Det blev en liten present till mig själv på vägen hem, när jag ändå handlade! :o)
Jenny ringde och grattade, och det är allltid lika härligt att höra den goa Pitedialekten. Det tar bara några ögonblick så märker jag hur jag själv börjar glida in i den igen så smått. Önskar jag kunde bibehålla norrländskan, så som många andra verkar bibehålla sina dialekter efter de flyttat. Men jag har alltid varit sorgligt lättpåverkad av omgivande miljöer. Ingen göteborska än i alla fall, men en del uttryck har allt börjat smyga sig in!

När jag kommer hem väntar en överraskning! Oo står så uppenbart uppenbar vid matbordet som är dukat med blommor och tänt ljus. Middagen är serverad, fjärilspasta med lax och pepparrot! Jag tyckte ju att jag hade min uppvaktning igår, men Oo ville göra något själv också på själva dagen. Min fine Oo!
Efter maten blev det lite av gårdagens tårta innan vi gick en liten promenad i det tilltagande mörkret.









(Tack min Oo!)