Kräftor vs. Suströmming

Visst ser de delikata ut? Eller inte. Trots att somliga anser det mesigt, öppnades burken under vatten för att undvika icke väldoftande sprej orsakat av övertrycket. Förväntan hos somliga i sällskapet utbyttes till skeptisk förfäran när lukten spred sig. "-Det luktar som rutten tång!" (Skånskt uttal)
Själv tyckte jag inte det var så illa som jag ville minnas. Jovisst, lukten var densamma, men styrkan var ju rätt timid? :o)



Alla utom Oo som provat hos grannen på Kondi, ville prova och koncent-rationen var stor hos de som skulle rensa de sköra (läs geggiga) fiskarna. Notera Monicas skeptiska min!
Mjuka eller håra tunnbröd smörades, mandelpotatis fördelades, gräddfil klickades och rödlök ströddes. Sedan toppades det hela med de stackars bitar som blivit kvar av massak-reringen och de första tuggorna kunde avnjutas. Undertecknad fick ju vara föredömlig och också inta en klassisk surströmmingsklämma, och även om bitarna inte var så stora, så var det liksom lukten inte lika illa som jag mindes.
Okej, inget att hoppa och skutta över precis, men det gick ner! Övriga i sällskapet gjorde sitt bästa av detta premiärtillfälle, men längtade nog mest efter de efterföljande leddjuren! :o) Jag måste dock säga att de var jätteduktiga och tycker det var så roligt att de ville prova!

"-Öppna, pula ut gegget på insidan och ta bort ryggraden. Typ"
"-Va? Ska man måsta TA i dom också?" (Elin)





När så den premiären klarats av, surströmminsburken förvisats ut på altanen och alla spår avlägsnats (utom lukten), dukades så kräftorna fram och haklapparna drogs över huvudet. Nu var det norrlänningens tur att visa den skeptiska minen när det sörplades och smaskades på innandömen från de kokta havskräftorna. För mig är ju kräftor illröda, men här på västkusten är det tydligen havsvarianten som gäller och inte mesíga sötvattensdjur. Jahapp. Jag körde på sill och lax, men smakade för all del på två stjärtar som Oo så omtänksamt skalat åt mig. (Fick dra bort bajssträngen själv)

Så, mellan kräftor och surströmming måste jag ställa mig lika skeptisk till båda två. Fast jag måste ju erkänna att kräftorna funkar lite bättre. Både luktmässigt och som tillbehör i exempelvis såser eller smörgåsar! :o)








Fia närmade sig försiktigt, sniffade - och gick.











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0