Lite nu, mera sen

Skriver nu medan nattning pågår. En halvtimme har passerat och sovtendenserna är sådär. Då Gränna verkar vara Internets svarta hål har jag inte fått iväg ett endaste inlägg.
Men en sak är säker och det är att min rumpa inte är gjord för cykling. Köpte ny sadel som skulle vara snäll med svanskotan då den är typ tvådelad. Så långt verkade det ju bra. Satte mig upp för första gången på ett antal år och kände direkt hur höftknölarna(?) protesterade. De där benen i höften man faktiskt sitter på. Aj.
Det bådade med andra ord inte gott inför lördagens tur på Visingsö, och mycket riktigt var det omöjligt att till fullo njuta av upplevelsen. Försökte lägga mer belastning på benen för att minska sittrycket och lagom till vi var klara med södra delen hade jag dessutom fått duktigt ont i höger knä. Ett knäpp för varje varv och smärta när det sträcks. Och vem har sagt att cykling ska vara skonsamt för lederna? Pah!
Den längre etappen återstod dock efter välbehövlig sen lunch så det vara bara att bita ihop. Som tur var kunde allt annat inte vara mycket bättre. Vädret med strålande sol och vindstilla och mycket lite turister på de begränsade vägarna. Lilltjejen bara hängde med mil efter mil och nickade till emellanåt. Cykelstolen vi köpte var lite dyrare men grymt bra då den bland annat kan vinklas till mer bakåtlutande läge.

Lite drygt fem mil och alla existerande geocacher utom en blev det och Visingsö kan sammanfattas med orden idyll och fridfullt.

Jag har sett betonggrisar, betongänder och betongsälar. Gränna bidrar med betongbärkorgar, klart tjusigast!

Mycket mysigt också att träffa farbror Olle, huvudsyftet med vårt besök i Gränna, åttiosex år fyllda men ändå så pass pigg. Bjöds på mumsig trerätters och det var så fint att se Lilltjejen med honom när blygheten släppt. Olle är ju väldigt lik pappa så man fick nästan en liten glimt av hur det kunnat vara med en morfar för Ronja.
Blev ju lite prat om familjen och pappas bakgrund. Tänk att ha tio syskon. Pappa var yngst.

Vi övernattade på Grännagården, ett litet hotell med små men fräscha rum. Fixade en banvakt med hjälp av Skype så vi kunde slinka ner och äta gott innan det näst bästa med hotell avnjöts: De silkesmjuka och fräscha sängkläderna.

Hemkomsten blev ganska sen igår och Lilltjejen höll sig vaken vilket resulterade i mycket dålig sömn när hon väl somnade. Vi tog några timmar var och är följaktligen ganska möra nu. Ändå är vi snart uppe i en timme nu i hennes säng utan att somna. Någon av oss.

Mitt knä gör fortfarande ont och knäpper dovt när jag rätar ut det vilket stör mig enormt. Imorgon har jag pass och vill inte att det ska kännas av då. Skärpning knäet!
Mer bilder kommer senare då jag kör via datorn, om hon nu behagar somna någon gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0