våning för att läsa nästa uppgift och hämta en lapp. Ner igen och dra en docka en sträcka där jag knappt hann läsa instruktionen förrän Johan grabbat tag och dragit iväg. Jag fick lufsa bredvid som ett fån. Ny lapp och vidare till nästa. Med vatten från brandslang spruta omkull en kon ett antal meter bort. Ny lapp och sprint till ett bord med en fråga. Rätt svar gav ännu en lapp och så vidare till sista uppgiften där alla insamlade lappar skulle läggas i rätt ordning. Lätt som en plätt: Rädda - Larma - Varna - Släck. Grymt snabba hade vi varit vilket jag gillade att höra från brandmanskalendermannen.
Nästa anhalt blev Nordic Wellness anläggning på Olskroken och där blev det lång väntan. Välbehövlig vila dock efter brandstationen för NW:s utmaning knäckte oss rejält!
Tur att den anläggningen är så liten eftersom Johan fick bära mig mellan stationerna. Situps, jämfotahopp, burpees, chins och så det mest knäckande: Jägarvila, tillika stolen. Därefter var benen döda, borta, adjöss.
Spårvagn till Kviberg där beachvolley och klättervägg väntade.
Lång kö vid klätterväggen gjorde att vi drog till volleybollen först. Åtta träffar på eller i korgen på andra sidan. Fem bollar var sedan fick man kuta över till andra och prova därifrån. Efter några vändor fram och tillbaka var vi i hamn. Bort med värsta sanden från svettiga fossingar och så tillbaka till klätterväggen. Nio bokstäver högst upp på den långtgående "enklaste" väggen, mitt emot den på den enda suddiga bild jag hann ta i farten.
Bokstäverna skulle sedan pusslas ihop till ett ord, men tack vare deras sätt att fästa bokstäverna behövde vi inte klättra upp till allihopa, phuu!
Bokstäverna skulle sedan pusslas ihop till ett ord, men tack vare deras sätt att fästa bokstäverna behövde vi inte klättra upp till allihopa, phuu!
Tillbaka till centrum igen och "De stora grodornas boende" som visade sig vara där Paddanbåtarna utgår. Där väntade en kajak i tre delar som skulle sättas ihop, paddlas runt ett mål och tillbaka och sedan tas isär igen. Johans del hade spruckit så han var duktigt blöt om rumpan när vi var tillbaka. I sådan lägen är det bra med svarta kläder för det rent visuella, hehe!
Nu började tiden rinna ut dock, så vi sprintade genom lördagsshoppande göteborgare rätt in i Nordstan där Johan, som gjort det förut, enkelt tog sig runt den lilla banan med Segway.
Tio utmaningar var ett krav för att få en officiell sluttid. Vi fick ihop nio, frustrerande nog på de sex timmarna vi hade till förfogande. Vi tappade dyrbar tid på Esperantoplatsen och väntan på en del platser.
En goodiebag fick vi alla som belöning i alla fall och stelbenta linkade vi i pensionärsfart tillbaka till bilen. När man väl slappnade sade benhinnor och vänster knä ifrån på skarpen. Alla kroppens muskler på det och vi var en synnerligen ynklig syn.
Man fick passa på att fylla på när man fick ofrivillig vila, innan utmaning, på buss eller spårvagn. Otroligt tur med vädret hade vi, kunde inte bli bättre.
Nu ska jag strax göra Johan sällskap i sängen. Ååh vad jag ska sova gott!
Kommentarer
Postat av: Elin
Åh, det låter sjukt jobbigt men sjukt kul :)
Postat av: Linda till Elin
Precis så var det! Så nästa år ska du också stylta omkring dagarna efteråt! :)
Trackback
