Lego!

Jag älskade mitt Lego! Jag har fortfarande kvar mitt Lego! I en kartong uppe på vinden ligger alla dessa små plastbitar i form av rätblock och kuber i olika storlek och färg och jag har bara inte hjärta att slänga dom! Så många gånger man byggde upp landskapet intill ribbstolen, gjorde linbanor och tja, byggde! Jag fick en brandstation, den gula borgen, verkstad, rymdskepp och ambulanscentral. Jag hade antagligen lika bra tålamod på den tiden när det gällde sådana saker, men skyller på att jag nog var för liten, för min syster fick oftast bygga ihop dom. Sedan demolerade man och gjorde egna verk vilket var roligare. Klart det är fler pojkar än flickor som leker med de danska plastbitarna idag. Nu är de gula gubbarna inte längre bara gula gubbar! På sin höjd kunde man i någon deluxvariant byta hår på gubben när jag var barn och tack vare brandstationen och verkstaden kunde man byta "kläder" till en röd överdel och blå underdel, wow vad läckert det blev! Riddarna hade en "rustning" ett svärd man tryckte i den bågformade handen och en liten hjälm med visir. De där hjälmarna var så fräcka, de hade ju ett visir som kunde fällas ned! Men alla attributen till trots så var de lika möjliga att könsbestämma som ett par stenar på stranden! Nu är det Star Wars, Prince of Persia och Indiana Jones med skäggstubb och gäller. Legoprodukterna är mer eller mindre färdiga byggsatser där varje bit är skräddarsydd för sin del i modellen och det enda Lego-lika man kan se är de enstaka karaktäristiska cylinerformade upphöjningarna som utgör grunden i möjligheten att bygga på egen hand. Nu är det inte rätblock i en salig röra fritt tillgängligt för ett barns fantasi att frossa i! Marknadsföringen riktas stenhårt mot pojkarna, varför måste den riktas åt något håll överhuvudtaget? Varför kunde Lego inte bara få förbli så där härligt neutralt som det en gång var, med de små gula gubbarna utan femtioelva attribut och oidentifierbara bitar som kunde bli vad som helst? Tack och log att jag har kvar min kartong uppe på vinden!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0