Fy f-n säger jag bara för dessa män! Dessa  till synes vanliga åtta-till-fem-arbetande-gifta-med-fru-och-barn-i-villakvarteret-män som vid sinnes fulla bruk lever ut sina sjuka fantasier genom att köra kuken i småflickor, och sedan neka eller hävda att flickorna själva vill. Fy f-n att de inte döms att ruttna i h-vetet!

Jag har svårt att uttala grova könsord, ungefär som att uttala svärord, men könsorden är svårast. Antagligen för att mamma älskade att spotta ur sig könsorden i sitt malande om mäns sanna jag. Ibland vill jag ge henne rätt. Somliga män är svin, grisar som bara tar utan att tänka på någon eller någonting annat än sig själva och det deras kuk vill ha. Jag ber om ursäkt för språket. Om jag nu har så svårt att uttala dom, det tar till och med emot att skriva dom, varför gör jag det då? För att sådana obeskrivbara och oförlåtliga handlingar inte kan förskönas med omskrivningar eller mildare ord. Det finns ingenting att försköna, och varför skulle det förskönas? Somliga ting är så gräsliga att de bara kan skildras med de grova ord som ändå inte ens är i närheten av de handlingar dessa män utfört. Grova ord till grova handlingar. Ingen anledning att försköna. Ni kan väl föreställa er?
"-Nu ska du få smaka kuk flicka lilla!"
"-Trång liten fitta du har, det här gillar du allt va?"
Åtta till tio vuxna män samtidigt. En fjortonårig flicka. Finns det något straff tillräckligt hårt?

En del har inga problem att uttala dessa könsord i var och varannan mening. Barn och vuxna kryddar språket med dom lika lätt som svärord. För mig är de förknippade med något rått, vulgärt, förnedrande. Något mamma spottade ur sig med en dusch saliv och svarta ögon. Så jag, och kanske andra kan vämjas över språket, rynka på näsan och finna det onödigt att bruka dom så som jag nu gör här, vilja värja sig mot råheten, det vulgära.
Men vid sådana här handlingar finns ingen anledning att värja sig. Varför skulle man? Flickorna kunde det inte. Grova ord krävs för att skildra grova handlingar.

Vanliga män där inte ens de närstående anar något. Förtvivlade och förbannade vägrar tro att någon de känner så väl, kan göra något sådant. Och våldtar flickorna igen genom att inte tro på dem, anklaga dom som lögnare och lösaktiga.

Jag kan förskräckas och förfäras över vad människor är kapabla till. Men jag har slutat att förvånas.