Summa summarum

Hinner inte skriva så ofta eller mycket jag skulle vilja, bara tråkiga stressinlägg när man haft tillfälle. Men ändå får man väl anse att det blir mer och oftare än det kunnat vara om lilltjejen inte varit så snäll.
Oo har snöat in totalt i Tower Defense på sin iFån, han äter, andas och lever för att placera ut sina apor och smälla ballonger. Ack!

Veckans Borås-möte började med att fru P nästan bad om ursäkt för att hon varit så burdus och "på" i sina frågor förra veckan. Öh, va? Snacka om att inte alls hålla med! Jag tycker snarare bara det är bra med raka direkta frågor och gillar de tankar de kan väcka och den självinsikt de kräver och främjar.

(Ska vi sätta igång snart eller?)

Sedan blev det den där metoden "Titta vänta fundera" där jag instruerades att placera mig på golvet med lilltjejen, intill för att vara tillgänglig. Sedan skulle jag då vänta på att hon skulle visa initiativ till något som jag kunde haka på. Det blev prat, en väldans massa prat där vi "ääooh"-ade med varandra framför kameran. Sedan tränades nacken med magläge varpå hon vände hon blicken mot en leksak som jag då interagerade med tillsammans med henne.

När kameran slagits av fick jag feedback. När hon pratar ska jag låta henne "prata" färdigt och sedan "prata" tillbaka, tystna när hon börjar igen och så vidare så att det blir en faktiskt "dialog". Lägligt nog blev hon pratsugen en stund senare varpå jag provade att inte "prata i munnen" på henne som jag alltid gjort och då höll vi på hur länge som helst! Det blev en egen mindre avancerad variant av You Tube-tvillingarna! Hihi!
Metoden handlar alltså om att ge sig tid se barnets behov, då man så ofta inte har tålamod eller förstår vad de faktiskt vill. Ett exempel jag fick göra var när hon låg på rygg och hade fäst blicken på en leksak, så där riktigt råstirrade som hon kan göra ibland.
"Titta vad hon jobbar, titta vad hon anstränger sig för att nå den" Säger fru P och jag höjer på ögonbrynen då jag bara tycker hon glor och sprattlar som vanligt. Jag ombeds flytta leksaken lite närmare och sprattlet intensifieras, ok hon kanske faktiskt vill komma åt den ändå! När små tecken på otålighet och frustration börjar synas och höras ger vi henne leksaken och med synbar tillfredsställelse hugger hon tag och drar den till munnen. I vanliga fall hade jag uppfattat otåligheten som "Nehej, nu är det inte kul att ligga ner längre, då gör vi något annat", vilket varit att plocka upp henne och gå runt eller flytta till sittern. Då hade hon alltså avbrutits i sina försök och sin "träning".
Så summa summarum verkar det handla om att lära sig tolka hennes signaler och uppmuntra hennes avsikter. Jag får frågan hur det känts när vi "pratat" och interagerat med leksaken, och visst är det roligare när man märker hur hon reagerar positivt och får respons tillbaka. Det är väl det som är poängen, att jag genom att lära mig tolka henne, öka vår kommunikation och därmed anknytning till varandra. Det var ju då bara det där inte helt lätta att just se dessa signaler och dessutom finna balansen för lagom utmaning för henne.
Just det, notera det där You Tube-klippet jag lade in. Innan lilltjejens ankomst var det något som bara gjort mig nere, arg, frustrerad och anti, så skåda mina framsteg, jag kan titta på andra bebisar hoho!


Det bidde en riktigt härlig eftermiddag och kväll med strålande sol och massa plusgrader.
Igår var det blåsigt värre, så min sväng in till stan för första gången med lilltjejen blev ingen hit, vi höll på att blåsa bort! Passade på att titta upp till kontoret för att ta upp våra nya planer för min föräldraledighet. Vi tänkte köra 2-3 från och med maj, dvs att jag jobbar måndag och tisdag och sedan Oo onsdag till fredag. Så kör vi så till oktober då Oo tar över heltid med lilltjejen i tre månader tills hon fyller ett. Känns som det kan bli rätt bra faktiskt!

(I ett blåsigt Göteborg)


Men nu är det dags för...






...fredagsmys!!












Kommentarer
Postat av: Anna

Riktigt kul att höra om dina möten och att du får sån konkret hjälp. Kram!

2011-04-08 @ 19:45:18
Postat av: Stoffe

Hmmm....om jag inte minns fel så var det någon som sa att just det där jollret och att folk "pratar" med sina barn i den åldern......

Ja, vi lämnar det där tror jag :P

2011-04-08 @ 21:30:33
Postat av: Stefan

Du har snart mer givande konversationer med Ronja än med fru P. :)

2011-04-08 @ 21:39:42
Postat av: Linda till Stoffe

Mm, ännu en sak att äta upp va? ;o)

2011-04-08 @ 22:09:53
Postat av: Stoffe

Japp, utan tvekan. Fast jag kan spara mig lite :P

Nej det lär du inte få höra så ofta. Jag har garanterat en hel uppsjö med andra saker jag kan komma på ;o).

Men skönt att det börjar lossna lite, bara å ta ett steg i taget i din takt.

Sen när nummer två kommer så kommer det funka fin fint :)

2011-04-08 @ 23:24:40
Postat av: Anna i gbg

hmmm... nu ska jag skriva nåt läbbigt... jag stod vid korsningen allén- södra vägen, efter trägårn igår med bil och väntade på grönt... en kvinna med barnvagn gick precis över vägen/övergångsstället och jag fick för mig att det var likt dig- fast jag inte känner dig annat än från bilder från din blogg... hade läst din blogg innan jag åkte hemifrån, så jag tänkte först att det var därför jag reagerade på kvinnan med barnvagnen... tänkte inte mer på det sen, förrän jag nu ser att en av dina bilder är från typ den platsen och det är från igår!!!! (För visst är det vid Heden du tagit bilden? Bara 100 meter eller så från där jag stod i korsningen.)Kan det ha varit så att du gick över gatan precis när jag stod och väntade vid rödljuset??? Huuu... haha... vilket sammanträffande isåfall ;-)

2011-04-08 @ 23:49:40
Postat av: Linda till Anna som såg mig!

Hohoho, det var säkert jag! Gick mycket riktigt över där strax innan jag tog bilden, på väg tillbaka till bilen. Minns inte riktigt vad klockan var, efter ett kanske?

Nästa gång får du tuta! ;o)

2011-04-09 @ 09:18:50
Postat av: Anna i gbg

Klockan var runt 14- för jag började jobba strax efter 14 och var på väg till Storgatan, vid Mornington där... så det var nog du! haha... vad kul! Jag ska tuta nästa gång... så är det en helt annan brud nästa gång som undrar varför jag tutar och vinkar- hihi ;-)

2011-04-09 @ 12:14:20
Postat av: Linda

Haha, eller lika väl jag som undrar vem 17 som tutar! Minnet är bra men kort du vet! :o)

2011-04-09 @ 14:27:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0