Idag

Min tösabit har varit en ängel hittills. Jag har bara inte kunnat lägga ifrån mig henne förrän typ en halvtimme sedan. Trygghetsbehov skulle väl en del kalla det. Hann förutom mitt miniinlägg i morse sleva i mig en tallrik fil. Hemma igen från Borås fick jag trycka i mig en Billys Hawaiislice (hello singel/student!) medan tutte serverades femton centimeter söderut. Och av de uppvärmda resterna av indiska take away blev det så här mycket rester kvar. Min mage har krymt av att inte hinna äta, eller så smakade det helt enkelt inte lika mumsigt som när det var fräscht.
Med fotoblixten ser det nästan ut som en mörkare utgåva av ett ordinärt blöjinnehåll. Mums.
Om någon undrar så är det Monicas röda vinbärssaft jag dricker till. Den är sketasgod! Goda ögon skönjar Fia effektivt kamouflerad mot pärmens svarta pärm. Jag vet inte vart hon fått ovanan att sitta på bordet. Verkligen inte!

Samspelsmottagningen låg bara ett stenkast från den där Pinocchiostatyn. Tyckte den var rätt fräck faktiskt, men förväntade mig mera färg. Oavsett fräck eller ej så var den dock inte värd alla de miljoner som kommunen säkerligen betalade. Ska han inte ha en hatt förresten?

Nåväl, den där mottagningen bjöd på dunkel belysning med tända ljus som månade om gemytlig och trygg stämning, och inte klubb av tvivelaktig karaktär som min beskriving kanske lät påskina. Barnvagnsparkeringen innanför dörren fick sin förklaring att de har sådana där samtalsgrupper av samma typ som jag eventuellt också skulle ha erbjudits i Alingsås. Nu var det dock den enskilda sessionsvarianten jag skulle introduceras för, så jag visades till ett större rum som inte kan beskrivas som annat än lekrum. Hörnsoffa, liten rutschbana, leksaker, mjukisdjur, dockor, kuddar och en stor "lekpool" som fashinerade mig enormt. Som en barnpool men i klätt skumgummi, så stor att man kan ligga däri! Som vuxen som en banan, men ändå. Med pläd och kuddar såg den inbjudande ut! Vill ha!
Det enda som avvek från lekrummets förväntade innehåll var kamerastativet som tronade i rummet. Här ska man interagera med sitt barn, och ibland dokumenteras allt på film för att kunna användas vid återkoppling. Jag kommer alltså säkert att bli filmad, men tror inte jag kommer att ha några problem med det. Har filmats vid både instruktörs- lärar- och andra utbildningar, och bortser man från störningsmomentet att höra och se sig själv så är det toppen att reflektera kring.
Denna nya psykolog var en ung, typ i min ålder och därför ung, hehe, tjej som verkade något omständig i att förklara saker och ting men ändå bra än så länge.
Upplägget blir tre första träffar med så kallade intervjuer där hon helt enkelt ska bilda en uppfattning om mig, min bakgrund och hela baletten så som jag fått göra med min nu för tillfället vilande psykolog.
Därefter blir det som jag förstått praktiska övningar varvat med samtal. Åtta träffar en gång i veckan. Av vad jag kunde utläsa av henne så det visst ganska ovanligt med en "klient" som mig som har så litet barn. Klart uttalat så uttryckte hon att det skulle bli spännande att arbeta med oss eftersom Ronja var så liten. Jag är också lite nyfiken på hur detta ska gå till väga, men får som sagt vänta några veckor tills hon klurat ut hurdan jag är och hur hon ska arbeta med mig.

Entrén hade två ingångar. När jag kom valde jag förstås den som inte hade denna finurliga hiss. Är det inte förunderligt vad man kan göra med dagens teknik? Trevlig resa Ronja! :o)

Har fått skriva detta inlägg i intervaller. Jag antar att det är i princip det som krävs för ett längre sådant. Problemet är bara att jag tappar tråden och flytet så alltihop bara känns hattigt och andefattigt.

Oo borde vara på väg hem från innebandyn nu och hoppas han klarar backarna! Det var rätt slirigt av blötsnön som fallit under dagen när jag kom hem. Då snöade det rejält! Mysigt men lite marigt när man är ute och kör. Fick samtal om ett blombud som ville komma förbi, men de avvaktar till imorgon efter min varning om backarna. Trevligt med blombud!



Så ett bakslag: Försäkringsbolaget går inte med på att betala/fixa skadan i golvet! Då de kommit fram till att skadan orsakats av sättning i grunden beviljade de inte ersättning. Happ. Så nu sätter vi hoppet till byggföretagets försäkringsbolag, dvs de som gjorde jobbet från första början. Annars återstår bara det tråkiga faktumet att betala tillfixningen själva. Jippi.

Tack och pris att hon varit så lätt idag annars hade detta varit en låång dag! Även om jag inte kunnat släppa henne många minuter så är det ändå mycket lättare att hantera när hon är nöjd av att bara bli hållen än när hon skriker hur man än gör.  otroligt, fantastiskt, vansinnigt mycket lättare! Men nu kom Oo äntligen hem och då blir det ännu lättare, bara faktumet att han är hemma! Ja, jag är Oo-beroende!


Kommentarer
Postat av: Hanna

Hej!

Jag har inte varit ute och surfat på sidorna jag brukar besöka på nästan hela hösten. Nu kom jag att tänka på dig och vips hade det gått en timma :-) Din blogg är så fängslande...och ändå har jag inte läst klart. Jag måste bara skicka ett STORT grattis till er lilla dotter! Vilken gåva! Må så gott och sköt om er!/ Vi från Skansnäs

2011-02-11 @ 12:39:47
URL: http://www.hannaholmberg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0