Njäe

Hej Linda!

Fick en chock när jag gick in här och läste vad som hänt.

Bra att du emellanåt vekar må relativt bra?! Kanske för du inte kunnat gjort något annorlunda, inte behver älta något som du gjort. Sen är det ju fruktansvärt det han har gjort och är fullt kapabel att stå till svars för. Ställ alla frågor du känner för och kräv svar! Så du sen kan gå vidare (på vilket sätt du bestämmer dig för).

I somras skulle jag och min man skilja oss, vi bara bråkade och bråkade, då kände vi båda att vår snart 2-åring skulle klara det galant att det skulle bli tuffare för 3,5 åringen. För han förstod mer. Men jag är ingen expert vare sig på det ena eller det andra, men det var min känsla.

Jag känner enormt med dig! Har ju följt din blogg jättelänge och läst den dagligen. (var bortrest över nyår därför såg detta nu)

All styrka till dig och tänk på att du har din underbara dotter som kommer följa med dig hela ditt liv!

Stor kram!



Hälsningar Karin

Tack för dina ord!

Förstod det som att du och din man ändå jobbade er igenom er kris och aldrig skiljde er? Måste ha varit en tuff resa det med.

Ja, jag mår förvånansvärt bra, kanske för att jag just nu inte kan göra särskilt mycket. En form av väntan eller lugn innan storm kanske.

Hej igen :)

Ja vi bestämde oss till slut för att skärpa oss och göra ett försök. I vårt fall var det att vi levde under mer eller mindre ständig irritation. Så tärande och världens energitjuv! Det bara kom till en punkt där det var dags att antingen bryta upp eller göra nåt. Även om man har barn så är livet för kort för att leva halvdant. Jag tänkte mig några dagar framåt inte om 10 år, hur det skulle bli om jag skiljde mig. Det är ingen ide det vet ingen ändå.

Får en känsla av att du kommer må ok genom dethär för du har inget att älta.

/Karin