Min Oo är hemma igen! Han hann till och med före mig, då jag tog mig en skön bastu efter passet, samt kikade in på "Filmtajm" (tror det hette så) efteråt. Jag inhandlade lite middag (chips med dip), och köpte tre gamla hyrfilmer: "Crash" (grymt bra som berör och verkligen blottlägger hur farligt det är med förutfattade meningar och fördomar), "21" (en film som Johan varit nyfiken på), och "Mitt superex" (trevlig småkul slappna-av-framför-tv-film).

Chips till middag var inte det bästa bränslet till innebandy, vilket jag fick erfara denna morgon! Pust!
Direkt efter åkte vi och försökte proviantera bland alla julmatsinhandlingsstressade personer på Ica Maxi. Jag hade influerats av "Matlagnings-Dan" på Radio Citys "The Tommy show", som på vägen till träningen beskrev för en lyssnare hur enkelt det var att tillaga revbensspjäll. Så jag köpte på måfå det jag kunde komma på ur minnet: Rotsellseri, palsternacka, morötter, purjolök (är inte säker på att ha sade det, men det kändes som en bra ingridiens), och så en rejäl förpackning tunna revbensspjäll (i radion hade lyssnaren tjocka, men det fanns ju inte!). Johan fick hämta grönsakerna, då jag inte hade en aning om hur de såg ut!

Efter lite scramled eggs och prinskorv, gjorde jag ett "storkok" som beskrevs i radion, och slängde ned allt möjligt i vår stora gryta! Medan det småputtrade lite småtrevligt tyckte jag det inte kunde skada att faktiskt kika i en av de kokböcker som stod intill spisen. Där stod det minsann inget om att de skulle kokas! På radion skulle de puttra en timme!
Dessutom stod det lite andra kryddor och grejer, och eftersom vi hade dom i kryddhyllan, hystade jag i lite sådana också! Malda nejlikor, ingefära, och då det kändes exotiskt och frivolt: Kanel!
Men med tanke på kokboken och att det var tunna revben, tog osäkerheten överhand, så efter en knapp halvtimme i badet, baddade jag dom med den honungsgriljering jag tjuvade från boken och förpassade dom in i ugnen!

Kokt kött...ser inte gott ut! Och jag undrade om mitt spontana kulinariska infall verkligen varit så klokt.
En timme senare sade en provsmakande Johan att de faktiskt inte var så dumma! Och undertecknad tyckte också de blev rätt ok! Tjohoo!

Ikväll är vi bjudna till Andreas och Elin där det vankas lasagne och nya Buzz på deras PS3! Det ska bli smaskens och kul! Jag har ju bara provat Buzz på deras PS2, och tyckte det var riktigt skoj! Risken finns dock att vi lär bli lite sömniga...det blev ju ingen sedvanlig tupplur efter innebandyn, utan filmen "21", revbensspjäll och två tvättmaskiner!
Men de är ju vana vid att i alla fall jag somnar i soffan!

Jag fick ett julkort av min barndomsvän Jennys föräldrar i torsdags! Varje gång jag varit upp och fått hälsa på dom, har liksom något lossnat i bröstet, och tårarna trillat ohejdat! Det har varit ofrånkomligt, och känts lika dumt varje gång! Men jag kan inte komma till annan förklaring, än att de representerat så mycket trygghet under uppväxten, vilket jag inte reflekterade över då. Det var alltid så varmt och ombonat hemma hos dom, och de var alltid så lugna och, och, avslappnade! Kan inte riktigt beskriva det.

Jag har varit sämre än sämst på att höra av mig till dom, vilket jag många gånger tänkt på. Åtminstone skicka ett julkort, och detta år tänkte jag faktiskt göra det! Men så hann dom före! Jag fick mitt första julkort av dom, och där jag stod i köket med deras kort i handen, började jag nästan gråta igen!

Vi var nog rätt olika på många sätt jag och Jenny. Jag lär aldrig få glömma hur jag pressade henne över på den sidan av ladutaket som inte löpte ned till marken, utan slutade som ett "vanligt" tak! Spiken som höll plåten på plats, som jag fäst hopprepet i var ju lika tillförlitligt som vilken säkerhetslina som helst juh! Kom över nu och lämna den trygga sidan, du har ju säkerhetsrepet att hålla i!
Spiken lossnade och Jenny ramlade ner och tappade andan. Så var det med det supersäkra repet, och mina försäkringar att det var såå tryggt!

Men vi hade mycket kul för oss, med linbanor mellan balkongerna där jag fick deras underbara smultron i en leverans! Gatuspelen vi ritade runt halva kvarteret! Alla timmar med "Bubble Bobble", utflykterna till "Trollskogen" i stugan, våran fina svamputställning! När vi byggde kojan på Anders tomt, och hur han drev oss att springa runt, runt i en liten slinga intill som hans slavar! Alla våra fiskestunder i "Träsket", där hon fick trä på min mask! Hur hon räddade mig när en av alla våra otaliga snögrottor rasade över mig!
Vi blev aldrig riktigt personliga på det sättet att jag berättade hur det var hemma. Det existerade liksom inte, det var inget man ville solka ned den roliga lektiden med.
När Johan läst min tredje tömning undrade han om det alltid var sådär. Hade jag inga positiva minnen av mina föräldar? Jag pratade lite med Nina om det också, för hon kom ihåg att det faktiskt var bra när vi var små. Jag gör inte det. Jag var antagligen för liten för att minnas. 
Men när jag nu skriver, och tänker tillbaka, så inser jag ju att jag har massor av fina och roliga minnen! De poppar upp nu hela tiden! Minnen med Jenny!

Tack min vän! För att du fanns, fortfarande finns, och är den du är!