Typ fredag

Lämnade Oo och Maja i sängvärmen där jag bäddade ned den sistnämnda i mitt täcke. När Oo sedan kommit sig upp hade han också kapslat in henne lite extra. Undrar hur det blir när Ronja kräver plats i sängen där Maja alltid varit så självklar. Önskar att de båda kunde gå ihop, men har inte stor förhoppning med tanke på Majas konstanta motvilja till barn. Sådan matte sådan katt?




Latmansmiddag á la Iglamyhrs, så ovanligt! Drog sedan och hämtade ut kameran innan tankning av törstig Guling följt av Elgiganten för att teckna ny extraförsäkring. Stötte på lite patrull, då kameran skickats utan något som helst kvitto, följesedel eller någonting. Enbart kameran i ett vadderat kuvert och inget annat, vilket vi fann lite underligt liksom killen i butiken. För att skriva ut ny försäkring behövde han typ ett kvitto att teckna försäkringen på, och nu hade han ingenting. Jahapp, kontakt med försäkringsbolaget gick inte då de hunnit stänga, så han behöll kameran där med löftet att han skulle se till att ha det fixat till imorgon. Jag fick inget kvitto eller något på att den nu lämnades hos dom, vilket känns sådär. Han bara log, lovade och uppgav sitt namn att det skulle vara lugnt. Jaja, jättetrevlig kille men ändå. Skulle inte förvåna mig det minsta när jag kommer dit efter jobbet och möts av "-Neej, här finns ingen kamera, har du kvitto? Vilket namn lämnades den in i?"
Får se om jag hinner knö mig genom stan, få nåt i magen och vara med på combaten idag. Känns i varje fall vansinnigt skönt att vara ledig imorgon, bara jag får det där himla psykologmötet avklarat. Blev allmänt lite låg resten av dagen igår med meningslösa och nedslående tankar på min oundvikliga mamma-roll. Det är så tröstlöst och onödigt malande av samma saker hela tiden, om och om igen. Såg framför mig hur jag efter knapptryckningar av psykologen bryter ihop och hulkar fram att jag inte vill ha barn, att hela den fina tillvaro jag och Oo byggt upp bara raseras och jag sitter hemma full av ånger och bitterhet. Som en anonym tråd på FL uttryckte sin frustration över mammalivet "Jag skäms för mina tankar ibland. Jag tycker rätt ofta att det är skittråkigt med små barn. Dom bara skriker, gapar, retas, jäklas, kladdar ner, sover dåligt osv osv..
Jag älskar mina barn, och ångrar dom inte, men just nu mår jag dåligt i situationen, och varje dag när jag vet att jag ska vara själv med dom så längtar jag till kvällen när dom ska sova...//... Känner mig instängd och lurad på nåt vis."

Samtidigt slits jag sönder inombords av det dåliga samvetet när jag ser hur ledsen Oo blir över mina ord, och önskar att jag kunde hålla truten och locket på som vanligt. Hur ska han kunna glädjas åt vårt kommande barn när jag inte gör det? Men jag har ju gjort detta val, vill ju på ett plan som jag önskar kunde bli klarare för mig, så varför detta meningslösa tragglande? Var det egentligen ett eget val? Handlade det om outtalade förväntningar och krav? Det vanliga att man "borde"? Och så börjar tankekarusellen om igen, runt, runt och lika meningslös som nedbrytande. Det är väl därför jag blir så ledsen när det ska diskuteras med/om Oo kring detta, vare sig med eller utan honom - det dåliga samvetet, för att inte räcka till, inte vara och känna som man "borde" och för att man gör den man älskar besviken och ledsen. Önskar jag bara kunde stänga av känslorna som vanligt! Koppla på de som borde vara där, de förväntade. Det var väl därför jag först skickade ett positivt svar på Oos Norgeförfrågan, det var det svar jag borde och förväntades ge. Sedan skickade jag det uppriktiga och negativa mailet som gjorde honom alldeles förvirrad. Vad ville jag egentligen? Vad tyckte jag? Förnuftet och viljan vill en sak, hjärtat och den snedvridna logiken en annan. Fuck.


