Den större leverantörsflyttens första dag är idag. Christoffer och Helena kommer att vara borta hos inköparna hela dagen och vara tillgängliga på plats, medan jag sitter kvar här och tar hand om de som ringer, samt den vanliga supporten.
Det är fashinerande hur man lever sig in i de drömmar man har när man sover! Jag tycker om att drömma, just för att jag oftast vet att det bara är en dröm, när jag väl är där.
I natt grät jag floder, då Johan dog (slukad av ett av min obegränsade fantasiskapade vattenmonster, så tyvärr ingen cool hjältedöd). Strax efteråt flammade ett norrsken upp över himlen, och jag grät ännu värre eftersom han aldrig sett ett sådant, och nu aldrig skulle få göra det. (Vi hade tre halvvuxna barn också, två pojkar och en flicka och jag tror en av dom strök med också).
Jag vet att det är en dröm, men är utom mig av förtvivlan ändå, för det känns ju så verkligt, och halvt om halvt märker man att tårarna rinner ned mot kudden också. På något skumt sätt är det en förlösande skön känsla när jag ibland gråter så där hysteriskt som jag bara gör när jag drömmer. Det händer inte så ofta, men vid de tillfällena vaknar jag också ofta med tårarna trillande på riktigt (och känner mig lika knasig varje gång).

Direkt efter jobbet ska jag blåsa till Centralstationen och hämta min livs levande Oo, för att sedan åka vidare till banken. Tänk om de dragit öronen åt sig och inte vill låna ut längre?? Så skulle de väl inte kunna göra?
Är rädd att det sedan kan bli lite stressigt till combatpasset, men det hänger på hur länge vi blir hos bankiren.

Usch! Känner inte alls för att jobba imorgon kväll! Vill vara hemma med Johan och göra ingenting! Istället ska jag stå och frysa i en dörröppning och titta på berusade 50 plussare som ska käka och dansa till Thor-Bertils eller nåt sånt. Som man bäddar får man ligga! Det ger ju ändå ett trevligt litet tillskott i kassan, vilket aldrig är fel! Ibland tror jag dock att jag är dumsnål...

Ha en bra dag!