Klar, kall och vacker morgon! Minus en grad på sina ställen och tjocka dimslöjor över landskapet. Hela dalen under Angeredsbron mot Kungälv i norr och Götet i söder var helt dolda. Vajjert!
Maja fortfarande oförändrad, sov på min arm till fyratiden då jag blev tvungen att gå på muggen, lade sig sedan tillrätta på den (armen alltså) igen och sov vidare två timmar till då jag fick lyfta ned henne. Hennes typiska smackande föregår allt som oftast en spya, och en liten gräsfylld hög hamnade på golvet. Hon är som vanligt alltså, förutom bakbenen och generellt mer "lågmäld" i humöret.

Apropå djur (lite långsökt kanske, men ändå), så pågår hummerfisket nu för fullt. Jag måste erkänna att jag aldrig ätit "ren" hummer så där som jag ser den framför mig, hel på en tallrik på ett tjusigt framdukat bord. Elin och Andreas nyårsmiddag för två år sedan är det närmaste, och där var det förvisso tjusigt dukat bord och vansinnigt gott, men ingen överdimensionerad kräfta på fat. Har en känsla av att den är ganska överskattad och liksom kräftor och räkor mer en grej liksom, eller får jag hela västkusten emot mig nu? Får väl dra en jämförelse med älg också då där själva jakten verkar vara grejen istället för själva köttet. Men då hummerfisket sker med tämligen harmlösa tinor springer jägarna med hagelpatroner eller vad de nu har i gevären, och leddjursjägarna kan då istället bli desto brutalare vad jag har hört. Konkurrensen om platserna, antalet tinor, sabotage och knytna nävar som hytter, allt för dessa mörka kloförsedda varelser. För en oinsatt nästan lite charmigt att det kan vara sådant blodigt allvar bakom detta.



(En annan hummer)



Psykologen idag som sagt. Och har som sagt lite svårt att motivera dessa samtal längre. Tycker ju jag berättat allt, har inte haft någon dipp på länge, jaja, på grund av att jag inte varit i kontakt med något barn. Jag inser väl på ett plan att det inte är så enkelt och så lätt avfärdat efter tre-fyra samtal. Men å andra sidan varför inte? Men så igen, varför skulle några samtal där jag bara berättat om barndom, uppväxt och mitt och Oos förhållande göra någon skillnad? Kanske är det nu själva arbetet börjar, att vända på stenarna, rota och analysera. Finna svar på varför man tänker och reagerar som man gör och därmed minska risken för att jag gör något jag senare ångrar. Orka gräva. Orka analysera. Men om hon ställer frågorna och jag svarar så är det lättare. Ju mindre jag behöver tänka desto enklare, vilket säkert är fegt men jag är rätt trött på att tänka på detta, trots att jag knappast kan säga att jag grunnat mig fördärvad. Jag är ingen grävande person helt enkelt!
Samtidigt måste jag ju vilja detta för att det ska funka, kan ju inte stänga av när jag nu ändå gör det för då blir det verkligen meningslöst. Inställning och sånt.

Oo skulle ta dagens cache igår och väljer av någon anledning en i en grotta ute i skogen, terräng-rating fyra av fem. Så där klättrar han omkring i sina jobbarkläder, glad som en lärka så jag riktigt kan se hans tindrande ögon framför mig när han flåsande ringer och berättar. Min Oo är så söt! :o)