"Dont worry, be happy now, oo-o-o-oo-ooooooo..."

Min skrivbordsgranne mitt emot på andra sidan gången har precis kört sin sjungande fisk. Han och hans kollegor hade visst som fredagstradition att alltid låta den sprattlande plastfisken monterad på tjusig planka, sjunga in helgen. Två melodier har den att välja på, så nu väntar jag bara på att den andra ska sättas igång (kanske missat den under lunchen?). Kommer dock inte ihåg vilken melodi det är. Men jag har en känsla av att jag tids nog lär känna den... Lite småkul är det dock, så länge jag inte råkar sitta i telefon med en frustrerad inköpare! Men det kan ju å andra sidan kanske vara just det som behövs då?
Fiskägarens kollega har en blomkruka med blommor (som jag trodde var äkta, men det är ju inte så lätt att se på håll), som kan stämma upp i sång, samtidigt som de roterar käckt i sin kruka!

Apropå att lätta upp stämningen, så hade ännu en behjärtansvärd människa ställt upp rondellhundis igen! Mitt trötta stirriga ansikte bröts spontant upp i ett leende när jag kom imorse och såg vår vovve på benen igen! Han hade legat så pass länge nu att jag själv funderat på att göra en insats. Men så det där som jag skildrat förut, hur varm jag blir i hjärtat när någon annan känner så för en enkel rondellhund! Och just vår hundis är en särdeles fin jycke!
(Bilden från i somras)