Jag älskar att kliva upp på morgonen, komma ut genom sovrumsdörren till den lilla "avsatsen" och blicka ut genom fönstren! Framför allt också när man möts av sådant underbart vackert väder! Ett riktigt "sitta-ute-på-renfäll-och-dricka-varm-choklad-med-limpmackor"-väder!
Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid sängen eller nåt då ryggen känns stel och inte riktigt hundra på morgonen. Man ska ju tydligen inte sova på magen, men när jag försöker rulla över dit känns det omedelbart för mjukt, bakåtböjd banan liksom. Oo känner ingenting, men så skulle han kunna sova som en prins på ett gäng kullerstenar också.
Hur lång tid ska det ta att vänja sig? Upp till två månader sade hon i butiken, så lång tid som man har på sig att eventuellt byta hårdhet. Snälle Oo gick och kollade kvittot och tydligen har vi bara haft den i tre veckor, så jag får nog ge den en stund till.

Idag blir det skoshopping. Tjo-hoo hade kanske nittio procent av den kvinnliga befolkningen utropat och jag hade kanske stämt upp i kören om det gällt träningsskor. Nu är det finskor till bröllopsfest á la passa-till-tärn-klänning som gäller.
Vi generalrepeterade kläderna inför nästa helg, och då det nya paret svarta finskor jag köpte inför bröllopsfesten i höstas inte passade alls till denna tärnstil, grävde jag fram mina gamla svarta. Med betoning på gamla! Har ett luddigt minne av att de inhandlades kort efter jag flyttat till Umeå, dvs omkring anno 1996! Det frasade, liksom krasade olycksbådande i skorna och dess mockaliknande mjuka yttre hamnade på golvet bara jag petade på dom! Notera de avflagnade hälarna på bilden (dammtussen intill är en synvilla), men samtidigt de välbevarade klackarna. Inte många gånger dessa skor använts inte! Okej, klänningen är lång så relikerna nästan döljs, men faktum kvarstår att de av tiden också verkar ha krympt (tänk hur mumier torkar ihop), jag inte vill riskera att de sönderfaller på vägen in i kyrkan samt att de de facto ser för bedrövliga ut. Efter fjorton år kanske det är ok att uppgradera de svarta finskorna, så jag då har ett par tuffare och ett par finare. Sedan kan de ligga och mumifieras tillsammans när bröllopsfesterna är över.
En liten tröst är att Oo också behöver nya finskor. Efter lite funderande konstaterade han att de köptes i Sverige vilket innebär att de inte är mer än tio år i varje fall. Superfräscha juh, men vill han köpa finskor så är inte jag den som säger emot. Tråkigt att shoppa till sig själv, skitkul att shoppa till honom!
Vi ska försöka få det hyggligt snabbt gjort, så vi kan ägna resten av denna fina vinterdag åt lite geocaching!