Vad störd jag blir på mitt senaste inlägg. Så förbenat gnälligt och negativt att jag nästan föraktar mig själv. Jag brukar ju vara duktig på att lyfta fram saker för att få perspektiv. Förr i tiden stod var de höggravida kvinnorna ute på åkern, måkade i ladugården och tvättade vadmalskläderna böjda över en upphuggen vak vid älvkanten. Samtidigt vyssjade och ammade de den senaste nyfödingen och drog ettåringen, i kjolkanten medan de äldre syskonen uppnått två års ålder och därmed uppfyllt den mogna åldern att kunna hjälpa till ute i skogen. Det var kvinnor det.
Men så hade de en medelålder på typ 35 också, om de inte dog under fruktansvärda smärtor under en förlossning, den tionde i raden eftersom hon blivit befruktad igen innan hon knappt hunnit läka ihop efter barn nummer nio. Detta eftersom karln tvingat sig till sina äktenskapliga rättigheter, något hon som god hustru inte kunde neka honom. Perspektivtänket funkar inte så bra idag.

Kanske det blir bättre när jag tillsammans med Oo ska till Allum och shoppa lite. Skor står på listan, det går inte längre. Notera: Det GÅR inte längre. Haha, eller nåt.