"Power of the mind..."

Om och om igen. Musiken rullar hela tiden, och avbryts bara för kollegorna eller ärenden.
Sitter och gäspar, trött och seg.
Kom hem ganska sent igår. Matchen började ju inte förrän 20.00 fick jag reda på när jag stressat dit. Solen sken och det var varmt och gött. Visste dock att det kunde bli kyligare när solen försvann, och stod och velade lite med de gula kläderna i näven. Långärmat, piket, collegetröja och jacka?
Sneglade på de övriga i enbart sina västar och piket, och beslöt att strunta i collegetröjan. Big mistake.
Innan första halvlek var över hade jag kunnat värma mig på en isglass!
Men det är fashinerande att se klacken, höra ropen, ramsorna, dess unisona rörelser, glädjen, frustrationen, ilskan, den fanatiska glöden. Vi har ingen stor arena i Göteborg, som med sina 19 000 är en tvålkopp jämfört med internationella storebröder på 40 000. Men trycket imponerar ändå på mig.

Jag lämnar helheten och fokuserar på individerna. Förundras över hur just fanatiska somliga är. Blicken är glasartad, ådrorna spänner i tinning och hals. Obcena handrörelser varvas med lika grovt språk, för att i nästa sekund utbytas i vild glädje. Sedan är första halvlek över och personen i fråga köper en varmkorv som han sköljer ned med en (eller två) öl, småpratar med grannen, går på muggen.
Sedan ljuder visselpipan igen, och mr Hyde är tillbaka.

Så har vi de, enligt mig, mer skrämmande fallen. Jag iakttar tre tonårskillar. Min fokus hamnar på dom, då de avvisas från den plats i gången som de tagit närmare klacken. De hamnar en bit ifrån, men de är inte där för att se och njuta av fotboll. De är där för att få en tillhörighet, en identitet, få vara en del av klacken. Änglarna, Ultras, Baraben, YCG, Wisemen spelar ingen roll. Deras blickar är inte ned på fotbollsplanen. De tittar på klacken. Höjer klacken armarna, gör de likaså, ser och följer varje rörelse, försöker sjunga med, skriker liknande okvädningsord, allting en halv sekund efter idolerna i klacken.
Det är inte försiktiga beundrande ögonkast mot den böljande massan. Det är ivriga, storögda, fanatiska ögon. De hittar en stor flagga, och ser plötsligt inte lika fanatiska ut i blicken. De ser faktiskt lyckliga ut där de står med stora svepande rörelser.
Till andra halvlek är de borta. Troligtvis har de hittat en annan plats närmare klacken igen.

(Från Supporterklubben Änglarnas bildarkiv)

Kommentarer
Postat av: Stefan

Som Gaisare kan jag bara beklaga att ni släpper ut dom efter matchen... :o)

2009-05-26 @ 10:21:09
Postat av: Linda till Stefano

Men Stafano-man! Det blir ju så himla kallt att stå där och glo på dom hela natten! Och ni vill väl inte ha dom kvar där inne när det är dags för Makrillarna att komma dit? :o)

2009-05-26 @ 11:24:23
Postat av: Stefan

Tänkte inte på de... ;o)

2009-05-26 @ 13:02:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0