Kommentarer
Postat av: J

Följer din blogg och tycker den är bra, men tänk på att du inte är mer än människa, ibland vill man ju bara vara ifred, låt då pappan ta hand om Ronja en stund! Prioritera dig själv, annars märker Ronja att du mår dåligt och så mår hon också dåligt. Om mamman mår bra, mår hela familjen bra! :)

2010-11-04 @ 11:44:23
Postat av: Linda till J

Tack, kloka ord, visst är det så! Att det bara ska vara så förbenat svårt att inse och anamma? Fast jag är rädd att jag kanske är överdrivet mån om att vilja vara ifred... så som jag känner nu i varje fall. Det kanske (förhoppningsvis) förändras sedan.



Och tack ang min blogg! Blir alltid glad när ni som läser "hör av sig"! I alla fall så länge det är positiva kommentarer! ;o)

2010-11-04 @ 12:40:32
Postat av: Annika

Hej kära vän!

Gud vilken underbar författare du är! Du borde ha spalt i nån tidning. Älskar ditt ärliga o uppriktiga sätt att skriva. Har en hel del saker jag skulle vilja berätta för dig Linda och jag vet att du är en av de som aldrig skulle döma mig för vad jag berättade. Vill inte skriva här vad det är med rädsla för att nån "icke behörig" ska läsa men tro mig, jag har också tankar som jag själv upplever som du gör, "förbjudna" och "dåliga". I själva verket är det ju bara tankar som väldigt många går omkring med men som inte så många vågar vara öppna med, precis som mig själv... Ska skriva till dig på FB eller nåt när jag har tid och berätat vad som trycker här i Piteå just nu o sedan en tid tillbaka. Dina tankar kring att bli mamma är nog väldigt vanliga och det blir spännande att se den dagen Ronja komme rhur du kommer att känna då. Tänker inte sitta och släta över och säga: -"Du ska se att du känner helt annorlunda så fort du bara ser henne bla bla bla..." Det har du nog redan fått höra typ 1000 ggr och visst, blir det så är det ju bara underbart men besvikelsen om du inte alls känner så finns ju kvar... Men ha absolut inte dåligt samavete för vad du känner och fortsätt att vara öppen med det för du får mer stöd och förståelse då och det är ingen idé att gå omkring och försöka hålla god min och en "falsk yta". Då mår man bara sämre. Har själv idkat den varianten sista tre månaderna och nu blev det "väggen" i stället och det drabbade då i stället hela min familj på köpet också. Gäller dock inte samma sak som dig men nåt minst lika "förbjudet". Hoppas du får ordning på din kamera och försäkring för att jävlas med gravida kvinnor borde försäljaren veta är farligt!!!

Sköt om dig så länge!

Kramar Annika

2010-11-04 @ 13:12:21
Postat av: Linda till Annika

Skyller på gravidhormonerna att jag nu efter dina ord sitter med tårar i ögonen! TACK!

Även om jag anser att öppenhet är viktigt tampas jag också emellanåt med känslan att hålla allting "bakom fasaden". Många anser ju att detta är tabu att tala öppet om, när det i själva verket är många som går och känner samma sak, och mår dåligt över det. Jag har aldrig känt sådan lättnad som när jag läst om andra som känt på samma sätt, och vill därför också "bidra", samtidigt som mitt öppna skrivande i en blogg har blivit mitt sätt att bearbeta. Av samma anledning jag skrev/skriver så öppet om föräldrarna: Jag har ingenting att skämmas för. Jag är långt ifrån ensam.

Du får gärna skriva till mig, och uppskattar verkligen om du skulle känna sådant förtroende för mig. Många gånger är det lättare att skriva än att prata. Sådan är jag (vilket kanske märkts!), och kanske även du? Du når mig på [email protected] eller FB.



Och ja, blir det strul på Elgiganten ska de banne mig få veta att de har en gravid kvinna framför sig! :o)

Kram!

2010-11-04 @ 14:34:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0